Anne-Charlotte Östman
Nu är jag också fast
Alla läser Elena Ferrante. Hon (eller han – det är en pseudonym) är på både kritikers och vanliga läsares topplistor. Min man har läst henne, mina vänner har läst henne. Själv känner jag ofta ett motstånd mot sådant som är haussat. Jag är rädd för att boken inte ska motsvara förväntningarna. Men nu var det dags även för mig. Som tur var sade min make att jag skulle ge första boken, ”Min fantastiska väninna”, hundra sidor. Det kan upplevas som att den inte kommer i gång förrän då. Annars brukar jag sluta läsa efter femtio sidor om något inte griper tag i mig.
Efter hundra sidor har jag-berättaren Elena och hennes väninna Lila kommit upp i tonåren. De vidgar sina cirklar, söker frihet och utveckling. De har hittills inte varit utanför sin förstad till Neapel. De har en iver att bilda sig samtidigt som deras kroppar förvandlas. Elena får fortsätta skolan, Lila blir hänvisad till att låna böcker på biblioteket. Där blir jag också fast.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Neapel #uppväxt #bildning
Kommentera
Sandra Sandström
Vem i hela världen kan man lita på?
Samtidsanalytikern Per Grankvist imponerar på Litteraturmagazinets recensent när han reder ut vad som är sant om lögner i sin nya bok ”Lögnarna”.
Med en smittande nyfikenhet på lögner – vad ordet egentligen innebär, varför människor ljuger, vad vi ljuger om och varför vi låter oss luras – har Grankvist både dissekerat och tänjt på begreppet.
Avdelning: Fakta Taggar: #recension #lögner #allmänbildning
Kommentera
Lena Köster
Portugisisk lyrik briljant översatt
Om solens sperma som trampats av stona i västerlandets vingård diktar Nuno Júdice i Portugal. I en nyutkommen översättning av Marianne Sandels har hans ”Navegacao de Acaso” just landat i svenska boklådor.
Vad skriver Nuo Júdice om, kan man undra efter ”solens sperma”.
Om allt. Eller, det mesta. Om kvinnan, kärleken och erotiken. Om landskapet, hösten, vinden och havet, det förflutna, minnena.
Hur håller man fast minnen?
Júdice skriver. ”… tar jag dina/ läppar som du just har målat… och klipper ut dem för att klistra fast dem i mitt/ minne av dig.”
Till slut fortsätter poeten sin livsresa, tankeresa, med hopvikta kartblad ”för att jag aldrig ska få veta slutet”.
”Fritt navigerande” är den tolfte bok med portugisisk prosa eller poesi, som Marianne Sandels publicerat på sitt Uppsalaförlag Almaviva sedan förlaget startades 2001. Men redan 1980 gav hon ut ”Att tänka på henne – Provencalsk trubadurlyrik från medeltiden” på FIB:s Lyrikklubbs förlag.
Varje Almavivabok inleds med en essä om författaren/författarna och arbetet med att välja ut och översätta/tolka deras texter från, huvudsakligen, portugisiska till svenska.
Marianne Sandels har belönats för sitt arbete såväl av Portugal som av Sverige. Bland annat blev hon hedersdoktor vid Uppsala universitet 2003.
Nuno Júdice, född 1949, är en av de stora i dag verksamma portugisiska poeterna. I ”Fritt navigerande” skriver han närmast prosadikter, där lager av humor, filosoferande, erotik, myter och iakttagelser av skiftande art varvas.
Det är som vägen han skriver om: asfalt och bilarnas hets överst, därunder jordvägen och en långsammare takt, underst stenarna och slavarnas slit med att bereda väg för legionerna för länge, länge sedan. Lager på lager. Men den som har för bråttom till motorvägen märker ingenting:
"…Bara gamlingen som står intill/ muren utan att se åt något håll bevarar i sina rynkor/ de minnen som gått förlorade."
Att sätta fast orden med klädnypor på versraden och tvätta dem i diktens tvättmaskin… Jag blir snabbt förtjust i Núdices bildspråk. Han är en språklig muntergök med ett omfångsrikt bagage av gedigen europeisk bildning.
I hans texter finns Dante och Doré, van Eyck och van Gogh; Telemann glimtar till – liksom Gud i huvudet, Platon i grottan och Djävulen som bartender, som bara tar emot kontant betalning, varken kort eller själar utan täckning.
Och Júdice berättar om Magdalenas, Salomes och Evas leda över livet i Jerusalems bordeller, på dansgolvet, bland äppelträden. Och om den bortglömde Jesus, i en nisch i kyrkan, som kanske behöver en smula mänsklig tröst i sin ensamhet.
Varje dikt är en novell, en novelett. Språket är den poetiska prosan, såvitt jag förstår galant tolkad av Marianne Sandels. Och med henne som ledsagare i den inledande essän, är det här en diktsamling att läsa om och om igen, för att nå under det första lagrets asfalt till de underliggande lagren av sten och jord och mänskliga erfarenheter.
