Arga Bibliotekstanten

Screw the rest of the world - it´s all about me!

En ny och smärtsam insikt: allting är faktiskt inte till salu"

En dam kommer in på biblioteket med en lånebok om golf.
-Den här boken, förstår du, den var så bra! Jag undrar om jag kan köpa den?
-Du vill ha hjälp att se var man kan få tag på den menar du?
-Nej, jag skulle vilja köpa den av er!
-Öh, nämen det går inte. Vi säljer inte böcker här.
-Jaså? Jag har en väninna som sa att ni säljer böcker?
-Nja, visserligen säljer vi gallrade böcker ibland, som blivit för gamla t.ex. Men den här verkar ju rätt ny... Den kanske finns att köpa någon annanstans?
-Näe, jag har försökt, men den är slut på förlaget och den finns inte på några andra bibliotek heller!
-Ok, fast då är det ju extra viktigt att den finns här, för då kan det ju finnas fler som vill få tag på den.
-Men den passade mig så bra! Den är precis vad jag behöver.
-Jo, fast vi säljer ju inte sånt som vi kan ha användning för. Vi köper ju in böckerna för att så många som möjligt ska få chansen att läsa dom så...
-Ja, men jag vill ju ha den... Min väninna sa att det bara var att fråga om man ville köpa en bok.

Hon förstår verkligen inte varför och för att bli av med henne skickar jag henne vidare till inköpsansvariga, som ger henne exakt samma besked plus ytterligare lite undervisning i bibliotekens funktion i samhället.
Moloket går hon med på att låna om boken en period till i stället och lämnar biblioteket, kanske med en ny och smärtsam insikt att allting faktiskt inte är till salu. Inte på biblioteket i alla fall.

Arga i repris

Kommentera

Arga Bibliotekstanten

Å så tar vi ett djuupt andetag

Hon slänger igen dörren så hårt att rutorna skramlar när hon går. Och jag smiter in i arbetsrummet och räknar till ungefär 743"

Låntagare: Jag har försökt låna om en bok men det går inte.
Jag kollar och ser att vi skickat en reservationspåminnelse.
-Nej tyvärr, det är någon som reserverat den.
-Men ni sa att man kan låna om böcker.
-Jo, och i vanliga fall brukar det gå bra men inte när det står någon i kö, tyvärr...
-Ja men det är min pojk som lånat den. Han har bara läst halva. Så han behöver längre tid.
-Jag förstår. Den går ju inte låna om men han kanske kan dra över några dagar så han hinner läsa ut den? Det blir ingen övertidsavgift på barnböcker. Alternativt kan ni låna den igen senare?
-Varför kan du inte bara låna om den åt honom?
-Jamen tänk dig själv om du reserverat en bok, då skulle du väl inte bli så glad om vi lät den som hade den få omlån?
-Men han har ju inte läst ut den!
-Fast nu är det ett annat barn som väntar på den här boken, säger jag och försöker vädja till hennes eventuella medmänsklighet. Förgäves.
-Men så kan ni väl inte göra? Ni kan ju inte lova att att den ska finnas här ett speciellt datum?
-Eh? Nej men det sa jag inte. Jag säger bara att du tyvärr inte kan få förlängd lånetid på den boken.
-Så ni FÖRBJUDER alltså honom att läsa ut den?!
-Nej, det har jag inte heller sagt. Jag säger bara att eftersom boken är reserverad går den inte att låna om, upprepar jag med sviktande tålamod.
-Jag tycker det är VÄLDIGT DÅLIGT. Man ska väl ha en chans att läsa ut böckerna? Och DU, förresten! Han fick vänta MINST en och en halv månad innan han fick den dessutom, för den var försenad!
-Jo, visst är det att tråkigt att behöva vänta på en försenad bok, svarar jag.

Hon slänger igen dörren så hårt att rutorna skramlar när hon går. Och jag smiter in i arbetsrummet och räknar till ungefär 743.
-Så du gillar inte människor idag? frågar kollegan.
-Jo, jag gjorde det innan det här passet...
 

Kommentera /Visa 3 kommentarer