Henrik Elstad
Magiskt från Engelsfors
OBS! För den som inte läst Cirkeln finns det en del spoilers i texten.
Värmen stiger i Engelsfors, sommarhettan når rekord och demonerna gör allt för att ta sig in i vår värld. Det gamla brukssamhället, där alla känner alla och ungdomarna längtar bort, är en port för onda krafter och just nu är risken att den porten kan öppnas. Än så länge har De Utvalda lyckats hålla emot. De fem återstående utvalda; Minoo, Anna-Karin, Ida, Vanessa och Linnéa, har varit lite åtskilda under sommarlovet, men de kommer behöva använda sina magiska förmågor för att återigen bekämpa onda krafter. Dessutom måste de ställa sig inför rätta då Rådet har anklagat Anna-Karin för att ha använt magi på ett otillåtet sätt.
Efter tragiska dödsfall och annat som har drabbat Engelsfors bildas en organisation som kallas för Positiva Engelsfors. De börjar ganska snabbt ett samarbete med skolan, många elever går med och klär sig i den gula färgen som PE använder. Med positivt tänkande ska Engelsforsbor bli bättre på att ta tag i sina liv och bli lyckad. Å andra sidan innebär det också ett skuldbeläggande av den som inte har lyckats, vilket några av de utvalda får känna på. Snart börjar PE uppvisa sektliknande drag då de som andas kritik mot budskapet hotas. Skildringen av organisationen som ser världen i svart eller vitt och kommer med enkla lösningar på svåra problem är intressant, det går lätt att hitta motsvarigheter i vårt samhälle…
En ungdomsroman om häxor, demoner och magi skulle lätt kunna bli klyschig, men Engelsforstrilogin lyfter över mycket annat i genren. Jag är imponerad över hur skickligt författarna använder PE och för in diskussionen om individens respektive samhällets ansvar för människors problem i berättelsen. Högst aktuellt med arbetslinje, utförsäkringar, utpekande av minoriteter och annat som ställer högre krav på enskilda människor, inte minst ungdomar. Karaktärerna är också noga beskrivna och man får verkligen en ingående skildring av tonåringarnas sociala tillvaro med relationen till vuxenvärlden och till varandra. Pressen att rädda världen undan apokalypsen jämförs med pressen man har på sig som tonåring, vilket som är värst är inte alltid helt självklart. Det känns äkta och dessutom använder författarna en hel del humor som bryter av allt allvar på ett skönt sätt.
Engelsforstrilogin är en sådan underbar berättelse där man drunknar i handlingen och blir vän med karaktärerna. Det leder till sträckläsning och antisocialt beteende men man får mycket tillbaka. Nu väntar vi otåligt på sista delen Nyckeln som dröjer ett år…
Avdelning: Fantastik Taggar: #häxor #recension
Kommentera
Henrik Elstad
Cirkeln - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Sex vanliga tjejer på gymnasiet i Engelsfors förs samman av olika omständigheter trots att de inte känner varandra mer än ytligt. Jo de är vanliga, men med den lilla skillnaden mot andra tonårstjejer att de också är häxor med övernaturliga förmågor och utvalda att utkämpa en strid mot ondska... Författarna till denna till synes banalt beskrivna handling visar sig också ha förmågor, om än inte övernaturliga, att kunna balansera vanligheten hos karaktärerna med deras krafter och uppgifter.
De sex tjejerna träffas efter det att Elias, kompis till Linnea hittas död på en toalett på skolan. Det verkar som om han har tagit sitt eget liv, men Linnea vägrar tro på det. Hon och de andra tror istället att rektorn som jobbat en kort tid på skolan är inblandad i hans död. De sex tjejerna är ganska olika personligheter som gör att vilken tonåring som helst kan identifiera sig med åtminstone någon av dem. (Jag var definitivt en Minoo i ungdomen.) De brottas alla med sina egna problem och funderingar, men besitter också många förmågor som författarna vill lyfta fram. Eftersom de är så olika får de svårigheter att samarbeta kring den viktiga uppgift de är utvalda till. Men de inser såklart att de är förlorade utan varandra och de hittar sätt att acceptera varandra. Här finns en hel del sens moral som känns mycket sympatisk. De får också ledsagare som ska vägleda dem i deras förmågor och uppdrag.
Cirkeln spelar på många känslosträngar och författarna har ansträngt sig för att fånga läsaren. Det som också imponerar är att de lyckas vara nyskapande i en genre som gärna blir klyschig. Karaktärerna är noggrant utformade och inga stereotyper även om de har olika personligheter. Även birollerna är väl skulpterade. Förutom att författarna har en känsla för tonårstiden så har de ett modernt genusperspektiv som gör boken angelägen. Ibland kan jag inte låta bli att tänka på vilken skillnad detta är mot Twilight-serien som är raka motsatsen i hur de unga personernas handlingar och känsloliv skildras. Dessutom finns det en skön humor som känns fräsch:
"I vanliga fall hade Michelles hår varit en helt vanlig sak att prata om, inte jättespännande men helt okej. Det är bara så svårt för Vanessa att engagera sig på allvar när så mycket större saker står på hennes egen att göra-lista: Hon måste 1. rädda löken som håller på att bränna fast i stekpannan, 2. rädda sin framtid med Wille genom att laga en perfekt lasagne och 3. rädda världen.
Det sistnämnda är väl det som hon egentligen borde tänka mest på, men i jämförelse med det andra framstår det inte som så viktigt just nu."
Som så många andra blev jag uppslukad av Cirkeln och längtar nu till nästa del i trilogin, Eld, som tydligen är färdigskriven och på väg i tryck!
Avdelning: Fantastik Taggar: #häxor #recension
Kommentera
Anmäl textfel
