Henrik Elstad
Dvärgen - Pär Lagerkvist
Dvärgen som Lagerkvists roman handlar om bor i ett italienskt rike under renässanstiden. Han lever och verkar i furstens närhet där han i dagboksform beskriver livet och människorna runt omkring honom och det hov han befinner sig i. Då Dvärgen är en misantrop av stora mått är det inga ljuva skildringar av de människor som omger honom. Fursten, en krigare och en da Vinci-liknande konstnär är de enda som han ger godkänt. Överhuvudtaget tycker han illa om människor och deras beteende. Själv anser han sig tillhöra en folkstam som är överlägsen de längre människorna och han äcklas av de mänskliga uttrycken som t.ex. kärleken och poesin. Enda tillfället då han lever upp är när han får tillåtelse att delta i kriget mot grannstaten, samt när han med furstens goda minne kan planera en fruktansvärd massaker. I Machiavellisk stil navigerar han för att stärka både furstens och sin egen makt.
Det är en intressant läsning av en av Nobelpristagare Lagerkvists klassiker. Man kan inte annat är fascineras av den person som framträder i Dvärgens berättelse, så fullständigt fri från skrupler och empati. Egoismen hos Dvärgen är också påfallande, allt han gör hänför sig till egen vinning eller nöje på bekostnad av andra. Hans fysiska kortvuxenhet har visserligen en viss betydelse för berättelsen, men hans litenhet som människa är knappast fysisk, utan handlar mer om summan av de samlade egenskaper han har i anden. Nästan varje mörk sida som en människa kan besitta finns hos Dvärgen. Boken är utgiven under 1940-talet då en annan relativt kort man med hemska egenskaper verkade och huruvida det är en allegorisk berättelse känner jag inte till, men det känns inte allt för långsökt.
Avdelning: Klassiker Taggar: #renässansen #historisk roman #recension
Kommentera
/Visa 1 kommentarer
Anmäl textfel
