Otroligt nog och tro det eller ej men det är faktiskt sant. Att vi fyllt 60 nu, vi som växte upp med Kulla-Gulla och Boken till dig. Det här är boken till oss. Den andra boken till oss som jag har skrivit. Eller om den mest av allt är till mig själv. För den handlar en hel del om hur just jag har det. Om min tilltagande oförmåga att placera folk, om min känsla av att ha börjat tappa kollen på rådande trender. Om min övertygelse att detta inte spelar någon större roll.
Drygt 60 år. Pensionen inom synhåll eller redan uppnådd. Är vi alltså inte längre att räkna med, bör vi mildsint finna oss i detta och börja öva på att rulla tummarna på ett kreativt vis? Knappast. Vi är fortfarande flest och på många vis bäst. Och även om vi inte begriper hur man programmerar den nya dvd:n, så är det vi som sitter inne med livserfarenheten. Och den förvärvar man bara genom att oförtrutet streta vidare i livet.

För fjorton år sedan kom Cecilia Hagens Kulla-Gulla i övergångsåldern – eller nu fyller alla duktiga flickor 50 och nu är det dags för Kulla-Gulla stretar vidare – lägesrapport vid 60+. På ett underhållande och personligt vis berättar hon här om vad som förändrats sedan sist, om plötsligt uppdykande symtom som CRAFT (Can’t Remember A Fucking Thing), eller hur ens ordförråd vidgas med begrepp som ”ånka” vilket är vad man gör när man hela tiden är på väg att göra en sak men något annat alltid kommer emellan, något som kan få en hel dag att gå utan att man fått gjort det man ursprungligen tänkt. Om sådant berättar hon med sig själv som tydlig referens.

Men vid sidan av humorn och självironin finns här också allvarligare ämnen, som till exempel åldersdiskriminering. Hur man plötsligt inte riktigt är att räkna med, trots att man sitter inne med alla de kunskaper som åren givit en. Må hända är man inte längre riktigt lika snabb i svängarna, men man är en klippa i alla andra avseenden. Och även om man inte vet hur man programmerar den nya dvd:n, så är det sextioplussarna som sitter inne med livserfarenheten. Och den förvärvar man bara genom att oförtrutet streta vidare.

Kulla-Gulla stretar vidare – lägesrapport vid 60+ innehåller också intervjuer tidigare publicerade i Expressen med bland andra Jane Fonda, Harriet Andersson och Virginia Woolfs systerdotter Angelica Garnett. Samt en hel del uppmuntran för de dagar då rynkorna känns fler och känslan av att man har det mesta bakom sig lägger sig som en våt filt över en.

För fjorton år sedan kom Cecilia Hagens Kulla-Gulla i övergångsåldern - eller nu fyller alla duktiga flickor 50 och nu är det dags för Kulla-Gulla stretar vidare - lägesrapport vid 60+. På ett underhållande och personligt vis berättar hon här om vad som förändrats sedan sist, om uppdykande symtom som CRAFT (Can´t Remember A Fucking Thing), eller hur ens ordförråd vidgas med begrepp som "ånka" vilket är vad man gör när man hela tiden är på väg att göra en sak men något annat alltid kommer emellan.