Recension
av Innan du dog, Camilla Grebe och Åsa Träff
Spänningen är på topp i författarduons tredje roman
Systrarna Grebe och Träff har här skrivit sin tredje spänningsroman. Liksom i de tidigare romanerna står Siri och psykologmottagningen på Söder i blickpunkten.
Siri är nu nybliven mamma och lycklig i sitt förhållande med den yngre Markus. Hon har haft några skakiga år efter maken Stefans självmord, men vågar nu äntligen tro på framtiden igen. Det är dags att börja röja och när hon går igenom Stefans gamla papper hittar hon en urklippt dödsannons – Anders Holmberg. Anders visar sig ha varit en gammal skolkamrat som mördades vid Karlaplan när han var på hemväg och i Stefans kalender hittar hon anteckningar om möten med "A". Mötena upphörde efter mordet, som förblev ouppklarat. Varför nämnde Stefan aldrig sin skolkamrat Anders? Finns det en koppling mellan mordet och självmordet?
Siri börjar undra om hon någonsin känt Stefan. ”Tror du man kan leva med någon utan att känna personen på riktigt”, frågar hon förtvivlat sin vän Vijay. Vem var Stefan? Varför hade han så många hemligheter? Siri blir närmast besatt av att söka svaren. Hon äventyrar både sitt förhållande till sin sambo Markus, till sina arbetskamrater och även sitt arbete. Hon ger sig ut på djupt vatten och inser plötsligt att hon svävar i livsfara.
Det finns ett vittne till mordet vid Karlaplan – en ung drogpåverkad tjej och boken startar med en skicklig beskrivning av hennes upplevelser vid mordtillfället. Som läsare känner jag mig nästan drogpåverkad själv, trots att jag inte har några erfarenheter av vare sig droger eller hallucinationer. Det är oerhört skickligt återgivet.
Förutom personporträtten av Stefan och hans tre bästa vänner från gymnasietiden och deras utveckling känns den efter olyckan personförändrade receptionisten Marianne påtagligt verklig. Hon lever och tolkar allt bokstavligt, hennes hjärna kan inte längre förstå språkets nyanser. Därför blir hon många gånger en belastning i stället för en tillgång för mottagningen.
Jag sträckläser. Boken är spännande. Jag vänder mig dock emot att Siri sätter sig bakom ratten när hon är medveten om att hon har druckit alldeles för mycket. Hade inte författarna kunnat låta henne beställa en taxi i stället?
I nästa bok skulle jag gärna se Siris arbetskamrater Aina eller Marianne som huvudperson och låta Siri träda tillbaka något så att hon inte blir uttjatad. Systrarna Grebe och Träff är en hellyckad författarkombination.
Mottagen: 21 augusti 2012
Anmäl textfel