Som alla Almavivas böcker är omslaget mästerligt designat av John Eyre. Som föremål är Almavivaböckerna… smycken. Och innehållet, texterna, i sandelsk översättning, lever på alla sätt upp till böckernas - iknom de estetiska ramarna - mångskiftande yttre.
Jag väntar redan på nästa.
Till dess två lästips ur Almavivas utgivning, utöver "Fritt navigerande, (man kan välja vilka titlar som helst, alla böckerna är femstjärninga): "Dansa igen", berättelser från den portugisisktalande världen av José Eduardo Agualusa och "Här fattas det en högvuxen lind" av Vaco Graca Moura.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Portugal. portugisisk #översättning #hedersdoktor #bildning #Europa #bokomslag
Kommentera
Kristina Hård
Boksläppsfest!
Jag firade Valborg med att gå på boksläpp! En Valborg som började som lite småkall och regnig, men slutade med ett fantastiskt roligt boksläpp på ett fullpackat Berlin Bar i Lund. Therése Granwald läste ur sin bok Ty riket är ditt, en bok om tre kvinnoöden, om makt, rollspel och romantik. En bok jag ser mycket fram emot att läsa! Och det var precis så trevligt det ska vara på en releasefest, om inte mer!
Therése är lärare och handledare på Lunds universitets författarskola. En utbildning som jag också gått. Därför var det också extra roligt med boksläppet. En chans att träffa kursare, lärare och vänner.
Ibland dyker föreställningen upp att det inte går att utbilda sig till författare, eller att de som gått en viss utbildning skriver alla likadana böcker, eller att vara författare är något man välsignas med. Antingen har man författarskapet i sig eller så har man det inte. Det stämmer naturligtvis inte.
Kan det vara så att de inte vad en skrivarutbildning är?
Först och främst är det ett kontext. Man träffar andra som skriver och det är otroligt värdefullt. Skriva är annars ett ganska ensamt jobb. Det är svårt att arbetsfördela bort sina kapitel, berättelsen har inget facit, slutet är ditt eget att komma på och om inte du sätter dig ner och skriver gör ingen annan det åt dig. Visst, man måste fortfarande sätta sig ner och skriva för att det ska bli något, men det är inte lika ensamt längre.
Kanske skepsisen bottnar i att det handlar om att uttrycka sig? Språket har vi sedan barnsben. Försöker man lära sig ett nytt språk i vuxen ålder sägs det att det är så gott som omöjligt att bli lika flytande som någon som har det med sig från första början. Kanske tror de som är negativa att det gäller även det skrivna språket? Du har det eller inte. Återigen måste jag säga att så är det naturligtvis inte.
Det allra viktigaste jag lärt mig på författarskolan är att se mitt eget språk. Hur jag använder och kan utveckla det. Man skulle kunna säga att det är som att studera en konstnärs penseldrag och i dem se hur en bild växer fram. Det bästa sättet att lära sig detta är att utmana sig själv, läsa och diskutera texter (andras och egna), lära sig från andras problemställningar, identifiera sina egna och våga gå utanför sin språkliga bekvämlighetszon. Det är det man gör på en skrivarutbildning. Man hittar sin röst.
Taggar: #boksläpp #release #skrivutbildning #skrivarkurs #språk
Kommentera
Vesna Prekopic
Lucka nummer 18: God Tidskriftsjul!
Jag älskar att läsa tidskrifter. Formatet är perfekt, en lagom tjock mängd text i min hand, som jag kan bläddra i lite på måfå. Stanna upp här och där. Välja ut en text efter tid och lust.
Avdelning: Taggar: #julkalendern14 #kulturtidskrifter #bildning #kunskap
Kommentera
Elin Lucassi
Läxor väcker känslor
I går var det fullsatt releasemingel på Dieselverkstadens bibliotek i Nacka för boken ”Läxfritt – för en likvärdig skola” av Pernilla Alm.
Alm är läraren som en fredagkväll förra året skrev ett frustrerat blogginlägg om barnens läxor. De tog lång tid. De påverkade familjesituationen negativt. Och framförallt, de gjorde skolan odemokratisk.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Inlägget delades tusentals gånger och massor av föräldrar hörde av sig. De jublade och höll med. Men de rasade också. Klart man måste ha läxor! Hur ska de annars kunna lära sig något? Jag har minsann haft läxor hela min uppväxt och mig gick det bra för!
Blogginlägget har nu blivit bok vilken släpps mycket lägligt med både skolstart och ett val som i mångt och mycket präglats av skolfrågor inpå knuten (proffsig marknadsavdelning!).
Läxor finns inte inskrivna i skolans styrdokument. Det gör däremot rätten till en likvärdig utbildning. Som det ser ut nu skiljer sig läxupplägget mellan skolor, ja till och med mellan lärare på samma skola. Men framförallt skiljer sig hemmiljön åt mellan eleverna. Och det är någonstans här jag tycker att det blir riktigt intressant.
