Arga Bibliotekstanten

Mysteriet Vad hittar de på biblioteksmattan?

Är det någon som vill gissa vad The Thing är för något?

(Som gammal erfaren personal kan jag ju säga att få saker chockar oss, vi har sett ALLT.)

Kommentera

Arga Bibliotekstanten

How to chocka en bibliotekarie

Exakt så här såg kollegan ut när låntagare berättade att han slängt en fjärrlånad bok "för att den var trasig".

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Mattias Lönnebo

Bok- presentation:	Kanariefågeln och fladdermusen
Författar- presentation:	Mattias Lönnebo
Häftad Färdig att skickas, 127 kr 154 kr

Vampyrer och läppglans

Med ett leende på läpparna stoppar jag ännu en vitlök i pressen och trycker till. Som små vita maskar ringlar löken ut och jag rör ned det hela i den röda pastasåsen. Mitt leende vidgas när jag av någon anledning börjar tänka på den pågående vampyr- och zombietrenden. Jag tänker tillbaka på min egen uppväxt under 70-talet då Christopher Lee spelade in den ena bloddrypande filmen efter den andra. Vampyrserietidningen hette ”Dracula” och det fanns en brutal skräcktidning som hette ”Chock”. Jag läste rubbet, plus de gotiska litterära klassikerna av Bram Stoker och Mary Shelley.

Jag skrattar till när jag tänker på tobaksaffärens ägare: Ur serietidningsstället drar jag upp det senaste numret av ”Chock” med den halvnakna vampyrkvinnan ”Vampirella” på omslaget (Perfekt litteratur för en tio-årig kille.) Den vänlige mannen bakom disken med de stora ögonbrynen böjer sig framåt och frågar: ”Är du säker på att du får köpa den där för dina föräldrar?” Jag nickar troskyldigt. Det är nästan sant. Jag får, men de tycker verkligen inte om det. När jag sedan läser tidningen uppkrupen bland kuddarna i mitt rum önskar jag att den sexiga Vampirella ska komma och bita mig. (I alla fall lite grann.)

Det dröjde inte så länge förrän handeln (Konsum 1973-1975) kom överens med politikerna och kultureliten att stoppa distributionen av skräckserier eftersom dessa ansågs vara skadliga för barn. Ett krav på förbud hängde till och med i luften, men det fungerade med frivillig självcensur. (Talande nog, skulle det dröja ända till 1980 innan barnpornografiförsäljning förbjöds.)
Blodsåsen, förlåt - tomatsåsen fräser i pannan, jag rör runt med sleven och inser att allt går i cirklar. Vampyrerna och zombierna trotsade allt vuxenförakt och är sedan länge tillbaka från graven. Mitt leende blir överseende när jag tänker på Twilight. ”Ja, ja. Huvudsaken är att kidsen läser …”
Plötsligt stelnar jag till. Insikten tränger som en påle genom hjärtat. Även mitt eget författarskap är ju en del av denna trend. I boken ”Kanariefågeln och fladdermusen” glider berättelsen mellan urban fantasy och vampyrskräck. Det finns till och med kärlek mellan den unge vampyrpojken och flickan han har kidnappat. Målgruppen är ung och oskyldig. Jag svettas besvärat och undrar om jag kanske borde tillsätta lite mer vitlök?

Slutsats: Vi är aldrig helt fria från vårt kulturella sammanhang. Skulle vi vilja vara det? Nej, knappast. I alla fall inte när det gäller något så njutningsfullt som vampyrer och kärlek.

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera /Visa 2 kommentarer