Elin Lucassi
Till långsamhetens lov
Jag är en sån där som läser snabbt. Jag får erkänna att jag till och med sätter en viss ära i det. Nästan skryter.
Men så ibland, kommer de där böckerna som sättar käppar i mina snabbt snurrade läsarhjul. Som tvingar mig att sakta ner och verkligen landa i texten. Jag har två sådana böcker i mitt liv just nu.
Den ena är (tack och lov) en kort historia på strax över 80 sidor, ”Träsket” av Kristian Petri. Den andra är Kristian Lundbergs ”en hemstad”.
Båda två har det gemensamt att orden kräver eftertanke. Det går inte att fuska. Läser jag på i min vanliga snabba takt går alltför mycket förlorat, men inte nödvändigtvis i själva handlingen. Det är snarare en stämning och det fullständiga uppgåendet i romanens verklighet som försvinner. Lundbergs bok ska jag unna mig att suga på ända tills i vinter. Och Petris, den hinner jag läsa om en gång till i sakta mak innan den ska avhandlas i bokcirkeln
Ja, jag är en sån som läser snabbt. Men jag är jäkligt glad när jag tvingas sakta in.
Avdelning: Skönlitteratur Taggar: #långsamhet
Kommentera
Anmäl textfel
