Recension
av Konsten att vara kvinna, Caitlin Moran
Självbiografisk berättelse i feministisk anda
Caitlin Moran är journalist, TV-kritiker och krönikör i The Times där hon bland annat. skriver kolumnen ”Celebrity Watch”. När hon var sexton år började hon arbeta på musiktidningen Melody Maker och som sjuttonåring blev hon värd för ett musikprogram. Hon växte upp som äldst av åtta barn i ett hus med tre sovrum. Hennes pappa var rockmusiker på sextitalet.
Boken är bitvis riktigt rolig, även om den beskriver en värld som jag inte riktigt känner igen mig i. Caitlin Moran skriver om kändis- och musikvärlden och utgår från att läsaren ser på MTV, vilket jag betvivlar starkt att kvinnor i min ålder gör. Boken är delvis självbiografisk, delvis handlar den om feminismen, men hur definierar hon då det laddade ordet feminism? Caitlin skriver bland annat: "Vi vill inte ha hela världen utan bara vår del”, att feminism inte är hat mot mannen utan ett krav på lika värde, lika rättigheter och lika skyldigheter, och det kan jag helhjärtat stå bakom. Visst finns det nackdelar många nackdelar med att vara kvinna: mens, graviditet, förlossning och mindre muskelmassa. Vår kropp spelar oss också stora spratt många gånger med ojämna hormonnivåer.
Caitlin Morans bok startar på hennes trettonårsdag och hon skriver rättframt om chocken som det innebär att bli kvinna med mens, könshår och bröst. Och hon upptäcker glädjen i sin sexualitet och förmågan att bli tillfredsställd på egen hand.
Mångt och mycket i boken känns för mig helt främmande, vi kvinnor är så olika, Caitlin Moran tillhör inte samma generation som jag och våra uppväxtmiljöer skiljer oss åt. Det hindrar inte att jag har stor behållning av boken, som är skriven ur ett underhållningsperspektiv. Den innehåller en hel del ”namndroppande”, många känner jag inte ens till, men inser att boken måste ha skrivits för Amy Winehouse's tragiska död. Jag tycker att översättaren kunde ha kostat på sig en liten fotnot, eftersom boken kommer på svenska nu, detta för att den inte skulle kännas ålderstigen.
Caitlin Moran tar också upp kvinnors mode. Höga klackar är ett vansinne som ingen människa kan gå både snyggt i och tycka att skorna är bekväma. Trosor som är så små och underliga att ”framstjärten äter upp den”, och vansinnet att köpa dyra designerväskor för flera tusen kronor. Skulle vi välja kläder som vi trivs i, kanske vi skulle åstadkomma så mycket mer, säger hon. Offentliga kvinnor bedöms många gånger i pressen efter sin klädsel och hårstil, i andra hand kommer prestation och budskap. Denna regel gäller inte för män. Visst är det en underlig värld vi lever i.
Caitlin Moran vill också värna om rätten till säker, legal abort och hon skriver utlämnande om sitt eget beslut att göra abort eftersom hon inte ville ha ett tredje barn. Hon tvekade aldrig och ångrar sig inte. Kvinnor som gör abort ska inte skuldbeläggas.
Allt som allt är den en glättig bok trots allvarliga frågor. Vi får även följa Caitlin tillsammans med Lady Gaga på en sexklubb. Hon framhåller Lady Gaga som en sann feminist. Det är en bok som får läsaren att ibland höja ögonbrynen och ibland igenkännande dra på smilbanden. Caitlins budskap är att alla ryms i feminismen, det finns ingen ”felaktig” eller ”korrekt” sorts feminism utan alla får plats, intelligenta såväl som ”blåsta brudar” och du kan visst ha städhjälp även om du är feminist. Och till kvinnor som tvekar eller säger sig inte vara feminist har hon ett test, som först får mig att gapskratta men sedan inse hur genialt testet är:
”Stick ner handen i byxorna
a) Har du en slida? Och
b) Vill du bestämma över den själv”
Svarar du ja på bägge frågorna så är du garanterat feminist.
Boken vänder sig inte enbart till kvinnor. Jag tror att många män kan ha stor behållning av den och man behöver verkligen inte vara kvinna för att vara feminist.
Mottagen: 15 augusti 2012
Anmäl textfel
