Anne-Charlotte Östman
Några ord om kristen populärlitteratur
Jag har fått en bok på posten från Marcus förlag som jag inte är bekant med. Författaren Mitch Albom är amerikan. På en av flikarna står det att han är en av världens mest lästa författare. Jag har aldrig hört eller sett hans namn.
Omslaget signalerar något. Var har jag sett något liknande? Titeln ”Fem personer du möter i himlen” avtecknar sig mot orange bakgrund, och orden är inramade av en berg- och dalbana i svart. (Omslaget här intill ser annorlunda ut.) Jo, den platsar nog på ett bord i en frikyrka. Den andas kristen populärlitteratur. Något sådant har jag aldrig läst. Aldrig haft lust till.
Det är en roman. På framsidan citeras Länstidningen Östersund och positiva ord som "fascinerande" och "livsvisdom".
Huvudpersonen heter Eddie. Han arbetar som vaktmästare på ett nöjesfält. Han ser sig själv som en betydelselös person. På sin 83-årsdag dör han då han försöker rädda en flicka från att bli krossad av en fallande berg- och dalbanevagn.
Efter sin död möter Eddie fem personer vars liv han påverkat, står det på baksidan av boken. En sympatisk ingång, tycker jag. En liten man visar sig vara större än han tror.
Jag ger boken en chans. Den första Eddie möter är en man vars död han indirekt och helt utan förskyllan har orsakat. Den andra är en kapten som under krig skjutit en kula i Eddies ben för att rädda honom från att galen springa rakt in i elden. Själv sprängdes kaptenen till döds av en mina. Benet blev Eddies olycka och gissel hela livet. Men var det inte Eddie som skulle spela roll? Jag hänger inte med. Det finns ingen klar linje.
Himlen är till för att du ska förstå ditt liv på jorden, säger den första mannen. Det låter ju bra, men den här texten tar andra vägar än jag tänkt. Varför inte skapa något positivt och vackert med de premisserna? Något om hur människor hör ihop och bygger upp varandra? Jag trodde kristen populärlitteratur åtminstone var liktydigt med kristen feelgood. Där hade jag fel – med reservation för att jag inte orkade läsa ut boken.
Marcus förlag är inriktat mot litteratur om tro och existens på kristen grund. Det finns flera tunga namn bland deras författare som förre ärkebiskopen K G Hammar och den tyske prästen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer som avrättades strax före krigsslutet 1945.
Men ”Fem personer du möter i himlen” är inte min genre. Ska det vara romaner med kristna inslag läser jag Lars Ahlin eller Vibeke Olsson i stället. Där får man något att brottas med samtidigt som man blir upplyft av den kärlek som genomströmmar berättelserna.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #kristen populärlitteratur
Anmäl textfel