Ulf Malmqvist
När erfarenheten ger röst till den andre
Rollatorgnissel under den järnblå solen är titeln på Nicko Smiths femte diktsamling, som han ger ut på eget förlag. Han är född 1974 i Stockholm men är numera bosatt i Finland. Omslagets övergivna rollator blir en tragisk tidsmarkör just denna vår och sommar, även om diktsamlingen i sin helhet har vuxit fram under åren som poeten varit verksam inom äldrevården. Det går helt enkelt inte att läsa de nya dikterna utan att ställa dem i relation till de svarta rubriker som just äldreomsorgen haft i sina misslyckade försök att hålla Covid-19 utanför institutionerna.
Dessutom är det lätt att knyta an till poetens tidigare samlingar i läsningen av de nya diktsamlingarna. Utanförskap, förvirring och död är närvarande genom samtliga samlingar, men inte alltid med den pregnans som han uppvisar i den nya samlingen. Jag tror att den tematiska sammanhållningen i Rollatorgnissel under den järnblå solen har tjänat honom mycket väl. Den finns en närhet och inkännande erfarenhet där de flesta av dikterna tar stöd.
Det expressiva bildspråket känns igen. Ibland blir det överlastat med stjärnor och stjärnhimmel men många gånger hugger det till (”Tusen solar & en mäktig vintergata i din blick”) Allra bäst blir det när poeten verkligen vilar i orden och erfarenheten och ger rösten till den andre:
Allting går så fort nuförtiden
Allting går så fort
Avdelning: Poesi Taggar: #äldreomsorg #poesi #rollator
Kommentera
Mattias Lönnebo
Långfredag
För bara någon generation sedan var långfredagen en verkligt lång dag. Lekar, glad musik, alltför god mat, godis och alkohol skulle undvikas. Det skulle vara allvar och man skulle tänka på lidandet här i världen, och på Jesu Kristus som dött oskyldig. Man skulle också tänka på alla andra som lider nöd, och på i vilken grad man själv orsakar lidande här i världen. Således en dag för eftertanke. Den uppätthålls nu i stort sett enbart i kyrkornas Långfredagsgudstjänst, samt vid vissa sakrala konserter typ Matteuspassionen.
Avdelning: Fakta Taggar: #långfredag #sorg #hopp
Kommentera
Karin Cellton
Litterära kärleksbesvär
Härom dagen sågade jag en av mina favoriter, Mårten Melin. Jag gillade inte alls nya boken Välkommen till Skogsbingelskolan, förstår ni och jag kommer inte rikigt över det. Det kändes lite som att göra slut. Eller "ta en paus" Jag hoppas verkligen att det bara är en paus. I sommar kommer han ut med en ny bok med övernaturliga noveller. Kanske kommer den få mitt elva-åriga hjärta att skälva?
Jag vill att ni skall veta hur jag brukar känna för Mårten Melin. Jag behöver nämligen stöd. Eller någon annan att svärma för. Och sedan göra en Ross.
. 
Så här får ni läsa hur jag skrev i min gamla blogg Skräcködlan om Jag är Love när den kom 2012. Det var så här jag brukade recensera hans böcker / skriva kärleksbrev.
Rubriken var I love Mårten Melin.
"Ibland blir jag så lycklig av böcker att jag vill ställa till med fest!
Det händer när böcker är precis så bra som jag hoppats men dessutom ger mig presenter. Jag skall förklara.
Jag är Love är en helt fristående fortsättning på en av mina favoritböcker, Förvandlad som jag läste förra året. I den boken börjar Måns på Monsterskolan eftersom han är lite speciell. Nu är det Loves tur. Han är också ganska speciell. Men jag måste gå längre tillbaka för att ni skall förstå hur lycklig jag är. För visst, Jag är Love är fantastiskt bra. Men hur fantastiskt bra är en lång historia.
Jag börjar från början och då måste jag börja med mitt första möte med Mårten Melin. Boken var Jävla Lucia och den är riktigt, djävla bra. Den handlar om en kille som heter Martin och är ganska blyg. Han är dökär i en tjej men vågar absolut inte visa det. En dag börjar det en ny tjej i klassen och hon är allt som Martin inte är. Hon är allt som ingen annan är heller, faktiskt. Hon är cool, mäktig och har särskilda krafter. Hur speciell hon faktiskt är skall jag inte avslöja här för ni måste läsa boken själva. Men jag kan säga att hennes pappa är ganska känd. Lucia har som uppdrag att hjälpa Martin. Och det gör hon. Fast inte som det var tänkt från början
.
Sedan läste jag Förvandlad. Som jag älskar den boken! Jag tror knappt det finns en elva-åring jag inte tvingat att läsa den. Och som älskat den lika mycket. Den har en så perfekt blandning av kärlek och spänning att killar och tjejer gillar precis lika mycket. Och pirr. En massa härligt pirr!
Måns är en helt vanlig kille, tror han. Men på sistone har han vaknat med gräs i sängen och päls i munnen. Vad gör han egentligen när han går i sömnen? Han föräldrar anser att det är bäst att Måns tas in på en särskild internatskola där de kan hjälpa barn som eh, går i sömnen. Men inte är det Måns egentliga problem, inte. Sakta går det upp för honom att han är en shapeshifter. Varje gång han blir så där lite pirrig som man kan bli om man tänker på en tjej man gillar eller en kille så förvandlas han till ett stort kattdjur och kan bli ganska farlig. På internatskolan Skogsbingelskolan, eller Monsterskolan som den kallas finns en samling minst sagt speciella elever. Man måste till exempel alltid bära ett kors om halsen som skydd för en av eleverna. Men där finns också Felicia som också kan förvandlas till katt. Hur mysigt som helst!
.
Så. Nu kan jag äntligen berätta om Jag är Love. Nu har ni bakgrunden.
Love har det jobbigt. Alla blir nämligen kära i honom. Hela tiden. Det låter väl trevligt, tänker ni. Det är det inte. Han får aldrig vara i fred. Någonsin. Alla eleverna och alla lärare är som galna i honom och när det till slut blir kalabalik i skolan kommer hans pappa som han inte har träffat på hur länge som helst och hälsar på. Loves pappa är också lite speciell. Faktum är att han är Amor eller Cupido. Kärleksguden, helt enkelt. Och det är därför Love är som han är. På Skogsbingelskolan kan Love få hjälp, berättar pappan. Hjälp att hantera sina krafter. Vid det här laget är Love desperat och gör vad som helst för att få lugn och ro. Om en internatskola långt inne i skogen är räddningen tar han tacksamt emot den.
Jag gillar att vara tillbaka på en skola jag gillar och jag gläds åt att Måns och Felicia fortfarande är kära i varandra. Det känns som att träffa gamla kompisar! Tänk er då hur lycklig jag blir när Loves första kompis någonsin Hella, den första tjej hans kraft inte biter på, visar sig vara Lucias tvillingsyster och jag längre fram får träffa henne igen och får veta att hon och Martin fortfarande är tillsammans! Det är då jag blir så lycklig att jag vill ställa till med fest. Vilken present! Tack snälla, Mårten Melin!"
Vad tror du, Mårten. Kan vi hitta tillbaka till det här?
