LitteraturMagazinets recension
av En av de sista, Annah Nozlin
Fantasy som växer under läsandets gång
Jag blir alltid glad när jag kommer över fantasy som riktar sig till barn och ungdomar. Extra glad blir jag alltid när det är en tuff, envis och kritiskt tänkande kvinnlig karaktär som står i centrum.
I ”En av de sista” är det flicka Kel som är huvudpersonen och hon bor med sina föräldrar och sin storebror som hon avgudar, även om det är oroliga tider och soldater letar efter häxor i trakten där de bor. En dag kommer en äldre man, fader Holt, och meddelar att hennes bror Esben har fått möjlighet att söka in till Kungliga militära skolan och Kel blir förtvivlad när hon inser att han kommer att åka. Men fader Holt erbjuder Kel att följa med honom till ön där Irvs fästning ligger för att även hon ska få utbildning, vilket hon går med på. När de väl kommit ombord på skeppet berättar fader Holt att det är han som är hennes far och att de saker som hon kommer att få lära sig i den nya skolan kommer att vara livsnödvändiga för att hon ska kunna överleva i framtiden.
Att som barn utveckla sin fantasi och få möjlighet att spränga de eventuella gränser som man har och finna nya vägar för tankarna är i min värld oerhört viktigt. Genom att läsa om världar där inte ens den egna fantasin styr gränserna, utan någon annans, känns för mig utvecklande och något som kommer att bidra till ett kreativt sinne, långt efter det att boken har blivit utläst. Därför blir jag alltid glad när jag kommer över fantasy som riktar sig till barn och ungdomar, då jag känner att det i de flesta fall bidrar till att öppna upp den som läser det. Extra glad blir jag alltid när det är en tuff, envis och kritiskt tänkande kvinnlig karaktär som står i centrum, för trots att jag älskar genren så är jag inte blind för det faktum att det ofta är just pojkar och män som är de främsta karaktärerna, vilket är oerhört synd – och väldigt begränsande.
Berättelsen börjar i ett ganska långsamt tempo, samtidigt som det är många detaljer som beskrivs ytligt, vilket gör att det tar ett tag att komma in i boken. Det gör även att det till viss del känns svårt att få sympati för vissa av karaktärerna, då de tyvärr blir rätt bleka. Efter ungefär en fjärdedel så släpper det och efter ytterligare en bit in så blir tempot högre, detaljerna djupare och i och med det blir även karaktärerna betydligt mer intressanta.
Kel, huvudpersonen, känns till en början som en helt vanlig tioårig; naiv, övermodig och ibland både tjurig och barnslig, men när hon får möjligheten att utvecklas, gå i skolan och tas på allvar så växer hon oerhört. Som läsare är det trevligt att följa med henne, hennes utveckling följer historien och när den eskalerar så gör även hennes positiva personliga egenskaper det. Visserligen är hon delvis rätt naiv även då hon blivit både stark, snabb och farlig, men vem var inte det på det emotionella planet i tonåren?
Trots den lite skakiga början så eskalerar som sagt berättelsen och när boken slutar har ett riktigt intressant klimax byggts upp, som väcker intresse för den följande delen, vilket ändå är ett gott betyg – att få läsaren att vilja ha mer är det ultimata beviset på att man har fångat dem!
Mottagen: 6 december 2012
Anmäl textfel