I bästa fall finns det någon vuxen på plats hemma när en elev bär hem sin läxhög. Har man tur dricker inte denne vuxne för mycket. Och har man det superlyxigt talar sagda vuxne god svenska och jobbar inte nattskift. Sitter man in denna guldsits kan man förmodligen klara av de flesta läxhögar. Men även för dessa lyckligt lottade kvarstår frågan. Sker inlärning verkligen bäst kl 19 efter en hel arbetsdag?
Jag har läst en del skolforskning som motsäger eller starkt nervärderar läxors impact på lärande. Lustigt nog framhålls sällan eventuell forskning som skulle tala FÖR läxor av de som förordar hemarbete, där nöjer man sig tydligen glatt med att ”så har vi ju alltid gjort”. Jag är ledsen, men när det gäller lärande nöjer jag mig inte med anekdoter från folks egna skoltid. Jag godtar inte känslor och tyckande. Jag vill ha fakta. Och jag vill att de beslut som tas centralt är grundade på forskning.
(Och då menar jag forskning om skola och pedagogik, inte om militärt ledarskap.)
Avdelning: Barn Taggar: #utbildning #läxor #skola #lärande #politik
Kommentera
/Visa 8 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Maskinblod 1 & 2: killars läsutveckling
Har hela dagen gått runt och tänkt på novellerna i "Maskinblod 1 & 2". Borde man inte kunna använda dessa små mästerverk lite mer? Det kompakta formatet som själva boken är utgiven i, den "hyfsade" prisbilden, möjligheten att bryta ut enstaka noveller för analys, mångfalden av teman och frågeställningar som man får uppslag till vid läsning av dessa berättelser ger stora möjligheter.
Avdelning: Fantastik Taggar: #killar #läsning #utbildning
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Elin Lucassi
Har man en gång börjat räkna är det jäkligt svårt att sluta
Jag lärde mig av en gammal kollega att ett enkelt sätt att sätta fokus på strukturer är att räkna. Sedan dess har jag roat mig med detta i olika sammanhang. På konferenser, möten och kulturevenemang räknar jag numera ofta. Könsfördelning, taltid, ämnesområdet och så vidare. Summativ kartläggning säger inte allt, men det visar på en del.
Avdelning: Serier Taggar: #genus #utbildning #skola
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Daniel Gunnarsson
Läsningens betydelse för framgångsrik utbildning och yrkesliv
För någon dag sedan läste jag en intressant debattartikel här på Litteraturmagazinet om finlitteratur och dess betydelse för läsförståelsen jämfört med kioskvältare. Detta fick mig att tänka på en bra reflektion som jag läste i Jönköpings-Posten i början av december skriven av Mattias Nordqvist professor i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping som handlar om hur bra skönlitteratur hjälper företagsledare och entreprenörer.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #debatt #läsförståelse #utbildning #yrkesliv #företagsledare #entreprenörer #opinion
Kommentera
Daniel Gunnarsson
Unga killars läsning - Del 2
Jag uppskattar verkligen att så många läst och gillat mitt inlägg från igår! Nu tänker jag utvidga resonemanget till att inkludera utbildning. Om det nu är som så att killar inte läser lika mycket som flickor, detta har jag hört från flera olika källor inom bland annat skolans värld, påverkar det då deras utbildning? Kan det vara som så att mindre läsning gör att killar läser långsammare, har svårare att ta till sig text, inte lyckas avkoda meddelandet och värdera vad som är viktigt i texten? Med andra ord har killar en sämre lässtrategi än flickor?
Avdelning: Barn Taggar: #läsning #killar #debatt #utbildning
Kommentera
Elin Lucassi
Boktips till Jan Björklund
Nu i juletid är vi många som sätter upp långa önskelistor på kylskåpet. Vi som hänger här på Litteraturmagazinet skriver nog upp en hel del litteratur bland önskningarna. Jag undrar vad som står på vår utbildningsminister Jan Björklunds lista till tomten.
Avdelning: Barn Taggar: #utbildning #politik #boktips
Kommentera
Linda Odén
Nu krävs nytänk
Idag presenterades resultatet av den internationella kunskapsundersökningen PISA 2012 och den visar att Sverige har den sämsta kunskapsutvecklingen av alla OEDC-länder. De svenska eleverna presterar nu under OECD-genomsnittet i alla de tre kunskapsområden som PISA testar, skriver Skolverket.
Taggar: #utbildning #läsning #PISA
Kommentera
Elin Lucassi
Dags att bilda sig en välgrundad åsikt.
I min hand håller jag boken ”Och världen skälvde” av Ayn Rand. Om jag ska vara helt ärlig håller jag den med båda händerna. Boken är enorm. Över tusen sidor tjock.
Detta är en bok som har gäckat mig i åratal. Jag vet att många av våra folkvalda har den som något av en politisk ledstjärna, Annie Lööf har sagt att det är hennes favoritbok. Jag har läst Liv Strömquists satiriska serier om boken och garvat rått. Jag har bildat mig en uppfattning. En uppfattning som helt bryter mot själva kärnan av min livsdevis. Ta alltid reda på fakta först!
Jag har nämligen inte läst boken själv.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #folkbildning #bokcirkel #politik
Kommentera
/Visa 16 kommentarer
Anmäl textfel
