Recension
av Kulla-Gullas lilla lila, Cecilia Hagen
En liten ABC-bok för alla Kulla-Gullor
Cecilia Hagen har försett oss med en ABC-bok, där vi kan slå upp alla dessa åkommor och konstigheter som uppträder i vår kropp när vi närmar oss, eller redan inträtt i, livets höjdpunkt – pensionärslivet.
Höjdpunkt och höjdpunkt, det kan ju diskuteras. Det är svårt att veta hur stor pensionen blir, bromsen slås till utan vår förskyllan. Kommer vi att klara oss? Vi som inte pensionssparat privat bara för att vi inte velat tänka på pensionen, och förlitat oss på systemet? Som grädde på moset dyker det upp krämpor som vi trott bara skulle drabba andra och inte oss själva. Blåskatarr! Vem har inte hört talas om, eller upplevt eländet? Benskörhet! På med halkskydden!
Dessutom dyker det upp svarta hårstrån på hakan, som vi ivrigt rycker bort. Å andra sidan försämras synen, snart ser vi inte stråna längre – det är bara att gilla läget.
Som Kulla-Gulla lever en stor del av oss ensamma, några av oss har valt ensamheten och njuter av den. Några har blivit övergivna när maken flugit till en fräschare blomma. Några har blivit änkor. Några av oss lever tillsammans med den älskade maken och delar gemensamma intressen som golf, mat och resor. Ett har vi gemensamt – vi är alla Kulla-Gullor.
Dagens Kulla-Gulla är internetberoende, vi behöver både dator och en intelligent telefon så att vi kan surfa, blogga, facebooka, spela Wordfeud, SMS:a och maila våra kompisar ifrån. För det har vi ju, vi har Kulla-Gulla-kompisar i samma ålder. Vissa av oss är tanter, vi bakar och gör god mat. Ordnar kafferep. Andra satsar på njutningen, går på restaurang, konstutställningar och teater – bara pengarna räcker till. Om det vet vi inte så mycket ännu, så det gäller att passa på medan vi kan. Döden undviker vi att tänka på, det är livet som gäller.
Under bokstaven S hittar jag Senior Moments, ni vet när ni sitter och vet precis, men inte kan komma ihåg vad den där karlen heter som spelade huvudrollen, ni vet i den där filmen som var så bra, och… Så småningom trillar polletten ner, men då är det i regel för sent. Usch ja, frågesporter, det är inget för oss, om vi inte får ett handikapp på minst fem minuter! Ibland räcker inte ens det! Vi älskar korsord, precis som alla Kulla-Gullor före oss. Bra träning för hjärnan, sägs det, men det vete hundan.
Under Å hittar jag ÅNK, något som jag inte hört talas om tidigare, men upptäcker att jag faktiskt ”ånkar” mig genom dagarna. Jag fnissar igenkännande.
Cecilia Hagen pekar på att nu är vi fria att bestämma själva, vi kan äta choklad, det är nyttigt och ett glas vin dagligen gör nytta både för blodcirkulation och hjärta. Hon påpekar också att vi inte ska pyssla för mycket med ytan, alla antikviteter mår bra av lite patina. Precis min åsikt!
Vi bör utrusta oss med mycket galghumor när Carema-skräcken hotar vår tillvaro. Och vi ska se positivt framåt och inte oroa oss i onödan. Det blir som det blir! Och en liten lila ABC-bok har vi alla Kulla-Gullor nytta och glädje av.
Mottagen: 15 februari 2013
Anmäl textfel
