Recension
av Torsdagsänkorna, Claudia Pineiro
Berättelse om när krisen når ett inhägnat område
Boken är filmad och spontant känner jag att den ovanligt nog borde göra sig bättre på film. Författaren beskriver ett litet slutet samhälle i ett större samhälle. Här finns viljan att ha ett avskiljt område med egna regler och en hög levnadsstandard.
Det inhägnade, välbevakade och lyxiga området Altos de la Cascada ligger utanför Buenos Aires, tillräckligt avsides för att man inte ska behöva se fattigdom och misär. Det finns planer på att ersätta stängslet med en hög mur, men ännu är inget bestämt. Ut- och inpassage kontrolleras av en vakt. Bara anställda och de som har tillstånd från de boende släpps in. Helst umgås människorna bara inom området.
Innanför stängslet tar de hand om regelbrott själva, de försöker helt stänga ute den övriga världen. Nåja, det är väl mest ungdomar som synligt bryter reglerna, det som händer innanför stängda dörrar blundar man för. Här finns både hustrumisshandel, perversiteter och alkoholism.
Här finns också fina trädgårdar, pooler, golfbana, tennisbanor och klubbhus. Skolan i Lakelands, där barn från inhägnade områden går, ligger två avfarter från Altos de la Cascada. En avdelning för flickor och en för pojkar. Skolgården delas av en gul dubbel linje, pojkar på ena sidan, flickor på den andra. I Altos de la Cascada bor de rika, framför allt gifta par. Kvinnorna sysselsätter sig med välgörenhet och olika hobbies, drinkar och umgänge, medan männen åker till sina välbetalda arbeten. Det känns lite som en amerikansk tv-serie.
Så hittas tre män döda på bottnen i en pool. De träffas för kortspel och umgänge på torsdagskvällar. Tidigare på kvällen var de fyra män, men en gick hem tidigare. Boken är ingen deckare även om man skulle kunna tro det när man läser baksidestexten och även om boken handlar om orsaken till dödsfallen. Var det en olycka eller mord? Vad hände egentligen?
Det blir lågkonjunktur i Argentina, människor blir utan förvarning arbetslösa, nya jobb finns inte att få. Även de som bor i Altos de la Cascada drabbas. Är de villiga att lämna sitt område och sin livsstil? Vildhundar som invaderar området får illustrera förfallet. Jag tror att det här är bokens kärna, hur krisen påverkar och hanteras av människorna i den stängda miljön.
Boken är lättläst utan att vara direkt spännande. Berättarrösten i romanen är många fall Virginias, en kvinna som är ovanlig nog att förvärvsarbeta. Hon är fastighetsmäklare och har specialiserat sig på området. Det finns flera berättarröster, men de är anonyma. Trots att människorna beskrivs och kommer till tals förblir de platta porträtt för mig. Jag kommer ingen av dem riktigt nära.
De som har mest substans är de två ungdomarna, Juani och Romina, som smyger runt på kvällarna och filmar in i trädgårdar och hus. Det är också dessa två ungdomar som sitter inne med lösningen på gåtan och som vi serveras i slutet på boken.
Mottagen: 7 september 2012
Anmäl textfel