Avdelning: Barn Taggar: #hjärtesorg #break up #fan girling
Kommentera
Mattias Lönnebo
En fest för livet
Efter en traumatisk händelse så finns det stora behov att återgå till det ”normala” livet igen. Trygghet, familj, vänner, igenkännande, det som man ofta tenderar att ta för givet, blir uppgraderat. Musik, film och litteratur kan hjälpa till att skänka tröst och mental vila. Så är det i hög grad med religiösa texter, eller dikter laddade med mening och djup. Efter Daesh fasansfulla illdåd och terrorattentat i Paris, har plötsligt en för mig överraskande bok blivit bestseller bland fransmännen, och man finner den bland blommor och minnesplatser. Det är Hemingways berömda självbiografi ”A Moveable Feast” eller som den svenska titeln översättning lyder: ”En fest för livet.” En mer direkt översättning vore ”En rörlig helgdag”, men det skulle inte vara särskilt slagkraftigt.
Avdelning: Klassiker Taggar: #tröst #Paris #terror #ISIS #Daesh #sorg
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Till Terry
Käre Terry,
Vi har haft en lite ambivalent relation de senaste åren.
Jag upptäckte dig i tonåren, genom att min familj fick kassar med pocketböcker av en vän till min pappa. När han läst ut dem fick vi dem och vi slukade allihop hungrigt dessa papperssamlingar som rymde så mycket mer än sin trycksvärta.
Mamma älskade häxorna, jag älskade bibliotekarien, pappa älskade allt. Vi skickade sms till varann igår. "Har du sett?" "Nej!" "Vilken sorglig dag!" Det var verkligen sorg vi kände. Jag minns vår chock när vi fick veta att du hade blivit sjuk. Vår oro för att du inte skulle skriva fler böcker. Det gjorde du, vi köpte dem, men jag tror inte att någon läste dem.
För sanningen är att jag har gått vidare. Ett tjugotal böcker räckte för mig. Sedan kunde jag din värld och dina skämt utantill. Det kan jag fortfarande. Min älskade bibliotekarie, i vars fotspår jag gått, rent yrkesmässigt och även övertagit hans vana att säga "Ook". DÖDEN, råttornas död, Nanny Ogg, Mormor Vädervax, Margrat Vitlök, Vimes, kapten Morot, patriciern, Rensvind...
Jag lämnade dig bakom mig, men Skivvärlden är fortfarande en del av mig. Jag säger fortfarande "Ook" med jämna mellanrum. Dessutom har min sambo nyligen börjat läsa dina böcker och när han berättar så minns jag. Vi kan skratta tillsammans. Vi kan dela din värld.
Vila i frid nu! Du skrev så mycket om DÖDEN och jag minns alla scener där han kommer för att hämta någon och de frågar vad som ska hända nu. "VAD TROR DU SJÄLV?", frågar DÖDEN och när de har berättat vet vi att det de säger kommer att hända dem. De som tror på reinkarnation reinkarneras. De som tror på ingenting efter döden, de försvinner.
Jag hoppas att du är nöjd med det du trodde skulle hända. Och att du har gott om banana daquiri. Hälsa råttornas död från mig! Ett PIP, istället för ett RIP.
Hälsningar från ett ex som alltid kommer att minnas dig
Avdelning: Fantastik Taggar: #nekrolog #fantasy #humor #Skivvärlden #döden #sorg #minnen
Kommentera
Pernilla Flisberg
Himmelstrands melodi
Jag hade hört talas om boken innan den släpptes, jag fick följa ett inslag om boken och författaren när jag tittade på TV-programmet Babel på SVT, jag läste olika recensioner av boken i dagstidningar och slutligen, på Bokmässan som var för ett par veckor sedan, stod jag en meter från John Ajvide Lindqvist när han berättade om sin nya bok ”Himmelstrand” inför flertalet mycket intresserade åhörare. Jag har känt mig mer eller mindre förföljd av boken ”Himmelstrand” då den dykt upp överallt framför mina ögon.
Avdelning: Skräck Taggar: #Bokmässan #Babel #blod #zombier #relationer #känslor #sorg #rädsla #kamp #identitet #mänsklighet
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Kärlek i tjugonde seklet
För inte så länge sedan besökte jag min morfar och fick av honom tipset att läsa Hjalmar Gullberg – poeten som gett namn åt bland annat Gullbergs kaj här i Göteborg.
Han ska ha varit exremt populär på sin tid, men är idag nästintill bortglömd förutom genom platserna han fått uppkallade efter sig.
Jag valde hur som helst Kärlek i tjugonde seklet från 1933 – en diktsamling som nu på senare år även har fått ge namn åt Kerstin Vinterheds biografi över Alva och Gunnar Myrdal från 2003.
Kärlek i det tjugonde seklet innehåller dessutom bland annat diktsviten "Förklädd gud" (om guden Apollon) och som har tonsatts av Lars-Erik Larsson, en av Sveriges främsta klassiska tonsättare. (Om man sjunger i kör är det svårt att undgå att åtminstone någon gång sjunga denna klassiker.)
Det här är en ganska intressant och vacker text och som befinner sig i skarven mellan tradition och modernitet. Å ena sidan är den skriven på rim, full av referenser till antiken och en del, idag ganska omoderna, religiösa-mystiska teman; å andra sidan skildrar Gullberg vad man skulle kunna kalla den moderna kärleken – och på ett sätt som får en att undra ifall den har utvecklats något alls sedan 1933 (!). Den hade lika gärna kunnat vara skriven på 60-70-talet.
Avdelning: Poesi Taggar: #kärlek #romantik #smärta #sorg
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Kärlekens litteratur (5): Hedvig Charlotta Nordenflycht (HJÄRTA - SMÄRTA)
Att i tiden glömma dig
är omöjligt för mitt hjärta
och dock jämt påminna sig
är en obeskrivlig smärta.
Minnas, glömma på en gång
ett osägligt själatvång.
Denna text kommer att vara lite speciell. Den kommer att handla om Hedvig Charlotta Nordenflycht som, förutom att vara en av Sveriges absolut främsta 1700-talspoeter, ibland även pratas om som Sveriges första feminist. Dessutom var hon den första svenska kvinna som kunde försörja sig på att vara författare. I Frankrike brukar man räkna Christine de Pizan till det, ungefär 350 år tidigare.
Men denna text kommer också att dediceras till den svenska kärlekspoesins allra mest uttjatade – allra mest fantasilösa, intetsägande, urvattnade, urtråkiga och rent utav störtlöjliga – kliché.
Ja, det ska alltså handla om rimmet: hjärta – smärta.
Avdelning: Poesi Taggar: #kärlek #hjärta #smärta #sorg #rim
Kommentera
Eleni Schmidt
Vissa böcker hade man velat skriva själv
Höll på att låna om "En dag" av David Nicholls idag. Kom sedan på att jag har boken hemma.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Humor sorg
Kommentera
Carl Magnus Juliusson
Kärlekens litteratur (4): Samuel Beckett
Samuel Beckett är kanske först och främst känd för sin dramatik och sina romaner. Med dramer som I väntan på Godot och Slutspel revolutionerade han dramatiken i grunden. Med romaner som trilogin Molloy, Malone dör och Den onämnbare eller Texter för ingenting och Hur det är revolutionerade han romankonsten till nästintill oigenkännlighet.
