LitteraturMagazinets recension
av Rum : en roadtrip genom psyket, Alex Schulman
Ett välbekant samtidskåseri
Författarna Alex Schulman och Sigge Eklund driver till vardags en av Sveriges största podcasts. ”Rum – En roadtrip genom psyket” är uppföljaren till ”Tid – Livet är inte kronologiskt” och deras andra gemensamma bok.
Enligt författarna själva är boken ett försök till att kartlägga sina inre rum. Enligt mig är det en kåserisamling med en författare som raljerar över det samtidsfåniga i att folk köar för att köpa den senaste iPhonen (som har exakt samma funktioner som den förra) för att sedan – givetvis – själv ge efter för ha-begäret och ställa sig sist i kön.
”Rum” är, likt deras föregående bok ”Tid”, en spretig samling texter (ett kapitel är en topp 10-lista över de bästa lyxhotellen i världen) som trängs under, och binds samman av, ett krystat och till synes arbiträrt tema. Jag skulle önska att de gjorde avsteg från ambitionen att tematiskt knyta samman sina texter då det gör dem en otjänst. De skulle i stället kunna paketera den här typen av böcker (jag antar att de kommer att skriva fler) som regelrätta textsamlingar. Då skulle man som läsare slippa vaska texterna efter sanningar om tid eller om författarnas ”inre rum”, och i stället ta dem för vad de är – kåserier om allt och inget.
I övrigt är allt bekant från podcasten – Eklund bygger teorier och Schulman berättar anekdoter. Men tyvärr är det inte bara formen i sig som är bekant: boken består av samma teorier och anekdoter som har idisslats i podcasten. Det är helt klart en besvikelse när man, som jag, har lyssnat på vartenda avsnitt. Det hjälper inte att det bitvis är välbyggt och välberättat, jag känner mig ändå snopen och lite lurad.
Detta till trots är det en bitvis mycket underhållande bok som både är snabbläst och lättsmält. Kapitlen är i varierande längd men aldrig så långa att de hinner bli tråkiga. Layout-mässigt är ”Rum” en snygg bok med många grafiskt spännande element: ett exempel är de välgjorda och fantasieggande ”världskartorna” över författarnas inre världar som pryder innerpärmarna.
Slutligen, om man gillade ”Tid – Livet är inte kronologiskt” och vill läsa något som är nästan likadant, eller om man vill återbesöka gamla podcast-avsnitt i textform, ja, då har man hittat rätt.
Vem skulle du ge bort den här boken till?
-Någon som gillar Alex och Sigges podcast men inte hört alla avsnitt.
Mottagen: 15 december 2017
Anmäl textfel
