Lena Köster

Recensera, presentera eller?

det är på tiden att samekulturen blir synlig, inifrån"

Blogga om böcker kan innebära vad som helst. En strikt recension, en miniintervju med kommentarer, en text skriven med lätt hand.

Jag skulle kunna skriva ner böcker, sådana som borde ha varit bättre i olika avseenden än de visar sig vara. Men jag har valt att göra tvärtom: att bara skriva om böcker jag tycker är värda att läsa, om författare som inte alltid får nationell uppmärksamhet.

Fast det där låter märkvärdigare än det är. Dels har jag haft ett långt skrivuppehåll, eftersom jag varit upptagen med att skriva manus till en ungdomsroman, dels väljer jag inte efter något rättvisesystem, utan enbart efter vad jag har lust att skriva om.

Lusten kan gott få styra ibland!

Jag ser just nu ut över snön på sjön Horrmunden tre mil norr om Sälen. Det är Vasaloppsvecka. Egentligen är jag helt och hållet sommarmänniska, men det är något fascinerande med snö och is, den obevekliga kylan. Kanske får jag med det i min poesi eller i någon novell, som hittills dock mest rört sig i plusgradernas klimatläge.

Kanske kommer jag att leta fram några böcker där författarna valt is och mörker som bakgrund till sina berättelser. Det har ju varit populärt, särskilt i tv-serier, de senaste åren.

Sameland, tänker jag. Sapmi hur man nu skriver det. Det är på tiden att samekulturen blir synlig. Inifrån. Inte som nån jäkla upptäcktsresa med Stockholmsparnassen som utgångspunkt. Jag har lust att leta!

Fån't vi se då...

Kommentera

Kristina Hård

Andra bokens dilemma

Det är väldigt annorlunda att skriva på del två i något som är tänkt att bli en trilogi. Jag måste hålla i huvudet det som hände i första boken, samtidigt som det fortfarande ska finnas ett liv efter boken jag skriver nu, alltså ytterligare en bok. Jag måste också fånga upp och dra med mig allt jag lämnat bakom mig i Kleptomania. Än en gång måste karaktärerna (de som fortfarande är vid liv) få en chans att säga sitt, men ändå inte sätta punkt! Svårigheten är att jag liksom dumpade dem i olika tidslinjer i Kleptomania, hur schyst var det mot mig själv och mot mina karaktärer egentligen? Nu kan jag inte bara lämna dem för vind och våg. Det är också många beslut som måste tas och tas hänsyn till. Allt jag hittade på i bok 1 kommer jag inte undan, och allt jag skriver nu vet jag kommer att påverka del 3. En annan sak jag också lärt mig, det är hopplöst att skriva om vintern när vi har en av de snöfattigaste vintrarna i Skåne på länge. Jag skulle behöva åka och sätta mig i en snödriva.

Kort sammanfattat, detta är vad jag har att utgå ifrån: I Kleptomania sker den värsta i tågolyckan i mannaminne ute i ingenstans. En man överlever och påstår att han inget minns, men blir sedan vansinnigt rik. Nästan femton år senare rullas den verkliga historien upp när han bekänner för Ingra från Skatteverket om vad som egentligen hände där inne i mörkaste skogen, vilka som faktiskt överlevde och vad han hittade. Eller om det kanske var något som hittade honom? Allt får hemska konsekvenser för Sverige.

Nu är jag där, vid de hemska konsekvenserna.

I efterordet till Kleptomania skriver jag att alla berättelser har sina egna historier. Historien som ligger till grund för Kleptomania kommer från när jag var tonåring. Den fanns med i en hemmasnickrad seriealbum/popup-bok (där specialeffekterna var klart inspirerade av Tintin Månen tur och retur som även fanns som popup). Sedan har den tagit en lång väg från det, till oigenkännlighet, men nu när jag skriver på tvåan så kommer den åter upp till ytan. Det är märkligt hur något kan bita sig fast så hårt. Fortfarande skulle inte någon annan känna igen sig i det jag använder, men inspirationen förföljer mig.

Jag letade upp mitt gamla orginal. Vad pekpinne-Pinocchio har där att göra har jag faktiskt ingen aning om? Undrar hur jag tänkte där ...

Kommentera

16

Nina Fries

Bok- presentation:	Tunu
Författar- presentation:	Kim Leine
Utg.år:	2012

Fem böcker att snöa in på

Det sägs att inuiterna (eller var det samerna?) har 117 (eller var det 500?) ord för snö. Oavsett sanningshalten i detta, vet alla som upplevt två snöfall att snö inte är lika med snö. Den kan såväl stilla själen som släcka ut ett människoliv. Snöns skiftande persona har inte gått litteraturen obemärkt förbi så här kommer fem böcker med känsla för snö.

Läs hela inlägget ...

Kommentera /Visa 1 kommentarer

Sofie Nordquist

Bok- presentation:	Siri och snömannen
Författar- presentation:	Tiina Nopola

Vinteräventyr med snömannen i krokarna

Siri och snömannen av Tiina Nopola, med illustrationer av Mervi Lindman

När det första snön faller vill Siri genast ge sig ut och testa skidorna hon fick i julklapp. Pappa verkar ha fastnat i tidningen, så därför går hon ut själv. Hon frågar Lill-Otto, Mellan-Otto och Stor-Otto om de vill följa med på en skidtur. Men de vill bara åka pulka. Då berättar Siri om snömannen som finns i skogen, kanske bli de nyfikna och vill följa med när de hör om den?

Detta är den fjärde boken om Siri som översatts till svenska. Siri är en riktigt härlig och mysig karaktär med mycket personlighet och egen vilja. Hon är modig och smart. Hon vet vad hon vill och hur hon ska försöka göra för att få det som hon vill ha det. Siri är alltså en bra karaktär i en barnbok för de minsta. Hennes person gör att boken fylls av äventyr som är långt ifrån ”tjejiga”. När den mutomspunna snömannen blandas in blir det spännande även för en vuxen läsare. Barnen i boken är mycket verklighetstrogna, med spelad tuffhet framför gömd rädsla, men korta dialoger med ändå en hel del bakom det se säger. Detta tror jag kan skapa stora mått av igenkänning. Det i sin tur ökar äventyret. En riktigt härlig vinterbok om vänskap, påhitt, rädsla och stämningsfulla bilder. Allt fullt av fantasi. Gillas!

Första meningen: Det hade snöat på natten.

Kommentera