Men Beckett var också poet även om det tog upp mindre plats av hans produktion. Och – otroligt nog – var han inte mycket mindre revolutionär som poet. Frågan är (en fråga som jag inte kommer dröja vid här) om inte Beckett var bland de allra första att skriva så där språkmaterialistiskt – fragmentariskt och med uppbruten syntax, med ord staplade efter varandra ofta av musikaliska, klangliga skäl, snarare än grammatiska – som varit så populärt inom t.ex. svensk poesi de senaste tjugo-trettio åren och fortfarande verkar vara det bland skrivarskolestudenter idag.
Bland Becketts alla dikter är det en som sticker ut alldeles särskilt. Det är ”Cascando” – hans enda egentliga kärleksdikt (även namnet på en senare radiopjäs).
Den skrevs runt 1936 till en amerikansk kvinna som hette Betty Stockton och som den unge Beckett just hade träffat och förälskat sig i.
Avdelning: Poesi Taggar: #kärlek #sorg
Kommentera
Anette Blomqvist
Medan körsbärsträden blommar - om sorgen efter förlusten av ett barn
Det är intressant hur mycket litteratur det finns om graviditet och om nyfödda men hur lite litteratur det faktiskt finns om missfall, problem med graviditet eller något så fasansfullt som att förlora ett barn. För det måste vara något av den mest fasansfulla man kan vara med om i livet.
Avdelning: Fakta Taggar: #att förlora ett barn #sorg #smärta
Kommentera
/Visa 6 kommentarer
Emilia Bringlöv
Dinas bok
Jag var efter mitt senaste inlägg tvungen att börja läsa om Dinas Bok av Herbjorg Wassmo. Blir fascinerad av hur jag fastnar i orden och meningarna, hur välskriven den är, och vilket intryck den gör på mig. Och jag vet att jag inte är ensam om att tycka det, Dinas bok har blivit lite av en modern klassiker.
Här kommer en första sammanfattning:
Det är vinter, i mitten av 1800-talet i en liten by i Nordnorge. Där bor Dina, flickan som lyckats orsaka sin egen mors död innan 6 års ålder. Händelsen rubriceras som en olycka, men den egna chocken, ångesten och sorgen får Dina att bli stum. Vägen tillbaka till livet går genom mötet med musiken och den halvfärdig utbildade musikern vid namn Lorch. Lorch ger Dina verktyg att ta sig tillbaka till den riktiga världen, den hon lämnade i och med olyckan. Långsamt lär han henne att läsa, och att räkna, och i mötet med musiken, även talet.
Mer text kommer allt eftersom!
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #Nordnorge #intryck #ångest #sorg #talet
Kommentera
Mikael Rapp
Om läsglädje, tacos och de bra dagarna
Inte ofta, men ibland kommer en skön period, en eller två dagar då läsglädjen tar över helt. Oftast är det för mig kopplat till upptäckten av en bok som man bara fastnar i men ibland, för mig mindre vanligt, kommer det samman med en bra blandning av böcker. De senaste dagarna har jag låtit mig bli indragen i texmextrenden (du vet "riktiga" tacos?) personifierat i Jonas Crambys bok Texmex från grunden. Jag vet inte om det fortfarande är trendigt så dementera gärna, men jag vet att jag har läst ordet "texmextrenden" vid nåt tillfälle.
Nåväl, så jag sitter hemma och äter mina genuina, superäkta, creddiga tacos och läser alltså. Jag har funnit en lovande roman i Fabio Stassis Luffarens sista dans där Charlie Chaplin återberättar sitt liv till sin son. Det är intressant, lustigt och känns framförallt levande. Det är ju känt att glädje föder glädje och nog blir jag lite sugen att se lite gamla Chaplin-rullar medan jag, fortfarande, äter mina tacos.
Kalaset toppas med nattläsningen av Jane Austens Stolthet och fördom som jag läser för första gången. Och jag älskar det! Jag har verkligen svårt att sätta fingret på vad det är men det är nåt särskilt tilltalande med den lekfulla prosan om man nu kan säga så. Allt som allt kan man säga att jag kommit över min flört med Sherlock Holmes-böckerna rätt bra. Jag säger "rätt" bra. Det kändes som en kniv i ryggen när jag inte hittade den tredje delen i bokhandeln men jag är över det. Allt är bra. Tack vare läslusten... och tacos...
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #läsglädje #texmex #humor #sorg
Kommentera
Anette Blomqvist
Fågelburen
Vi befinner oss bara i januari men jag kan redan säga att jag nog har läst en av årets bästa böcker. Fågelburen av Lisa Jewell som kommer ut i de svenska bokhandlarna idag är en helt fantastisk berättelse om familjen Bird som bor i sitt pittoreska hus någonstans i England. Att få komma in i deras varma, bohemiska och smått kaotiska hus känns trevligt och mysigt och jag trivs därinne så länge som vi befinner oss på det ytliga stadiet. Men sedan när vi börjar gräva oss ner under ytan hos familjen Bird så märker man ganska så snabbt att saker och ting inte står rätt till. Så under en påsk, familjen Birds största högtid, inträffar någonting som förändrar familjen för all framtid och jag är förlorad i den värld som Lisa Jewell lyckas måla upp.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #familjedrama #kärlek #sorg #lycka #recensioner
Kommentera
Carolina Landin
Hur kan man ens bli vän med någon som luktar bajs ur munnen?
Majken har många katastrofer att hålla reda på. Tänk bara på hur farliga helikoptrar kan vara? Kanske inte helikoptern i sig – men om helikoptern transporterar en gris hängande i ett rep undertill? Och repet brister? Och grisen landar i huvudet på en människa så att den människan dör? Det har Majken läst om en gång, och därför håller hon noga koll på helikoptrarna som ofta far förbi utanför fönstret där hon bor.
Avdelning: Barn Taggar: #recension #9-12 #sorg #familj #hund #vänskap
Kommentera
Linda Odén
En bok i två delar
Det är inte helt ovanligt att en författare skriver för både unga och vuxna, men att två böcker för olika målgrupper knyter an till varandra är definitivt ovanligt. Cilla Naumanns 62 dagar och Springa med åror handlar om samma personer, i viss mån berör de samma händelser, men ur olika perspektiv. Ihop bildar de en helhet som var en av mina bästa läsupplevelser 2013.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #barndomsskildring #sorg #vänskap #Läst 2013
Kommentera
Anette Blomqvist
Vargarna
Underbar, hjärtslitande och fantastisk! Så skulle jag väldigt enkelt kunna beskriva den här boken. För egentligen så mycket mer behövs inte. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt är en sådan där bok som jag gick och längtade jättelänge efter att få läsa men som jag vägrade läsa recensioner av. Jag läser också väldigt sällan på baksidan av en bok så i den här bokens fall så hade jag faktiskt ingen som helst aning om vad den handlade om. Däremot visste jag att jag skulle gilla den för alla mina pålitliga litterära tvillingsjälar inom bokbloggsvärlden lyfte upp den till skyarna. Fast också därför hade jag heller ingen aning om vad som väntade mig när jag påbörjade boken. Jag visste bland annat inte att den skulle få mig att skratta eller snyfta högt på tunnelbanetåget eller att jag skulle komma på mig själv gå omkring och muttra högt för mig själv om den vid frukt -och grönsaksdisken i den lokala mathandeln. Inte heller visste jag att detta skulle bli en av årets stora läshöjdpunkter.
