Sebastian Lönnlöv
Kortrecensioner - 4 seriealbum
Eftersom böckerna är många och tiden knapp kommer här 4 kortfattade recensioner av sinesemellan väldigt olika serieböcker.
Daniel Clowes – David Boring (2000)
Clowes är skaparen till ”Ghost World”, en riktigt underbart bra, mörk och stilrent, skarpt, mästerligt tecknad berättelse om två tonårstjejer och deras sökande efter mening i en tillvaro som de har bestämt är meningslös. ”David Boring” är lika vältecknad och lika mörk, men mindre realistisk. Vi befinner oss i vad som först verkar vara ett nutida amerikanskt samhälle, men där hotet om terrorism och utplåning är så förhärskande att det ger en domedagskänsla. Mitt i detta befinner sig huvudpersonen – i en värld där någon plötsligt kan påstå att det har spridits gift och att alla dör när som helst. David Boring dras till olika kvinnor, som verkar lika känslokalla och icke-mänskliga som alla andra karaktärer. Själv är han ledsen på ett desperat sätt som ger en totalt klaustrofobisk känsla. Läs, men akta dig – du befinner dig i en serievärld där du och andra kan bli skjutna utan förvarning, där livet är meningslöst, hopplöst – och väldigt, väldigt vackert avbildat.
Simone Lia – Fluffy (på svenska 2008)
En väldigt udda serieroman om en man och hans kanin. Kaninen kan tala och hävdar att den är en människa – och kallar sin ägare för pappa. Ska kaninen någonsin förstå att den inte är ett litet människobarn? En absurd situation som Lia får att framstå som självklar och vardaglig. Kul upplägg, men ingen bok som verkligen sätter spår hos mig, annat än som en annorlunda berättelse.
Lina Neidestam – Zelda – Kampen fortsätter (2012)
Zelda har lika mycket attityd som Nemi, men är fräschare och fräckare. Jag tycker om Zelda. Inte som person men som seriefigur. I detta andra album känns det dock redan som att Neidestam börjar få slut på originella idéer och riskerar att upprepa sitt koncept.
Jessica Abel – Mirror, window (2000)
Väldigt vältecknade, men kanske en aning bleka berättelser om människors vardag. Långa dialoger. Stillsamt och imponerande – men också ganska så undanglidande. Väcker dock mersmak på Abel.
Avdelning: Serier Taggar: #i all korthet
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kortrecensioner - 3 blandade barnböcker
Jonatan Brännström (text) & Joanna Hellgren (bild) – Blixtslukaren
Lillebror vill inte sova, han hittar på olika faror som behöver lösas. Storebror spelar med och tillsammans löser de allting i ett fantasifyllt äventyr, samtidigt som de ligger kvar i sina sängar. Här är magin vardaglig, väggen innehåller knappar, världen är farlig. Illustrationerna är underbara, men handlingen är lite rörig.
Astrid Lindgren (text) & Hans Arnold – Allrakäraste syster
En bilderbok som jag aldrig läste när jag var barn, men som jag nu har njutit mig igenom. Arnolds illustrationer är totalvackra och samtidigt ganska läskigt hemska. Lindgrens text är så där alldeles välformulerad och genomsyrad av berättarglädje som ”Mio min Mio” och andra klassiska böcker.
Jill Moursund – Min vän räven och jag
En bilderbok vars berättelse följer ett klassiskt mönster: en liten flicka går vilse men får hjälp av en räv, som visar sig vara räven på hennes tröja. Till sist blir hon hittad. Den stora behållningen med Moursunds bok är inte den ganska obefintliga handlingen, utan de alldeles underbara illustrationerna med sin collageteknik och sina starka färger.
Avdelning: Barn Taggar: #bilderböcker #i all korthet #klassiker
Kommentera
Sebastian Lönnlöv
Kortrecensioner - 4 barnböcker
Eftersom de orecenserade böckerna blir fler i en snabbare takt än recensionerna skrivs, känner jag mig nödgad att börja med kortrecensioner. Först ut är fyra barnböcker. Mer korta omdömen kommer framöver. Och längst är ju inte alltid bäst när det kommer till texter!
Pernilla Stafelt – Dödenboken
Det är svårt att beskriva döden för barn, kanske mest för att vår vuxna rädsla lägger sig i vägen. Stafelt beskriver dock döden med en helt orädd penna – mycket sakligt, men alltid med fantasin närvarande. Den som gillar Dödenboken kan gå vidare till Bajsboken och Våldboken.
Jesper Lundqvist (text) & Bettina Johansson (bild) – Kiwi och Monsterhund
Boken som introducerade hen i både barnbokssverige och för den bredare publiken. Här möter vi Kiwi, ett barn av oklar könstillhörighet, som bor i en familj med mappor och pammor och diverse personer, också utan bestämt kön. Hen används flitigt, men det är inte könsfrågan som är i centrum. Istället får vi möta Kiwis dröm där hens önskan om en hund uppfylls, men hunden är inte alls gullig utan ett jobbigt, dreglande monster. Allt berättas i utsökt rimmade verser och illustrationerna är otroligt välgjorda. Jag ser verkligen fram emot nästa bok från det här skaparparet!
Pija Lindenbaum – Jag älskar Manne
I en mycket kort berättelse tar Lindenbaum upp det faktum att man kan älska någon av samma kön utan att det behöver vara romantiskt. Man kan bara älska sin bästa vän och bli avundsjuk och arg när någon annan vill vara med och leka. En bilderbok som utspelar sig i sandlådan och som är kort men underbar läsning.
Inger Edelfeldt (text) & Emma Adbåge (bild) – De ovanligaste barnen i världen
Två föräldrar som gör sitt bästa för att vara ovanlig får två barn och gör sitt bästa för att även de ska vara ovanliga, men de har mest lust att vara som alla andra… Poängen är att man ofta längtar efter det man inte har, men Edelfeldts bok känns snarare som en saga för den vuxna än för barnet. Adbåge är dock, som alltid, en riktigt bra illustratör.
Avdelning: Barn Taggar: #i all korthet #bilderböcker #HBTQ #genus
Kommentera
Anmäl textfel
