Sebastian Lönnlöv

När biblioteken är det enda som återstår

Det finns alltid ett vänligt sätt att göra saker på. Och bokförmedling är aldrig fel!"

Varje dag går jag till mitt jobb. Det vill säga: till det förortsbibliotek där jag jobbar. Efter åtta månader bakom samma disk, i samma lokaler känner jag igen en stor del av besökarna. Många kommer varje dag, andra kommer flera gånger i veckan. Vissa av de dagliga besökarna är barn som kommer in efter skolan. Andra är pensionärer som vill läsa dagstidningarna. Men en hel del av stammisarna ger intryck av att inte ha så många andra ställen att gå till. Kanske är de hemlösa, eller så har de någonstans att bo men egentligen ingenstans att vara. Så de kommer tillbaka. För att det är varmt. För att det är en miljö där man är bland andra och kan interagera, men inte måste.

Vissa kommer och sover varje dag - och någon gång ibland kommer de och ber om hjälp, som idag: en mobil som visade sommartid. Och plötsligt står jag och hjälper någon som annars bara har sett sur ut för att jag råkar gå förbi och väcka honom. För han far ju upp vid minsta störningsmoment. Ingen särskilt rofylld vila, även om vi vägrar avhysa honom trots påstötningar från ordningsvakter.

Vissa är väldigt störiga. Bråkiga. Jobbiga. Men vi gör vårt bästa och ingen är portad. Andra gör inte mycket väsen av sig, eller så kommer de med presenter till personalen eller vill få sig en pratstund. 

Vi finns i alla fall. En lokal. Och personal. Och eftersom jag ser uppenbart hemlösa människor komma till oss, sitta vid datorn, sova eller läsa en tidning så är jag väldigt glad över Norrköpings bibliotek som har startat en läsecirkel för hemlösa - som ett sätt att försöka göra något åt "problemet" med hemlösa besökare.

Det finns alltid ett vänligt sätt att göra saker på. Och bokförmedling är aldrig fel!

Kommentera /Visa 2 kommentarer