Boken handlar om June som förlorar sin morbror i AIDS när hon är fjorton år gammal. Morbrodern Finn och June var bästa vänner och han var egentligen den enda vän som hon hade i hela världen. Relationen till hennes storasyster Greta är inte längre som det var och hennes mamma bearbetar sorgen efter sin bror på ett sätt som June inte riktigt kan förstå sig på. Fast så en dag så knackar det på dörren när June är ensam hemma och där står Toby, en person som inte bara vänder upp och ner på June liv utan hela hennes familj. Och helt plötsligt har June en ny vän.
Jag älskade den här boken! Fullkomligt och ohämmat. Den handlar om kärlek, vänskap och om det vackra i livet, hur människor kan hitta varandra genom slumpartade händelser i livet och om framför allt om förlåtelse. Fast det som jag tyckte bäst om med den här boken är hur Carol Rifka Brunt har beskrivit familjerelationer och hur sorg kan påverka människor så olika och hur hon beskriver hur människor såg på AIDS på 80-talet. Det här är helt enkelt en fantastiskt bok och jag har haft väldigt svårt att kunna skriva någonting vettigt om den. För ingenting jag skriver om den kan någonsin göra den rättvis utan det enda jag kan göra är att be er läsa den. Så läs den! Jag har svårt att tänka mig att ni kommer ångra er.
Avdelning: Ungdom Taggar: #sorg #kärlek #vänskap #recension
Kommentera
/Visa 2 kommentarer
Mattias Lönnebo
När en förälder plötsligt dör
Allhelgonahelgen är för många den helg man särskilt tänker på sina kära avlidna. På kyrkogårdarna tänds oräkneliga ljus. I kyrkorna firas minnesgudstjänster. Stämningen är tät, musiken vacker och pietetsfull.
Inte alla tycker att det är enkelt att tala om döden, särkilt inte med barn som förlorat någon nära anhörig. Bland det svåraste är situationen för de barn som plötsligt och traumatiskt förlorat en eller båda föräldrarna. Sorgen har sin tid, och barnen behöver sörja, precis som vuxna, även om de ofta reagerar lite annorlunda. Jag har lång erfarenhet av familjers sorg och har läst en mycket bra bok av Ken Chesterson "När en förälder plötsligt dör", som jag varmt kan rekommendera.
På ett insiktsfullt och erfaret sätt understrycker han vikten av att den överlevande föräldern, lärare, vuxna vänner och andra, inte försöker sopa undan sorgen som barnen behöver genomgå. Barnen ska få vara med på begravningar. Man ska berätta för barnen även det allra svåraste, till och med när en förälder valt att ta sitt eget liv. Det kan vara den kvarvarande förälderns allra svåraste uppgift i livet; att berätta att den andre inte ville leva längre. Hur gör man det på ett skonsamt sätt? Hur blir livet normalt igen?
Det finns inga enkla svar. Det viktiga är att sanningen inte döljs, för då utesluter man barnet från verkligheten och från möjligheten att bearbeta det svåra, menar författaren. De andra vuxnas smygande reaktioner, tystanden och tigandet är ofta förödande. Till slut kryper sanningen ändå fram, ofta långt senare, och då kan det faktum att barnet inte fick veta, att det uteslöts - leda till svårhanterliga känslor av att ha blivit sviken, igen.
Barnen ska få veta. Barnen ska få vara med.
Läs den här boken.
Avdelning: Barn Taggar: #död #sorg #allhelgonahelg #tröst #recension
Kommentera
Sofie Nordquist
Fint och annorlunda om sorgeprocessen
Jag går dit du går av Nina Lacour
Ingrid har tagit sitt liv. Tillsammans med Caitlin hade hon planerat framtiden, men nu står Caitlin ensam kvar. Livet har gått i spillror och nu har hon inte längre någon att dela allt med. Ingrid har dock lämnat något som hjälper Caitlin att komma igenom sorgen. Dagboken gömmer hemligheter, men hjälper också den kvarlämnade kompisen att finna hopp igen.
Det här med sorgliga böcker är något jag ställer mig något kritiskt till innan jag börjar läsa. Sorliga självbiografier är en sak, men romaner om någon som blivit dumpad eller något liknande är inget jag söker mig till i första hand. Nina Lacours debutroman är dock en bok jag fastnat för. Det är ingen lång klagovisa om hur huvudpersonen gräver ner sig i sin sorg och vill fortsätta med det. Ingen bekräftelsesökande bok med det hemskaste av sorgens ansikten. Visst finns det en otrolig sorg hos Caitlin och Ingrids närstående, men på ett fint sätt. Det är osentimentalt, men inte känslokallt. Sorgen finns, och den är påtaglig, men Caitlin är ändå stark nog att vilja ta tag i sitt sorgearbete. En ny vinkel i detta tema, men väl en genomarbetad sådan.
Förutom sorgen finns vänskap, familjeförhållande, kärlek av olika slag, skola, intresse och en hel del tonårstankar invävda. Det är alltså inte bara en berättelse som kretsar kring Ingrid. Caitlin är en stark och intressant person, en spännande karaktär. Hon vågar gå sin egen väg.
Boken är spännande och väldigt fin, men vissa stunder tröttnade jag på transportsträckorna. De är visserligen få, men de kom vid fel tillfällen i förhållande till mitt läshumör.
Författaren har gjort ett bra arbete. Jag är påverkad av handlingen, men hon har inte kommit med något mästerverk. Jag tror ändå att denna bok kan beröra många av läsarna i den rätta målgruppen (12-15), men även äldre (vilket jag å andra sidan säger om de flesta böcker kategoriserade som ungdomsböcker).
Första meningen: Jag betraktar vattendropparna som faller från mina hårtoppar.
Avdelning: Ungdom Taggar: #sorg #recension #ungdomslitteratur
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Serierea
Att ett så kvalitativt förlag som Optimal Press går i graven är förstås extremt sorgligt, men nu när de ändå gör det är jag inte den sista att ta del av utförsäljningen. Sex ganska så nya seriealbum för 174 kronor. Sorgligt, men sant.
Avdelning: Serier Taggar: #bokrea #boksorg #bokköp
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Nu när Håkan Lindquist har givit ut en ny bok...
...med titeln Regn och åska, en bok jag ser fram emot att läsa men inte har tid till just nu, tänkte jag lägga in två gamla (pre-blogging) recensioner av Lindquist-böcker:
"Liksom alla Håkan Lindquists böcker (nu har jag läst alla!) handlar Dröm att leva om homosexualitet, och om någon som måste leva vidare sedan en älskad människa (en bror, en pappa, en vän) har dött. Lindquist verkar ha hängt upp sig på de två temana, och säger själv att böckerna är skrivna som en slags sorgearbete sedan människor gick bort i hans närhet.
Dröm att leva är en mycket fin, rent ut sagt underbar bok, som placerar sig någonstans mitt emellan Min bror och hans bror och Om att samla frimärken i kvalitet. Den är bättre än Min bror och hans bror, men når inte riktigt upp till Om att samla frimärkens höjder.
