Mattias Lönnebo

Bok- presentation:	Talismanen
Författar- presentation:	Peter Straub

Talismanen 29 år senare

1986 läste jag Stephen Kings och Peter Straubs fantasyroman Talismanen. Berättelsens karaktärer, vissa avsnitt och känslor etsade sig fast. Jag mindes att den var mycket bra. Nu, efter 29 år, har jag läst om den. (Med en fördjupad förståelse och insikt om berättelsens dynamik.)

Läs hela inlägget ...

Mattias Lönnebo
Mattias Lönnebo är en skönlitterär författare. Vid sidan av sitt författarliv verkar han som präst i Svenska kyrkan.

Kommentera

Henrik Elstad

Bok- presentation:	Pestens tid (oavkortad)
Författar- presentation:	S King

Kör sommarrepriser – även vad det gäller böcker

I TV-tablåerna är det ganska vanligt med repriser under sommaren. Själv brukar jag också läsa om en del gamla favoriter under sommaren. Under resten av året blir det liksom inte av när lästiden är mer begränsad.

Det finns alltid en risk med omläsning. Eftersom det mest är gamla favoriter som jag plockar upp så kan minnet av boken vara så bra att läsupplevelsen inte riktigt motsvarar det. Ofta hänger en bra läsning ihop med annat än bara själva boken. När man tar upp samma bok 10-15 år senare blir sammanhanget ett annat och ofta annorlunda.

Den bok som jag länge ansett vara den bästa bok jag läst vågade jag nu ta upp igen. För drygt 15 år sedan läste jag ”Pestens tid” senast och nu var det dags att läsa den för tredje gången. Den höll fortfarande bra, men det är tveksamt om den behåller förstaplatsen bland favoritböckerna.

Oavkortad är ”Pestens tid” nästan 1200 sidor och jag tror att förlaget gjorde rätt första gången när de fick King att korta ner den med nästan 400 sidor vid första utgivningen. Denna gång kunde jag också nöjt mig med den kortare versionen.

En annan mastodontberättelse som höll mig fast en sommar för länge sedan var ”Sagan om Isfolket” av Margit Sandemo. Den romantiska följetongen som väl får klassas som fantasy består av 47 böcker och som 14-åring kunde jag sluka flera delar i veckan. När serien nu finns som ljudbok ville jag se om magin fanns kvar.

Första boken i ”Sagan om Isfolket” heter ”Trollbunden” och efter att ha lyssnat på den så kan jag konstatera att den funkade bättre i tonåren. Julia Dufvenius har läst in böckerna och hennes uppläsning är verkligen anpassad till berättelsen. Delvis finns magin kvar, framför allt den historiska miljön och spänningen kring släkten som lever med sitt mörka arv från Tengel den onde. Men romantiken som är en viktig beståndsdel i berättelsen känns lite för daterad för att tilltala mig.

Har du läst om några gamla favoriter nyligen och var de fortfarande lika bra?
 

Kommentera /Visa 2 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Tillfällets läsning

nu är läslyckan hotad"

Jag är mitt uppe i ett väldigt intressant lässkede just nu.

Jag är halvvägs in i en ungdomsbok om kärlek, med HBTQ-tema: "Regn och åska" av Henrik Lindquist. Jag är inte helt nöjd, förvisso, men den är fin på många sätt.

Jag är också halvvägs in i Paul Celans "Den stora tidlösan", en underbar samlingsvolym!

Jag läser lite då och då i Marie Unders diktsamling, "Gnistor i askan". Inte jättebra direkt, men ganska så givande. 

Jag har just börjat läsa "Moderato Cantabile" av Marguerite Duras. Klart lovande!

Jag är en bit in i Emilia Fogelklous gamla självbiografi, den första av tre: "Barhuvad." Inte strålande läsning, men intressant ändå.

Jag håller också på med Vergilius "Aeneiden", som verkar lika bra som mina gamla kärlekar "Odyssén" och "Iliaden". 

Jag håller dessutom på med Alison Bechdels "The Essential Dykes to Watch out For", underbara HBTQ-serier.

Så det är mycket på en gång, på ett väldigt roligt sätt. Jag är slalomläsare, jag gillar att ta upp, läsa tio sidor, ta en annan bok och läsa i den istället. 

Men nu är läslyckan hotad. Av något så trevlig som kurslitteratur i biblioteksvetenskap. Så jag lägger villigt alla dessa godingar åt sidan för ett tag framöver. Dags för Dewey, FRBR och annat höstigt.

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sebastian Lönnlöv

Att slalomläsa

Jag varvar dem med varandra, olika böcker i olika sammanhang, olika böcker för olika sinnesstämningar."

Jag är en sådan där person som ständigt läser flera olika böcker, ungefär sju samtidigt är nog snittet. Vissa kan inte förstå hur det går för sig, men för mig fungerar det faktiskt finfint. Jag varvar dem med varandra, olika böcker i olika sammanhang, olika böcker för olika sinnesstämningar. Och de flesta blir faktiskt utlästa - utan att jag tröttnar på dem. Men jag kan tänka mig att slalomläsning inte passar alla. Det kräver en ganska stor simultankapacitet. 

Gillar du att slalomläsning? 

Kommentera /Visa 2 kommentarer