Visa standardvy
Visa omslagsvy
Vackert och utbildande om att flyga
Maria Küchen dissekerar människans, till synes eviga, önskan att trotsa gravitationen. ”Att flyga” tar läsaren med på en resa i alla tänkbara luftburna farkoster.
Det blir snart tydligt för mig att jag har närmat mig boken med en stor dos skepsis. Jag vet inte varför; kanske för att jag själv har en spökande flygrädsla eller för att jag har svårt att intressera mig för teknik och mekanik. Trots detta, sugs jag snabbt och oåterkalleligt in i denna essä om flygkonstens alla beståndsdelar. Jag trivs med den väldigt fria formen som består av personliga anekdoter, tekniska beskrivningar, filosoferande utläggningar och redogörelser av teknik- och mekanikhistoria sammanvävt i en flyhänt kåserande ton.
Angående min flygrädsla då, som författaren erkänner att även hon har upplevt, visar det sig att det finns en enorm trygghet att vila i någon annans, till synes outsinliga, kunskap om dessa stora, plåtvidunder som fyller himlen. Küchen lyckas med konststycket att besätta mig som läsare i ett ömsom meditativt, ömsom engagerat, tillstånd. Jag läser delarna som är filosoferande och politiska och slås av hur enkelt och självklart de är presenterade; jag nickar och hummar igenkännande. När jag läser delarna om flyghistoria och -kuriosa påkallar jag genast uppmärksamheten hos dem som råkar befinna sig i närheten för att med viktig min deklarera att minsann en tredjedel av världens alla kvinnliga piloter finns i Indien. ”Att flyga” utbildar och upplyser.
Språket är drivet och vackert; att Küchen är poet är tydligt. Hon besitter den avundsvärda förmågan att vara systematisk utan att vara stelbent och poetisk utan att vara sentimental. Men att Küchen lyckas piska upp ett brinnande engagemang där det rimligtvis inte borde finnas något, nämligen hos undertecknad, är för mig den största bedriften.
Avdelning: Fakta Taggar: #recension
Kommentera
