Anne-Charlotte Östman

Bok- presentation:	Bättre tillsammans
Författar- presentation:	Sheila O'Flanagan

Jag läste 50 sidor

Jag har hamnat lite snett med min sensommarläsning - mer om det i senare inlägg. Det handlar om kvalitet. Nu för tiden kan man fråga sig: Vad är egentligen kiosklitteratur? I butiker och kiosker samsas flera genrer av skiftande värde. En deckare går att lita på, i alla fall om man är bekant med författaren. Anna Janssons När skönheten kom till Bro motsvarade de flesta krav jag kunde ställa på den.

När det gäller för en själv okända skriftställare kan man studera omslaget och baksidestexten. På Gotlandsfärjan tog jag Sheila O'Flanagans Bättre tillsammans i min hand. Den skulle handla om en ung kvinnlig sportjournalist som blir av med jobbet i Dublin och börjar arbeta i en håla på landet. Men det ska inte bli så händelselöst som hon väntat. Mörka hemligheter finns under ytan vars avslöjande kan bli ett riktigt scoop. Det lät intressant. Framsidan gjorde mig emellertid misstänksam. Titeln var tryckt på ett rosa band, och bilden visade en ung kvinna vid en skrivmaskin med rosa papper i. På insidan av omslaget hade förlaget valt ut positiva recensioner. Damernas Värld hade skrivit om en tidigare bok att "Sheila O'Flanagan handskas med chicklits eviga teman med varm hand." Att genren stod lågt hade jag fattat, men detta skulle i alla fall vara ett bra exempel. Wikipedia skriver: "Chick lit, från chick (i betydelsen ung kvinna) och lit (litteratur), en litteraturgenre som skildrar livet för storstadskvinnor i 20- och 30-årsåldern". Bridget Jones dagbok nämns. Filmen tycker jag är jättekul och bra. Jag har sett den flera gånger.

I alla fall ställde jag tillbaka Bättre tillsammans i hyllan. Men väl framme i den hyrda stugan hittade jag den under tv:n. Allt som är gratis är bra. Jag tog med den hem och tänkte att jag skulle ge den en chans.

Huvudpersonen Sheridan Gray har växt upp i en sporttokig familj. De killar hon dejtade hade hon träffat i olika idrottssammanhang. Hon sågs som en schyst tjej i stället för en sexsymbol. Jaha. Jag läser första meningen i varje stycke. Så kommer beskedet att tidningen måste dra ned på kostnaderna. Hon får sluta. Hennes väninna tröstar henne och säger att allting kommer att ordna sig. Efter det får vi bekanta oss med Nina som ska korsa Sheridans liv. Nina ser tillbaka på den tid då ortens förförare fastnade för henne och till och med friade. Hur kunde han? Jo, hon är hans klippa som ser till att han inte förlorar fotfästet. På sidan 50 tillåter hon sig att smälta i hans famn. Där slutar jag läsa.

Med lite god vilja skulle man kunna läsa in någon form av ironi eller lek med genren här. Men det är så platt, och det dröjer så länge innan något intressant händer. När det gör det kommer det också med största sannolikhet att spädas ut. Det är som det ofta är med dåliga böcker. Det är för många ord.

Kommentera