Lindquist är bra på dialoger, det märker man tydligare här än i hans andra, han kan skriva skämt mellan personerna så att man tycker de är roliga – han fångar på pricken de där små åtbörderna vi gör och som får våra vänner att skratta. Här når skämten fram till läsaren. Och det är ingen liten bedrift!
Boken innehåller ett Tranströmercitat, ”Kärlekens rörelser har mojnat och de sover / men deras hemligaste tankar möts / som när två färger möts och flyter in i varandra / på det våta pappret i en skolpojksmålning”. Den dikten har jag alltid gillat väldigt mycket, men i sammanhanget där den citerades i boken fick den en alldeles särskild mening. Det var en så häftig upplevelse att läsa citatet där, när killarna har fått varandra och älskat! Jag har aldrig tolkat dikten så förut – det blev en aha-upplevelse.
Bokens omslag passar den mycket bra: stenar på en strand, och vattnet sköljer över dem, men det ser inte ut som vatten utan som rök.
Först tyckte jag att det tog litet väl lång tid innan kärleken dök upp, när jag visste att just de två skulle bli kära i varandra, men den långa tiden är nödvändig, det inser jag nu – Mikaels sorg måste förlösas innan han kan älska.
Två minus får boken för att det folk säger är alldeles för bra, det blir inte realistiskt – vilket jag märker även i Om att samla frimärken, men där stör det inte lika mycket – och för att språket inte är riktigt helt hundra."
*
"Folk tror alltid, baserat på titeln, att detta är en bok som måste vara tråkig, men trots en tunn historia har jag läst och läst om Om att samla frimärken inom loppet av en vecka, och knappt kunnat släppa den någon av gångerna. Fast det kanske bara är på grund av homosexualiteten – påvert utlevt för den ena karaktären, och knappt erkänd av den andra.
Håkan Lindquist har ett mycket vackert språk när han berättar om vänskapen mellan Samuel och Mattias. Otroligt detaljerade minnen finns insprängda, kursiva och med indrag, överallt i texten. Ofta upprepas de också, men i ny form och med små detaljer förändrade, vilket gör att de passar i sammanhanget där de upprepas. Mycket fascinerade!
När boken börjar är Samuel död, och berättaren Mattias går på hans begravning, läser efterlämnade brev. De var en gång vänner, trots stor åldersskillnad. Fanns det ett sexuellt förhållande mellan barnet Mattias och den vuxne Samuel? Det känns nästan som att författaren leker med att jag tänker mig den möjligheten, när han låter Samuel smeka Mattias över ryggen, och Mattias mamma tro just detta om vänskapen. Men skulle jag ens ha frågat mig något sådant, ifall det inte var homosexuella män som historien handlade om? Det känns bra att få se sina fördomar i vitögat.
Om att samla frimärken får ett minus för att den stora hemlighet som Samuel dolde var för stor och kom in mot slutet utan att ändra på någonting. Jag skulle föredra om man utelämnat upplösningen. Historien hade varit bättre i ännu tunnare skick!"
Har ni läst Regn och åska eller någon av Lindquists tidigare böcker?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #sorg #kärlek mellan män #uppväxt #ungdomsböcker #unga vuxna
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Christopher Isherwood - A Single Man
Jag har tidigare sett filmen baserad på den här boken och när jag hittade boken begagnad för någon månad sedan kändes den högst aktuell att köpa. Boken är ganska så annorlunda, de grova dragen liknar varandra men nyansskillnaderna är oändliga. Hela inramningen med självmordsplanen är till exempel obefintilig i den skrivna förlagan.
Isherwood skildrar med stil en sörjande änklings dag, en änkling som aldrig ens kunnat vara öppen med att han och Jim var ett par. George, som huvudpersonen heter, är lärare i engelska på univeristet i Los Angeles, bor i en förort och har många tankar om saker och ting som välskrivet förmedlas till mig som läsare. Slutet är alldeles formidabelt. Jag påminns återigen om hur rätt det kan vara att läsa på engelska.
Not that one isn't broad-minded, of course; let them write about heterosexuality if they must, and let everyone read it who cares to. Just the same, it is a deadly bore and, to be frank, a wee bit distasteful. Why can't these modern writers stick to the old simple wholesome themes - such as, for example, boys?
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #moderna klassiker #döden #sorg #kärlek mellan män
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Aidan Chambers - Dansa på min grav
Dansa på min grav utspelar sig i England, i en tid som inte är närmre specificerad, men boken gavs ut 1982. Hela boken är huvudpersonen Hals försvarstal sedan han åtalas för att ha dansat på sin döde ”väns” grav. Vännen, Barry, var Hals älskare och han dog i en motorcykelolycka efter ett gräl mellan dem.Berättelsen är formad som om Hal skrev till sin socialarbetare och det handlar om att förklara för läsaren varför Hal gjorde något så märkligt. (Dock förstår läsaren ganska snabbt.)
Dansa på min grav är inte den klassiska komma ut-romanen. I själva verket handlar det inte alls om homosexualitet, utan om ett förhållande som råkar vara samkönat. Hal kallar sig aldrig bög eller homosexuell, han verkar inte ha ångest över sin läggning eller se det som något konstigt. Hela förhållningssättet till "det avvikande" är avslappnat och fritt från ångest, trots att omvärlden inte alls framstår som självfallet förstående. Vare sig heterosexualitet eller homosexualitet beskrivs heller som helt absolut, kanske för att författaren inte verkar ha något som helst intresse av att reda ut vilken läggning personerna i boken har. Ingen av killarna "kommer ut", men de är inte heller särskilt hemlighetsfulla.
Det jag minns mest av Dansa på min grav (det är några år sedan jag läste den) är dess språk och sättet den är skriven på. Så kreativt, originellt, fantasifullt! En ren fröjd. Av det fyrtiotal HBT-böcker jag läst genom åren utmärker sig Dansa på min grav som något utöver det vanliga.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hbtq #hyllning #moderna klassiker #kärlek mellan män #döden #sorg
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Siegfried Lenz - En tyst minut
Thorén och Lindskog är ett nystartat förlag som översätter och ger ut tyska böcker. De var vänliga nog att skicka mig ett recex av En tyst minut, som verkade väldigt lovande. Unge Christian sörjer sin lärarinna Stella som har dött. De två hade en kärleksaffär som Christian aldrig har kunnat erkänna för sin omgivning och det gör sorgen desto mer ensam: sorgen så som den faktiskt ser ut verkar oproportionerligt stor i omgivningens ögon.
Berättandet är okronologiskt och ostrukturerat, för att inte säga rörigt. Jag får aldrig någon riktig koll på händelseförloppet. Att Stella i samma mening kan kallas både du och hon fyller förstås en viss funktion, men i mina ögon inte tillräckligt mycket för att berättiga detta stilgrepp som mest blir störande.
Även när det kommer till innehållet måste jag säga att trots den extremt korta längden - 108 sidor - hade jag svårt att hålla intresset uppe. Det fanns helt enkelt ingenting originellt, ingenting som skiljer berättelsen från tidigare varianter av samma tema. Hade detta inte varit ett recex hade jag kanske aldrig ens läst ut boken, så föga engagerad blev jag och det är synd. Med rätt framförande hade berättelsen kunnat fungera utmärkt, men språket känns inte mer än funktionellt. Över huvud taget blev En tyst minut en ganska likgiltig läsupplevelse för undertecknad, trots att den fått många lovord annorstädes.
