Lena Köster

Bok- presentation:	Här fattas det en högvuxen lind
Författar- presentation:	Vasco Graça Moura
Danskt band Finns i lager, 208 kr

Portugisisk lyrik briljant översatt

Om solens sperma som trampats av stona i västerlandets vingård diktar Nuno Júdice i Portugal. I en nyutkommen översättning av Marianne Sandels har hans ”Navegacao de Acaso” just landat i svenska boklådor.

Vad skriver Nuo Júdice om, kan man undra efter ”solens sperma”.

Om allt. Eller, det mesta. Om kvinnan, kärleken och erotiken. Om landskapet, hösten, vinden och havet, det förflutna,    minnena.

Hur håller man fast minnen?

Júdice skriver. ”… tar jag dina/ läppar som du just har målat… och klipper ut dem för att klistra fast dem i mitt/ minne av dig.”  

Till slut fortsätter poeten sin livsresa, tankeresa, med hopvikta kartblad ”för att jag aldrig ska få veta slutet”.

”Fritt navigerande” är den tolfte bok med portugisisk prosa eller poesi, som Marianne Sandels publicerat på sitt Uppsalaförlag Almaviva sedan förlaget startades 2001. Men redan 1980 gav hon ut ”Att tänka på henne – Provencalsk trubadurlyrik från medeltiden” på FIB:s Lyrikklubbs förlag.

Varje Almavivabok inleds med en essä om författaren/författarna och arbetet med att välja ut och översätta/tolka deras texter från, huvudsakligen, portugisiska till svenska.

Marianne Sandels har belönats för sitt arbete såväl av Portugal som av Sverige. Bland annat blev hon hedersdoktor vid Uppsala universitet 2003.

Nuno Júdice, född 1949, är en av de stora i dag verksamma portugisiska poeterna. I ”Fritt navigerande” skriver han närmast prosadikter, där lager av humor, filosoferande, erotik, myter och iakttagelser av skiftande art varvas.

Det är som vägen han skriver om: asfalt och bilarnas hets överst, därunder jordvägen och en långsammare takt, underst stenarna och slavarnas slit med att bereda väg för legionerna för länge, länge sedan. Lager på lager. Men den som har för  bråttom till motorvägen märker ingenting:

"…Bara gamlingen som står intill/ muren utan att se åt något håll bevarar i sina rynkor/ de minnen som gått förlorade."

Att sätta fast orden med klädnypor på versraden och tvätta dem i diktens tvättmaskin… Jag blir snabbt förtjust i Núdices bildspråk. Han är en språklig muntergök med ett omfångsrikt bagage av gedigen europeisk bildning.

I hans texter finns Dante och Doré, van Eyck och van Gogh; Telemann glimtar till  – liksom Gud i huvudet, Platon i grottan och Djävulen som bartender, som bara tar emot kontant betalning, varken kort eller själar utan täckning.

 Och Júdice berättar om Magdalenas, Salomes och Evas leda över livet i Jerusalems bordeller, på dansgolvet, bland äppelträden. Och om den bortglömde Jesus, i en nisch i kyrkan, som kanske behöver en smula mänsklig tröst i sin ensamhet.

Varje dikt är en novell, en novelett. Språket är den poetiska prosan, såvitt jag förstår galant tolkad av Marianne Sandels. Och med henne som ledsagare i den inledande essän, är det här en diktsamling att läsa om och om igen, för att nå under det första lagrets asfalt till de underliggande lagren av sten och jord och mänskliga erfarenheter.

Som alla Almavivas böcker är omslaget mästerligt designat av John Eyre. Som föremål är Almavivaböckerna… smycken. Och innehållet, texterna, i sandelsk översättning, lever på alla sätt upp till böckernas - iknom de estetiska ramarna - mångskiftande yttre.

Jag väntar redan på nästa.

Till dess två lästips ur Almavivas utgivning, utöver "Fritt navigerande, (man kan välja vilka titlar som helst, alla böckerna är femstjärninga): "Dansa igen", berättelser från den portugisisktalande världen av José Eduardo Agualusa och "Här fattas det en högvuxen lind" av Vaco Graca Moura.

Kommentera