Anne-Charlotte Östman
Stockholm läser 2016: Inger Edelfeldt, "Det hemliga namnet"
Stockholm läser, som drivs av Författarcentrum i samarbete med Stockholms stadsbibliotek återkommer varje år sedan 2002. Det handlar om att läsa en bok som har anknytning till Stockholm. Andra kriterier är att den ska vara minst 15 år gammal och att gå att översätta till lättläst version. Detta sista ville inte årets författare Inger Edelfeldt gå med på. Hennes "Det hemliga namnet" innehåller perspektivskiften som enligt Edelfeldt då skulle gå om intet. Vi får ta del av huvudpersonen Helenas inre monologer, och de upptar närapå hälften av romanen.
Helena är som Inger Edelfeldt konstnär. Det är författarens egna målarpenslar på omslaget till den nya pocketutgåvan som säljs på biblioteken för 50 kronor. Helena kan inte leva på sina tavlor, så hon tar också brödjobb. Dock är hennes identitet som konstnär mycket viktig för henne. Det är det som hon uppger som sitt arbete när folk frågar.
En orsak till att man valt "Det hemliga namnet" kan vara att den handlar om identitet också på ett annat plan. Helena är inte den som hon utger sig för att vara. Hon döljer sin egentliga bakgrund. Frågor om ursprung är aktuella i dagens samhälle med många människor på flykt.
Kärlek är ett övergripande tema och drömmen om kärlek. Jag ser Helena som en passionerad person som lätt blir förälskad och överför all sin längtan på de män hon träffar. Hon kan upplevas som svag, osjälvständig och alltför beroende av andra. Mot slutet av boken sker emellertid en viktig utveckling av hennes känsloliv.
Jag ska inte komma med några spoilers här. Sådana får ni om ni lyssnar på poddarna på Stockholm läser-sajten. Tre bibliotekarier samtalar kring personer, språk och teman i boken. Det är bra och intressant. Men vänta med att lyssna tills ni har läst boken!
Bokcirklar och författaraftnar ingår i Stockholm läser. Jag deltog i går i ett samtal på Tranströmerbiblioteket, Medborgarplatsen. Det var två medelålders damer, bibliotekarien Gustav Nygren, han också lätt medelålders och så jag gravt medelålders. Förra året när den utvalda boken var Ivar-Lo Johanssons "Kungsgatan" var vi några fler men också lite äldre. Vi fick i gång en ganska så livlig diskussion i alla fall. En av damerna kände igen sig mycket i huvudpersonen, jag knappt alls. Hennes väninna hade väntat sig en publik på sisådär 50 personer och att komma undan med att hon bara hade läst inledningskapitlet. Men det räckte tydligen för att hon skulle få en bild av vem Helena var. Hon hade också lyssnat på poddarna och skulle definitivt läsa ut boken. Vi tyckte om den alla fyra, och bibliotekarien tyckte absolut att den var intressant också för män. Jag, som inte hade läst Edelfeldt förut, blev positivt överraskad.
I en av poddarna diskuteras om Stockholm är en förutsättning för personerna och handlingen. Miljöbeskrivningen av staden är sparsam. Miljöerna som tar plats är Helenas etta, hennes lilla ateljé, gallerier och restauranger. Att Helena bor och rör sig i huvudstaden avslöjas mest av de adresser som anges. Men känner man till staden kan man förstås lägga till det som finns runtomkring. Göteborg skulle vara ett möjligt livsrum för Helena, säger en av bibliotekarierna på podden, men inte Sundsvall. Nej, en relativt stor stad är nog förutsättningen för hennes ambitioner.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Stockholm läser
Kommentera
Anmäl textfel