Betyg: 6/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sågningar #Tyskland #döden #sorg #uppväxt #kärlek #sexualitet #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Titti Persson - Jag vet ingenting om dig
Titti Perssons bok Jag vet ingenting om dig berättar om Sean och Jon, deras liv fram till det första mötet och deras relationer efter det. Sean växer upp i Seattle och hans liv kommer att präglas av systern Debbies försvinnande. Jon växer upp i Skärholmen med en mamma som dricker alldeles för mycket.
I vartannat kapitel berättar Jon om sitt liv i jagform, i vartannat kapitel berättar han om Seans liv i duform. Däremellan finns kursiverade kapitel där Jon berättar om sina upplevelser av deras förhållande. Den här lite intrikata uppbyggnaden fungerar riktigt bra och allt sammantaget är Jag vet ingenting om dig en lågmäld, melankolisk, både ljus och mörk berättelse om livet. Utan överdrifter och på fullaste allvar, men på rätt sida om alla gränser.
Det finns helt enkelt ingenting att klaga på, bara en berättelse att sluka och vidröras av.
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #favoriter #läslycka #kärlek mellan män #sorg #uppväxt #kärlek
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Tom är död (Marie Darrieussecq)
Tom är död. Han dog för tio år sedan, bara fyra och ett halvt år gammal. Kvar i världen finns Toms föräldrar och en storebror och lillasyster. Mamman för ordet och skildrar den enorma sorg som blir till galenskap och oförmåga att gå vidare. Att Tom är död, det är vad allting kretsar kring under 225 sidor, utan att det blir särskilt tjatigt eller upprepande. Först på sista sidan återberättas själva den händelse som blev orsak till Toms död.
När jag läste Tom är död hade jag just haft en föreläsning om sorgeprocessen. Den sorgeprocess som beskrivs i Tom är död är den som av de som tycker sig veta kallas patologisk, sjuklig. För berättaren här är den beteckningen ett hån. Vem kan säga att hon borde ha sörjt färdigt? Vem kan säga att hennes sorg inte är normal?
Samma dag som berättaren börjar skriva har hon för första gången njutit av nuet - under en stund har Toms död inte dominerat hela världen utan blivit en bakgrund till hennes upplevelser. Närvarande, men inte på samma smärtsamma sätt. Nu behöver hon skriva av sig alltihop, skapa en berättelse. Romanen är ganska okronologisk med en skarpt frammejslad berättarröst - det märks att Marie Darrieussecq är en riktigt skicklig författare.
I början blev jag visserligen gripen, men kunde ändå inte låta bli att tänka på Duras och tycka att Darrieussecq kom till korta i den jämförelsen. Dessutom stördes jag lite av de alltför morbida inslagen. Sedan tog boken verkligen tag på alla sätt och jag insåg dessutom hur välskriven den är - språket blir den rakbladsvassa egg som får innehållet att gå direkt in i mig och röra vid varje nervtråd. Det här är inte en mysig snyftare. Det här är emotionell skräck. Tom är död är komplex, nästan fri från fel och en av de allra bästa böcker jag läst i år!
Betyg: 9/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #favoriter #läslycka #tungt #döden #sorg #Frankrike #obehagligt bra
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Alice Kuipers - Livet på en kylskåpsdörr
Det här är en bok på mer än tvåhundra sidor, ändå är den läst på nästan ingen tid alls. Hur kan det komma sig? Jo, mängden text per sida är liten medan typsnittet är stort. Det hela är nämligen lappar på en kylskåpsdörr - otroligt nog äger mamman i berättelsen ingen mobil, trots att boken skrevs 2007. Annars vore kanske SMS en motsvarighet. Jag tror att många går och bär runt på riktigt bra SMS-romaner i sina mobilminnen!
Claire är femton år och har nyss fått sin första pojkvän. Hon vill shoppa och ha det roligt och hon är sur för att hon måste göra så mycket hushållsarbete; hennes mamma är läkare och ensamstående. De ses sällan och kommunicerar i hög grad via lappar. Ganska snart börjar det smyga sig in något oroande i dessa korthuggna meddelande. Saker är inte som de ska. Claires mamma har blivit svårt sjuk.
Det hela blir en tårdrypande berättelse som ska få läsaren att förstå hur viktigt det är att uppskatta sådana där underskattade saker som relationer och förstås nuet. En totalt funktionell berättelse, jag gråter på rätt ställen - men någonting saknas. Någonting mycket viktigt. Det som skaver är alldeles för lagom utportionerat. Allting är för proportionerligt. Det finns ingenting egentligen uppskakande eller omstörtande. Har du någonsin sett en sorglig film eller läst en sorglig bok så tillförs du ingenting nytt. Det är myspystragedi från början till slut - och alldeles, alldeles för gulligt.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #sågningar #sjukdom #döden #sorg #lättsmält
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Lucía Etxebarría - Beatriz och himlakropparna
Beatriz är en vilsen ung kvinna från Madrid som har studerat litteratur i Edinburgh i fyra år. Hon lever tillsammans med sin skotska flickvän, Cat, men har svårt att besvara Cats kärlek. Istället för att uppskatta vad hon har drömmer Beatriz om sin tonårsbästis Monica som hon under flera års tid var olyckligt kär i.
Beatriz bestämmer sig för att ta reda på vad som hände med Monica efter deras katastrofala sista vecka tillsammans, så hon lämnar Cat och reser tillbaka till Madrid. Den fysiska jakten på Monica visar sig vara ganska enkel, men Beatriz känslomässiga resa i sina egna minnen - som också upptar större delen av boken - är desto mer komplicerad.
Beatriz och himlakropparna (Beatriz y los cuerpos celestes) är full av amfetamin och heroin, men aldrig drogromantik. Trots flat-temat är detta ingen kärlekshistoria, snarare en sorgsen relationsroman om hur svårt det kan vara att knyta an. Som helhet är det en smärtsam saga som jag verkligen uppskattar. Jag ser inga direkta brister även om meningarna ibland är långa och snåriga med många bisatser.
Finns i pocket. Läs! Finns det någon själ därute som kan rekommendera eller avråda från Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av samma författare?
Betyg: 8/10
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hbtq #hyllning #Skottland #kärlek mellan kvinnor #kärlek #tungt #sorg #favoriter #läslycka
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kiran Desai - The Inheritance of Loss
Desais debut Hullabaloo in the Guava Orchard är en bok jag slukat flera gånger och aldrig tröttnar på att tipsa om. Desais andra bok är helt annorlunda. Hullabaloo in the Guava Orchard är dråplig och fartfylld, sagan om en ung man som tröttnar på sitt liv och klättrar upp i ett träd, vilket gör att han dyrkas som guru av människoskaror som vallfärdar till trädet. The Inheritance of Loss är däremot allvarsam och realistisk.
