Debutant
Drömde om att bli serietecknare – nu har Daniels ABC-bok kommit ut
Daniel Sjö ville skriva "en grym ABC-bok för alla åldrar". Nu har "Astronauter, bläckfiskar, clowner" utkommit på Vombat förlag, och för LitteraturMagazinet berättar Daniel hur boken kom till.
Hösten 2014 satt Daniel Sjö hemma i sitt lilla tecknarhörn i huset ("i rummet som är så stökigt att ingen annan orkar var där") med ett tomt papper framför sig, och funderade på vad han ville teckna.
– Boken var egentligen inte planerad. Jag hade i några år hyst en dröm om att bli serietecknare, men började väl inse att jag inte var av det rätta virket – jag tröttnade alltid på mina historier innan de ens hade hunnit komma igång. Hur som helst så kom idén med en fjällräv med en jetpack på ryggen till mig, och jag satte igång. När teckningen var färdig skrev jag "flygande fjällräv" under bilden. Jag tyckte det var kul och så var tanken på en ABC-bok född.
– Jag tror tonen sattes direkt där med den flygande fjällräven, för om det finns ett tema i boken så är det nog djur, humor, fart och fordon. Alla bilder i boken är inte sådana bilder: jag har en bild med olika typer av kranier, en bild med årstidernas växlingar, och andra saker. Men jag gillar fart och fläkt och dammoln, det är något jag gärna ritar.
När han hade ritat fjällräven gjorde han några bokstäver till (i det läget fanns inga texter) och skickade sedan teckningarna till några av de stora förlagen. Men ingen var intresserad.
– Jag gjorde ytterligare några teckningar och tänkte väl att jag skulle göra en kickstarter av det hela. Men innan dess gjorde jag ett försök till med några mindre bokförlag, och fick nästan genast napp hos Vombat förlag. De var intresserade av att ge ut den, och så blev det. Det var förlagets förslag att det skulle vara texter till teckningarna, och det var en väldigt god idé. Texterna var kul att skriva.
Har du inspirerats av någon annan illustratör i dina teckningar?
– Oj! Fel fråga att ställa till en serienörd! Det finns många som har inspirerat mig rent visuellt, som jag försökt "sno" ifrån: Enki Bilal, Katsuhiro Otomo, Juanjo Guarnido, N.C. Wyeth, Ian Mcque, Mauri Kunnas, Bill Watersson, Sven Nordqvist, Tord Nygren, Jan Lööf, Mike Mignola, Peter Madsen, Hayao Miyazaki, Albert Uderzo, Guy Davis, Moebius, Franquin och Hergé, för att nämna några få.
Daniel är uppvuxen med seriealbum och menar att det som hans teckningar har av detaljrikedom, rörelse, humor och berättande till stor del kommer från serievärlden.
– Många av mina förebilder rent stilmässigt är serietecknare. Som synes är inte seriehistorien, åtminstone inte min, direkt sprängfylld av kvinnor. Många har sagt att min stil är lite serieaktig och det uppskattar jag verkligen.
Inspirerad av illustratörer som Pija Lindenbaum, Tord Nygren, Johan Egerkrans och Stina Wirsén arbetar Daniel själv helst med vattenfärger.
– Jag hyser stor motvilja mot att jobba digitalt – jag tycker inte det är snyggt och vattenfärger är mycket mer spännande att arbeta med än en ritplatta till datorn.
– Med vattenfärger finns ingen ångerknapp och du kan inte sitta i timmar och ändra och testa - du måste vara snabb om du vill åstadkomma vissa effekter. Det ger målandet ett moment av dramatik som jag gillar.
Att arbeta med normer var viktigt för Daniel när han skrev sin bok, och han har tänkt en del på hur skev könsfördelningen kan se ut inom barnkulturen.
– När man läser mycket serier och ser mycket tecknad film, både när jag själv var ung och nu när jag har egna barn, så är det ju tyvärr uppenbart att de flesta humoristiska rollerna besätts av killar – från Obelix, Gaston och Kalle och Hobbe till Dumma mig, Superhjältarna och Bilar... Det här har definitivt skapat en sorts norm kring humor och tokiga figurer, att det är killar som får tegelstenar i huvudet och är med om galna upptåg, och den normen måste vi göra om.
Du har fyra söner. Tror du att det är därför alla figurer i din bok som omnämns med kön är en "han"?
– Haha! Nä, det är nog snarare så att den manliga normen sitter djupare än jag tror. Det har funnits en tanke om att boken ska kännas inkluderande, att olika typer, former, varianter av människor och varelser ska finnas med. Men du har tydligen hittat en blind fläck!
Daniel har läst många ABC-böcker för sina barn, och uppskattat dem. Men han tycker ofta att det är för mycket text.
– Det ska inte vara segt och jobbigt som förälder när barnet vill att man ska läsa, det ska vara kul!
Har du några tips på bra ABC-böcker?
– Hm, det känns som jag borde vara expert, men jag vet inte om jag har några jordskälvande tips... Jan Lööfs "ABC-boken" har fina bilder, Lennart Hellsings och Poul Ströyers "ABC" har fina bilder och är ganska rolig att läsa. Barbro Lindgrens och Olof Landströms "Apans ABC" är jättefin för de små. Stina Wirséns "Lilla ABC med Rut och Knut" och "Ahmed Anka och Ödlan Örjan" är fina och roliga.
– En abc-bok på engelska som antagligen var en inspiration för mig var Neil Gaimans och Gris Grimlys "The Dangerous Alphabet".
Till sist, vad har du på gång framöver? Blir det fler böcker?
– Absolut! Jag har en ny ABC-bok på gång som på ett tydligare sätt kommer ta sig an inkludering, mångkultur, eldsprutande drakar och dragspel.
Anmäl textfel
