Geografiska gränser och möjligheter
Flera personer i min omgivning tycker att jag har dåligt lokalsinne. Inte heller har jag riktigt förstått hur man handskas med kompasser?! Nej, jag blickar hellre ut över stora områden, än grottar ned mig i små.
Kartor och kontinenternas geografi har passat mig bättre, och redan när jag var i tolv-årsåldern grundade jag ett eget litet ”institut”, döpt efter huset där jag växte upp: ”Ådala mattegrafiska institut”. Jag var besatt av länders och städers befolkningar och läste gamla ”När-Var-Hur”-böcker och förde in befolkningssiffror på ett block och försökte sedan förutsäga hur många människor som skulle bo i Buenos Aires, Tokyo och Bandung år 2000. Allt stämplat med namnet på mitt institut! Vid 16-17 års ålder gav jag mig ut på tågluff i Europa, och när jag sedan läste till läkare tog jag två terminers studieuppehåll. En för att resa runt i världen, och en för att läsa just… geografi. Att förstå vad Alperna och Uralbergen betytt för folkströmmar, jordbruk och andra näringar, och hur detta präglat historien, och länders tillkomst fascinerade mig oerhört.
Det är mot denna bakgrund jag sätter tänderna i ”Geografins makt: tio kartor som förklarar världen” utgiven av Volante strax före jul (2018). Det är en lättläst bok, och visst finns det bilder (kartor)! Varje kapitel utgår från en region. Jag fascineras av USA. Marshall beskriver hur landet breder ut sig från öst, sedan mot syd (för att införliva pärlan New Orleans - porten till Mississippi-floden), sedan västerut. Genom att uppmuntra engelsktalande nybyggare att kolonisera Texas (då mexikanskt område), lyckas man ta över denna del av Mexiko, och sedan är det nästan bara Kalifornien kvar innan man är klar! Man har skapat ett välde mellan två oceaner. Med ett svagt Mexiko i söder och ett vänligt sinnat Kanada i norr och sedan oceaner som övriga begränsningarna är USA i det närmast ointagligt. Lägg därtill att landet har varit väl medvetet om betydelsen av flottbaser för att kunna utöva ett globalt inflytande. I media talas mycket om att Kina kommer att gå om USA inom alla möjliga områden. Marshall är mer tveksam och efter att ha läst hans bok är jag benägen att hålla med.
Kina får också sitt eget kapitel. Konflikterna i sydkinesiska sjön ges stort utrymme, liksom hur Kina på olika sätt försöker få omvärlden att acceptera att man tar sig geografiska friheter (USAs flotta försöker samtidigt begränsa Kinas inflytande). Marshall talar om Latinamerika, han talar om Europa, och om Afrika. Han berättar om hur europeiska kolonialherrar dragit feta streck med linjal för att dela upp världsdelar i intressesfärer, men också om den så kallade Sykes-Picot-linjen som fått så stora konsekvenser i Mellanöstern. Han talar om Sovjetunionens och Rysslands behov av strategiskt djup, efter att landet gång på gång blivit anfallet och därför sett sig nödgat att skapa en barriär av randstater för inte en gång till riskera att tillintetgöras av USA eller någon europeisk stormakt (Marshall frågar sig också om inte Vladimir Putin ber gud om en hög bergskedja i Ukraina för att på så vis förhindra lömska anfall från Europa in i Ryssland!).
Men mest fascineras jag av relationen mellan Indien och Pakistan. Hur Storbritannien delade upp sin indiska kronjuvel i 1+0.5+0.5 länder (Indien och så Pakistan+Bangladesh), där det vara bara en tidsfråga innan Bangladesh, dåvarande Östpakistan, skulle kräva självständighet. Bangladesh som dock haft det svårt och länge varit utfattigt. Landet saknade en naturlig storstad där man kunna sälja sina jordbruksprodukter (Calcutta tillföll ju Indien vid delningen).
I början av 1990-talet gjorde jag en placering under läkarutbildningen i Indien. Tredje veckan förklarade professorn att han inte förväntade sig att någon av oss studenter skulle dyka upp på lektionerna under den kommande veckan. Jag var ett stort frågetecken, men blev snart informerad om att Indien skulle spela cricket mot Pakistan, hela veckan. Matchen var som ett krig, ett krig av många! Få länder har nämligen krigat så mycket som Indien och Pakistan under senaste seklet, och till stor del beror det på området Kashmir. Men Marshall guidar oss förstås genom Kashmir, och han berättar om Pakistans relation till Afghanistan och plötsligt förstår jag bättre varför USAs har en så komplicerade relation till Pakistan, och varför Kina öser in pengar i Pakistan för att få en varmvatten-hamn i form av Gwadar….
För den som regelbundet läser internationella nyheter är inte allt i Marshalls bok nytt, men innehållet är paketerat på ett lättillgängligt sätt och jag påminns gång på gång om saker jag läst för länge sedan. Boken är uppfräschning och en påminnelse om världen av igår och idag och varför den blivit som den är.
Geografins makt lyckas förklara förvånansvärt mycket av världen. Men så säger också en karta mer än tio tusen ord. Detta är en utmärkt bok.
Jonas Ludvigsson
Anmäl textfel