Huvudperson i det breda persongalleri är Sai, en föräldralös ung kvinna. Efter att ha växt upp i klosterskolor bor hon i Himalaya hos sin morfar, en kall man som bara förmår älska sin hund. Sais lever mitt emellan indiskt och västerländskt; hennes modersmål är engelska. Trots att huset förfaller lever hon i relativ rikedom och umgås bara med andra ur medelklassen. Dessa gränser suddas ut först när Sai får en privat matematiklärare, Gyan. Han är egentligen missnöjd med tjänsten men får inga andra jobb eftersom han kommer från fel samhällsklass: de förtryckta nepaleserna. Sai och Gyan inleder en kärleksrelation, men när Gyan sveps med i den nepalesiska gerillarörelsen blir deras känslor för varandra giftiga. Samhällets skenbara lugn exploderar i våld och människorna delas upp i grupper som vägrar erkänna varandra.
The Inheritance... sniglar sig fram, tills den långa startsträckan avslutas med en relativt hastig redogörelse för förfall och förlust. Vågskålarna är inte riktigt i balans, men bokens sista tredjedel gör helheten minnesvärd och viktig. Jag uppskattar att Desai inte skyr för det komplexa. Allas svaghet och skuld blottas, men alla får också förståelse. Människorna blir dubbelbottnade, värda både kritik och medkänsla, oavsett vilken sida av konflikten de tillhör.
Slutligen, det här med titlar. Varför heter den svenska utgåvan Bittert arv? Den engelska titeln är poetisk men ger också ett ekande djup till sin bok. Bittert arv är visserligen också ganska passande, men ändå på en helt annan språklig nivå - visst låter det lite Harlequin? Fanns det verkligen ingen på förlaget som kunde komma på en mera trogen översättning? Morr.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #Indien #tungt #sorg #krig
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Anders Paulrud - Som vi älskade varandra
Jag började läsa i Som vi älskade varandra dagen innan jag skulle på resa och bestämde mig för att ha den som tåglektyr. Den verkade perfekt: snabbläst, lättsam. Snabbläst stämde, men lättsam... lätt i stilen, lätt i ämnena ganska länge. Men när jag läst halvvägs började någonting förändras, en väldig sorg genomsyrade orden, över att tiderna förändras och människor växer ifrån varandra och förstör liv, egna eller andras.
Ganska länge kändes detta som en bok man läser, lägger undan, glömmer. När sista sidan klingade bort och eftertexterna rullade satt jag förstummad och visste att något så här viktigt har jag inte läst på länge, denna berättelse om en grupp vänner som möts under sextio-sjuttiotalet och som år 2006 är helt förändrade, liksom världen de lever i. Nu sitter berättaren Anders i sommarstugan där de alltid träffats. I huset finns också Anders före detta fru - och i ett rum på övervåningen ligger Michael och yrar. Michael som varit försvunnen så länge har dykt upp och nu väntar de på att han ska orka berätta var han varit - och vad som hänt med Karin som försvann strax efter att hon begärde skilsmässa. Medan dagarna går funderar Anders över det som varit och är, livet, det än en gång uppbrutna äktenskapet och förstås relationen till vännerna i den grupp av människor som finns förevigad i en oljemålning på vardagsrummets vägg.
Som vi älskade varandra är en underbart bra bok jag rekommenderar åt alla. Den förenar på ett mästerligt sätt en avslappnad, opretentiös prosa-stil och ett innehåll som blir mer och mera blytungt för varje sida. Nästan en deckare, men ändå aldrig. Framför allt: fyllt av pricksäkra porträtt, historier med udd/knorr/poäng, detaljer, lustigheter, allvarligheter, politik, skriande sorg. Allt i en enda röra, precis som livet är.
Nu måste jag läsa andra böcker av Paulrud. Första hållplatsen på den resan blir nog hans sista: Fjärilen i min hjärna. Även om jag är rädd att den är ännu mera omskakande.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #hyllning #läslycka #döden #sorg
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Johan Unenge - Astrid och hon, Liv
Astrid är en deppig tjej utan någonting att leva för, men hon blommar upp när hon får en ny kompis: självsäkra tjejen Liv. Tack vare Liv börjar Astrid bli mer av en "vanlig tonåring". Hon provar alkohol, tar plats, blir mindre blyg. Men duger Astrid verkligen i Livs ögon? Och vad är det för konstiga känslor som Liv framkallar inuti Astrid? Plötsligt blir Astrid så sårbar och livet så komplicerat.
Astrid och hon, Liv är otroligt poetiskt skriven och full med talande detaljer. Det är en fin bok som framkallar både obehagsont och värmekänslor i magtrakten. Jag bryr mig riktigt mycket om Astrid och det är ibland riktigt jobbigt att läsa boken, just därför att jag vill Astrid så väl. Slutet ska jag självklart inte avslöja men det är öppet och jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Lyckligt? Olyckligt? Denna osäkerhet gör det svårt att sluta tänka på Johan Unenges bok.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #hbtq #kärlek mellan kvinnor #kärlek #sorg #uppväxt
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?
Bjørn Sortland är en enormt produktiv författare; sedan 1992 har han givit ut nästan fyrtio böcker, oftast för unga och oftast på nynorsk. Bara två av dessa böcker finns översatta till svenska.
Detta är Sortlands senaste översatta bok: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? Översättaren är ingen annan än författaren Gunnar Ardelius som skrev fina Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Jag förstår varför Ardelius velat översätta Sortlands unga-vuxna-roman. De båda har mer gemensamt än sina långa, diktiga titlar.
Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? handlar om nittonåriga Markus som förälskar sig i den äldre, lite mystiska Ingrid. Först när de redan är mitt uppe i en komplicerad relation inser han att hon är dödligt sjuk. Ändå är detta inte främst en mörk och deprimerande bok. Istället finns en skimrande skörhet som påminner om hur viktigt det är att faktiskt leva.
Tyvärr är slutet en besvikelse; Sortland lyckas till sist inte förvalta det han har byggt upp.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #sjukdom #döden #sorg #kärlek #unga vuxna #kortromaner
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Faïza Guène – Drömmar för dårar
Faïza Guène är en ung fransk författarinna och hennes böcker är så långt ifrån den franska elitismen som man kan komma - hon skriver på ett vardagligt språk med mycket lånord och slang. Hennes romaner utspelas i Paris förorter.
Debutromanen Kiffe kiffe imorgon handlar om femtonåriga Doria som beskriver sin verklighet med mycket svart humor och en stor förmåga att drömma. Även Ahléme, huvudperson i Drömmar för dårar, håller hoppet uppe med hjälp av fantasi och framtidstankar. Namnet "Ahléme" betyder dröm på arabiska.
24-åriga Ahléme är mer komplicerad än Doria och har tyngre bördor att bära. Pappan är sjukpensionär med hjärnskador efter en arbetsplatsolycka, mamman dog i en massaker i Algeriet, den yngre brodern har problem i skolan och dras till kriminella gäng. Ahléme försörjer sin familj på underbetalda korttidsanställningar och eftersom hon inte har permanent uppehållstillstånd finns hela tiden en risk att bli utkastad ur Frankrike.
Men Faïza Guènes böcker innehåller lika mycket glädje och kärlek som realistisk misär. Karaktärerna är inte offer och de ger aldrig upp. Drömmar för dårar är svagare än debutromanen, fastän slutet blir riktigt starkt. Komiken känns ibland lite väl tillkämpad.
