Vesna Prekopic
Släpp litteraturen fri, det är vår!
Kulturhusets programserie Release me, där aktuella författare pratar om sina rykande färska böcker, har varit en fröjd att gå på. I vårens sista tillställning bestod programmet av Johan Heltne, som debuterar med en bok om livet i Livets Ord (”Det finns ingenting att vara rädd för”), Henrik Bromander, som berättar en ovanlig historia om en kroppsbyggares vedermödor (”Riv alla tempel”) och så Amanda Svensson, som gräver sig in destruktiva relationer på en folkhögskola (”Allt det där jag sa till dig var sant”).
Till synes ganska olika öden och äventyr, men ju längre författarsamtalen fortskrider, desto tydligare blir det att det finns ett gemensamt tema för kvällen. Slutenhet.
När Johan Heltne får frågan hur viktigt det var att ge en bild av slutenheten, svarar han att han ville hitta ett språk för förtrycket.
- Den som är utanför ska förstå, och den som varit där ska känna igen sig, säger han eftertänksamt och lågmält.
Johan Heltne pratar om hur samhörigheten inom Livets Ord bygger på en lögn, bygger på att alla andra har fel, och att det som intresserat honom är strukturerna och auktoriteterna. Och hur det unga kärleksparet i romanen är de enda som är av kött och blod, i en värld av roller.
Även i Henrik Bromanders kroppsbyggarvärld är våra roller centralt, särskilt den maskulina rollen och vad som konstituerar den. Och på denna bygger Henrik Bromander in en berättelse om det nedmonterade Sverige, där huvudpersonen Johan följer sin samtid i spåren och blir fixerad vid att kontrollera och expandera sin kropp.
Kvinnlig kroppsfixering är inget nytt tema, men det manlig kroppsfixering är ett outforskat litterärt fält. Det känns både upplyftande och ansvarstagande att Henrik Bromander hoppas att hans bok ska uppmuntra till samtal om maskulinitet och de snäva roller som män är låsta i, och som många lider av. Susan Faludis manlighetsuppgörelse ”Ställd” är en förebild till Bromanders bok och jag blir uppriktigt glad över att han skrivit en bok som kan bli en ögonöppnare för alla både utanför och innanför gymmets slutna värld.
Daniel Sjölins inhopp på scen är både bokstavligt och bildligt rappt. Han läser sin Novellix-novell ”Alla vill bara gå hem” i höghastighetsmani. Han spottar fram orden, saktar förriskt in ibland och så rusar han fram igen. Vi håller alla andan med ett leende och älskar att han bestämt sig för att skriva igen.
Och så avslutar ordvirtuosen Amanda Svensson, som velat undersöka vilken makt man har över sin egen identitet och hur man påverkas av varandras förväntningar. När det enda man vet är att man vill bli omtyckt, när man känner sig som en tom behållare, då hamnar man lätt långt ner på makthierarkins trappa. Hennes karaktärer suktar efter gränslös och villkorslös frihet, att få ta vad man vill ha. Precis som jag, tänker jag.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #releaseme #kulturhuset #författaruppläsning
Kommentera
Anmäl textfel
