Anette Blomqvist
Flickan kliver ur tavlan och rakt in i mitt hjärtan
PANG! Så kommer Rebecka Åhlund med en bok som kliver rakt in i mitt hjärta och ÅÅÅÅH som jag älskar det. Jag var förberedd på en liten spökbok i ett gammalt torp och en flicka som hamnar mitt i spökerierna men istället hamnar jag i en berättelse om Ella och hennes liv. Spökeriet kommer lite på köpet fast på ett fantastiskt bra sätt.
Den här boken innehåller så mycket. Den handlar om Ella och om hur det är att vara tretton år och gå i sexan. Hennes relation till sina vänner och hur det är att snart börja högstadiet och bli vän med en kille (Dylan) som flyttar in till staden och går i åttan. Rätt och slätt handlar boken om Ella och där vi får en glimt om hur det är att växa upp. Om hur det känns när hennes föräldrar köper ett torp på landet där Ella måste vara på helgerna och missar discon och hur hon faktiskt ändå trivs där med flickan på tavlan. Hur flickans ögon följer henne vart hon än går och hur drömmarna på nätterna stannar kvar med henne länge. Och hur konstiga saker händer i torpet. Ella och Dylan blir bra vänner och Rebecka Åhlund har verkligen lyckats skapa en fin relation emellan dem samt hur komplicerade familjerelationer kan vara,
Fast det är inte bara handlingen som är bra med den här boken. Det är hur berättelsen berättas. Kombinationen av orden som skapar en sådan fin känsla och som får mig att återigen längta hem. Det här är så bra och "Flickan på Tavlan" är helt klar en av årets höjdpunkter. Absolut i klass med "Den Första Flickan Skogen Möter" av Moa Eriksson Sandberg som jag höjde så till skyarna för ett tag sedan. Så läs den för sjutton, läs!
Taggar: #recension #skräck #barn och ungdom #spöken
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anette Blomqvist
Bästa hemlängtebotet
Det händer ibland att jag får en sådan ruggig hemlängtan att jag kan gå omkring i långa perioder och bara tänka på Sverige, svensk skog, insjöar, familj och vänner och bara helt enkelt svensk kultur. Ett bra knep att ta till då har jag upptäckt är att läsa en svensk barn och ungdomsbok. Ofta består de böckerna av cirka hundra och upp till tvåhundra sidor vilket jag med lätthet kan läsa ut en eftermiddag och kan då för en liten, liten stund föras tillbaka till Sverige och nästan känna doften av barrskog. Ofta då väljer jag också en bok i genren skräck och då har Ingelin Angerborns böcker passat utmärkt.
Den senaste publicerade boken av Ingelin Angerborn är Tredje tecknet som handlar om Olivia som en dag kommer hem från stranden och hittar en mystisk nyckel bland badkläderna som hon aldrig har sett förut. Därefter börjar hennes katt bete sig konstigt och hennes egna spegelbild verkar inte riktigt hinna med längre. Hissen i huset börjar åka ner i källaren av sig själv och jag kommer på mig själv flera gånger bli riktigt rädd för är det någonting som Angerborn kan så är det att skrämmas. Återigen har hon skapat en välskriven berättelse som får nackhåren att resa sig och då hörreni så är jag faktiskt trettiosju år. Tredje tecknet riktar sig till tjejer och killar från 10 år och uppåt och jag tycker absolut att en 10 åring kan läsa den här boken men man bör vara beredd på att den är riktigt läskig på sina ställen.
Vad jag tycker allra bäst om med Angerborns böcker är att hon vågar skrämmas och tänja lite på gränserna. Ibland kan barn och ungdomsböcker vara lite väl lika varandra men inte en enda gång har jag kännt så med hennes böcker. Sedan i den här boken gillar jag personlighetsbeskrivningarn plus att den här boken är lite mörkare än de andra som jag har läst av henne. Sedan som sagt så fyller de lite av den hemlängtekvot som jag behöver just i lässtunden och det är jag väldigt glad och tacksam för. Som tur är har jag boken Rum 213 kvar att läsa så jag kan få bota ännu lite hemlängtan.
Taggar: #barn och ungdom #skräck #spöken #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anmäl textfel
