Mattias Lönnebo
En grotesk bok
Jag har faktiskt aldrig läst något liknande. Det svenska splattret har fått ett nytt ansikte (givetvis utan hud). Jag börjar med förlagets presentation:
13 svarta sagor om ond bråd död
Kannibalchock! Blodshämnd! Lustmord! Videovåld!
Den här novellantologin bjuder på en rejäl dos skön retroskräck inspirerad av skräckfilmer från tiden då videokassetter och movieboxar räknades som högteknologi.
Här möter du 13 kvinnor som på olika sätt tar sig an, drabbas av eller själva utövar mänsklig ondska.
Avdelning: Skräck Taggar: #blod #mord #tortyr #hämnd #swedishzombie
Kommentera
Lena Köster
Enastående Krister Gustavsson!
En av årets märkligaste böcker. En sån man kommer att komma tillbaka till. Roman? Nja. "Eldstekel" borde ha en annan genrebeteckning. Om det alls är nödvändigt. Uppsalaförfattaren Krister Gustavsson får i alla händelser fem läslusar av fem för sin senaste bok.
En läslus flera läslusar, kan vi enas om det?
Och roman, hur definierar vi en roman? Ska den inte ha en sammanhållen handling, vara en längre berättelse på prosa?
Krister Gustavssons bok är på prosa. berättelsen, om man kan tala om en sådan, är uppdelad i kortare avsnitt ,numrerade,utan begriplig ordning, med fem siffror typ 3.623.1. Åtminstone ser jag inget samband mellan de olika numreringarna. Kanske är det ett chiffer, kanske något som ska skapa en viss känsla, en illusion av någon form av ordning. En dystopisk bokföring?
Textavsnitten verkar inte heller hänga ihop så värst. Eller om det är jag som inte förstår. Jag älskar att inte förstå direkt!
Vem berättar? Är det jag, han eller hon och vilka är i så fall berättarna? Och vad är det de berättar?
Kärleksmöten, sexlekar, rådjur, mediciner, döden där aktiemäklare och politiker dansar sin dödsdans i slöjor av eld i det nya rättvisa samhället.
Aha, det är en dystopi! Åtminstone i vissa texter. I andra är det här och nu, inuti någon som kunde vara jag eller du. Antagligen lever vi redan i det dystopiska samhället fast vi inte vill tro det. Kanske är det det som Krister Gustavsson berättar: att våra tillkortakommanden, ångestar och meningslösheter är vad som bygger det omänskliga framtidssamhället. Samtidigt som glimtarna av kärlek och insikt motarbetar bygget.
Jag vet som sagt inte. Konstaterar att det är en kompakt bok, drygt 200 sidor text liksom utsliten ur författarens persona och kanske rentav person. Text som ofta drabbar i sin nakenhet, som får mig att känna mig avslöjad. Det kunde vara jag...
Man kan läsa boken lite hur som helst, behöver inte börja med den första texten om möjligheten till två års frihet från ansvar och sedan euthanasi. Samtidigt går det inte att låta bli. Det skrämmande lockar, som alltid. Men när man väl läst boken, kan man gå tillbaka till de avsnitt man har markerat (tro mig, man markerar!) och läsa dem igen. Direkt eller om tjugo år.
Det här är inte en roman att lämna till loppis när den är färdidgläst. Det är en bok att behålla för framtida läsningar. En bok som kanske säger mer om Sverige i dag än den samtida läsaren begriper. Skriven på en oklanderligt korrekt och stillsam prosa.
Enastående, om nån frågar mig.
PS Eldstekel är utgiven på Lejd. Gustavssons två senaste böcker är diktsamlingen" Andningsbok. Landskapasbok" 2013 och essäboken "Vindbro" 2010.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #dystopi #roman #dödsdans #sexlekar #euthanasi #ursprung #ljushastighet #blod
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Pernilla Flisberg
Himmelstrands melodi
Jag hade hört talas om boken innan den släpptes, jag fick följa ett inslag om boken och författaren när jag tittade på TV-programmet Babel på SVT, jag läste olika recensioner av boken i dagstidningar och slutligen, på Bokmässan som var för ett par veckor sedan, stod jag en meter från John Ajvide Lindqvist när han berättade om sin nya bok ”Himmelstrand” inför flertalet mycket intresserade åhörare. Jag har känt mig mer eller mindre förföljd av boken ”Himmelstrand” då den dykt upp överallt framför mina ögon.
Avdelning: Skräck Taggar: #Bokmässan #Babel #blod #zombier #relationer #känslor #sorg #rädsla #kamp #identitet #mänsklighet
Kommentera
Mattias Lönnebo
Vampyrer och läppglans
Med ett leende på läpparna stoppar jag ännu en vitlök i pressen och trycker till. Som små vita maskar ringlar löken ut och jag rör ned det hela i den röda pastasåsen. Mitt leende vidgas när jag av någon anledning börjar tänka på den pågående vampyr- och zombietrenden. Jag tänker tillbaka på min egen uppväxt under 70-talet då Christopher Lee spelade in den ena bloddrypande filmen efter den andra. Vampyrserietidningen hette ”Dracula” och det fanns en brutal skräcktidning som hette ”Chock”. Jag läste rubbet, plus de gotiska litterära klassikerna av Bram Stoker och Mary Shelley.
Jag skrattar till när jag tänker på tobaksaffärens ägare: Ur serietidningsstället drar jag upp det senaste numret av ”Chock” med den halvnakna vampyrkvinnan ”Vampirella” på omslaget (Perfekt litteratur för en tio-årig kille.) Den vänlige mannen bakom disken med de stora ögonbrynen böjer sig framåt och frågar: ”Är du säker på att du får köpa den där för dina föräldrar?” Jag nickar troskyldigt. Det är nästan sant. Jag får, men de tycker verkligen inte om det. När jag sedan läser tidningen uppkrupen bland kuddarna i mitt rum önskar jag att den sexiga Vampirella ska komma och bita mig. (I alla fall lite grann.)
Det dröjde inte så länge förrän handeln (Konsum 1973-1975) kom överens med politikerna och kultureliten att stoppa distributionen av skräckserier eftersom dessa ansågs vara skadliga för barn. Ett krav på förbud hängde till och med i luften, men det fungerade med frivillig självcensur. (Talande nog, skulle det dröja ända till 1980 innan barnpornografiförsäljning förbjöds.)
Blodsåsen, förlåt - tomatsåsen fräser i pannan, jag rör runt med sleven och inser att allt går i cirklar. Vampyrerna och zombierna trotsade allt vuxenförakt och är sedan länge tillbaka från graven. Mitt leende blir överseende när jag tänker på Twilight. ”Ja, ja. Huvudsaken är att kidsen läser …”
Plötsligt stelnar jag till. Insikten tränger som en påle genom hjärtat. Även mitt eget författarskap är ju en del av denna trend. I boken ”Kanariefågeln och fladdermusen” glider berättelsen mellan urban fantasy och vampyrskräck. Det finns till och med kärlek mellan den unge vampyrpojken och flickan han har kidnappat. Målgruppen är ung och oskyldig. Jag svettas besvärat och undrar om jag kanske borde tillsätta lite mer vitlök?
Slutsats: Vi är aldrig helt fria från vårt kulturella sammanhang. Skulle vi vilja vara det? Nej, knappast. I alla fall inte när det gäller något så njutningsfullt som vampyrer och kärlek.
Avdelning: Fantastik Taggar: #chock #vampyrer #vampyr #blod #censur
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Anmäl textfel