Jag ser fram emot att Faïza Guènes tredje roman översätts till svenska.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #sorg #tungt #hyllning #Frankrike #Algeriet
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
A Solitary Blue
Cynthia Voigt fanns på alla bibliotek när jag växte upp. Nu ser jag henne i utrangeringshyllorna. Det är synd och skam på torra land, för böckernas bäst-före-datum är långtifrån passerat. A Solitary Blue heter Solo för gitarr på svenska, i en översättning som känns torrtråkig jämfört med originalets flytande, fräscha och lättlästa språk.
När vi först möter huvudpersonen, Jeff, är han sju år och kommer hem till ett tomt hus. Hans mamma har rest och kommer inte tillbaka. Jeffs distanserade pappa, "Professorn", låtsas inte om det som hänt och Jeff gör sig lika känslokall. Efter flera år hör hans mamma plötsligt av sig och vill att han ska bo hos henne över sommaren. Jeff lär sig vad glädje är, men den som nästan spricker av kärlek är väldigt sårbar.
I ASB är få ting enkla. Bokens huvudtema är utveckling - att få mark under fötterna och lära sig lita på andra människor, trots att vi aldrig är så utelämnade som i en relation. Jag är inte längre överväldigande kär i denna bok, men den är bra och lika slukarvänlig nu som då.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #sorg #uppväxt #föräldrar
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Allen Ginsberg - Skrik och sorg
I antologin BEAT! introducerades the beatniks och jag smakade hungrigt på Ferlinghetti, Ginsberg, Kerouac och alla andra. Det inspirerade mig till att köpa Howl and other poems och Kaddish and other poems i en liten rörig bokhandel i Bloomsbury för snart två år sedan. Nu bestämde jag mig för att till slut ta itu med dem.
Jag började med Howl, debuten – och blev inte imponerad. Visst finns här halsbrytande vändningar (yacketayakking screaming vomiting whispering facts and memories and anecdotes and eyeballs kicks and shocks of hospitals and jails and wars), men jag blir trött av allt prat om knark och sex. ”Titta vad cool jag är, jag har testat alla droger i hela världen och säger kuk i varannan mening!” Visst, jag är pryd men främst stör jag mig på att helheten helt enkelt inte är övertygande.
Några dagar senare läste jag Kaddish. Och WOW. Vilken skillnad! Här är allting smärtsamt skrivet, här griper dikterna tag om mina inälvor och kramar väldigt hårt. Det dräller av droger men främst blir jag hög på språket. Sidorna är fulla av spyor och könsorgan men Allen, jag förlåter dig vad som helst! Titeldikten är allra bäst - jag blir omskakad och andlös bara av att läsa de inledande verserna:
Strange now to think of you, gone without corsets & eyes, while I walk on the sunny pavement of Greenwich Village
downtown Manhattan, clear winter noon, and I’ve been up all night, talking, talking, reading the Kaddish aloud, listening to Ray Charles blues shout blind on the phonograph
the rhythm the rhythm – and your memory in my head three years after
Denna trettio sidor långa sorgesång påminner om Mig äger ingen - men är ännu bättre.
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #moderna klassiker #föräldrar #döden #sorg #hyllning #språkglädje #läslycka #favoriter
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Sväva mellan liv och död...
...är titeln på en samling diktlika aforismer, skrivna av läkaren Carl-Magnus Stolt. Bokens devis är orden "Det finns en dold poesi i sjukrummet". I centrum står vårdarens roll och boken är menad att användas i undervisning, men den förtjänar att läsas även i andra sammanhang. Här finns galghumor, visdom och en stor kärlek till språket. Som poesi betraktat är det klassiskt med många naturreferenser: hårtussarna faller som höstlöv på onkologavdelningen, i patientens lungor finns "töckenartade nebulosor". ”Som frusna molnskuggor på havet bläddrar datortomografen obevekligt fram skiva efter skiva av sanningen”.
Helt formfulländat är det inte - t.ex. finns här många upprepningar som känns osköna - men Stolt är ju egentligen inte poet, så det må vara honom förlåtet. Han väjer inte för döden, inte heller för klichéer, men allting blir ändå lika levande som ljuslågan i rummet där de nyss avlidna lagts för att kallna. Solt beskriver trafikolyckor där offren kvävs av sitt eget blod och skriver om trettonåringar som kommer till akuten med hjärtstillestånd. Liggsår, delirium tremens, psykos, ångest - allting levandegörs med varsam hand. Från obduktionsbordet berättas en enda detalj: ”Den unga kvinnans naglar alltjämt rödmålade, en hyllning till livet”.
Allra starkast kommer jag att minnas en rad: "Tystnaden i trappuppgången utanför den låsta psykiatriavdelningen." I de orden finns en subtil styrka som får mig att rysa. Här sägs eoner och oceaner genom antydda aningar - fantasin fyller tystnaden.
Betyg: 7/10
Avdelning: Poesi Taggar: #recension #sjukdom #sjukvård #språkglädje #läslycka #döden #sorg
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Göran Tunström - Prästungen
7/10
Plågsamt. Påminner i sin dysterhet om texterna på Lars Winnerbäcks tre senaste skivor. Bokens första del är en barndomsutopi, finurlig; nästan allt som tynger har lämnats utanför, till exempel faderns hjärtproblem. Första kapitlet minns jag från en läsebok i fjärde klass: riktig idyll, vackert, poetiskt. Så dör fadern – och därefter är världen inte sig själv längre. Den raka motsatsen till första kapitlet är sidorna 111-114. Gråt som är grå in i språkets benmärg. Göran växer upp, försöker hitta sitt liv - men lyckas inte.
Detta är en personlig bok som i långa stycken helt utestänger läsaren, och ändå måste jag gå vidare, trots att varje ord tynger mig ännu litet till. Här finns en magi som får något att brista. Slutet är inget slut, boken vill inte upphöra.
En nödvändig läsupplevelse: speciell, viktig.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #recension #obehagligt bra #sorg #föräldrar #barndom #självbiografier #uppväxt #tungt #mörkt #hyllning
Kommentera
Carolina Landin
Min syster är i tusen bitar
Jamie är tio år. För fem år sedan dog hans storasyster Rose i en terrorattack. Hon stod vid en papperskorg på Trafalgar Square, och i den exploderade en bomb. Hon sprängdes. Efteråt kunde polisen bara hitta ett antal delar av hennes kropp och föräldrarna grälade om vad som skulle göras med dem. De enades aldrig och alltså ligger det en kista med några kroppsdelar på en kyrkogård i London, och några andra kroppsdelar är brända till aska och står fortfarande i en urna i familjens vardagsrum. Därav titeln - Min syster är i tusen bitar.
Avdelning: Ungdom Taggar: #recension #syskon #sorg #frånvarande föräldrar #12-15 #15-19
Kommentera
Carolina Landin
Var är Alaska?
Anmäl textfel
Sök bok/författare/artikel
Aktuella recensioner
Zelenskyj och den ryska propagandan
Recension: Spelaren : Volodymyr Zelenskyj och kriget i Ukraina av Simon Shuster
Kan vi lära av historien?
Recension: En tid för krig : Europas väg mot storkonflikt 1939 och 2022 av Wilhelm Agrell
Berättelse om en hjälte
Recension: Hand i hand med barnen till Treblinka : Berättelsen om Janusz Korczak av Margit Silberstein
