Ger röst åt de tystade

”Visa mig era fängelser och jag ska berätta vilket land du lever i.” Så lyder ett välkänt citat av Winston Churchill som det helt säkert ligger mycket sanning i. Vilka grupper av människor som är överrepresenterade inom brottsstatistiken speglar ofta sociala klyftor och djupgående problem i samhället. 

Men vad kan man då säga om ett land där grova systematiserade brott har begåtts, samtidigt som brottslingarna saknas? Det är en fråga som den ryske författaren Sergej Lebedev utforskar. Han är aktuell på svenska med "Vid glömskans rand", en undersökande roman om Gulaglägren. På ett författarmöte i Norrköping, arrangerat av Litteraturscen Östergötland, Norrköpings stadsbibliotek och förlaget Natur och Kultur, berättar han, i samtal med Mats Granberg, om bakgrunden till boken. 

Alla har en bild av hur Hitlers nazister såg ut, men Stalins lägervakter har förblivit ansiktslösa, menar Lebedev. Hans ambition med "Vid glömskans rand" är därför ett försök att synliggöra de här förövarna. Lebedev har själv en personlig relation till romanens tema. Han har inte bara en bakgrund som journalist, utan även som geolog, precis som huvudpersonen i romanen. Som geolog gjorde han expeditioner till Sibirien och fick därmed en unik chans att se ruinerna av lägren på nära håll. Precis som huvudpersonen har han också sökt spåren efter någon som omgetts av tystnad. Några år efter expeditionerna till Sibirien hittade Lebedev dokument som hållits hemliga och som vände upp och ner på vad han trott om sin familj. 

Lebedev berättar att han som barn trodde att han var barnbarnet till en hjälte. Hans morfar stred mot nazisterna, en sårad soldat vars ordnar Lebedev lekte med och fäste på sin egen skjorta. Hans mormor gifte sig dock en andra gång och runt den mannen fanns en tystnad. Men efter att hans mormor dött upptäckte Lebedev hemligheten om hennes andre man. Lebedev berättar att det finns två sorters ryssar - fången och fångvaktaren. Lebedev trodde länge att hans familj tillhörde den fängslade ryssen, vilket han menar är lättare att relatera till, eftersom det förstås är lättare att acceptera att man tillhör offren och inte förövarna. 

Dokumenten visade dock att hans andre morfar hade varit lägervakt och att ordnarna, som Lebedev lekt med som barn och som ser likadana ut för både soldater och bödlar, visade sig tillhöra honom, andre morfar, utdelade under Stalins terrorvälde. En chockerande upptäckt, som ledde till att "Vid glömskans rand" blev till. Lebedev är dock långtifrån ensam om sina erfarenheter. Han berättar att många läsare har sagt till honom att de nu äntligen förstår vad det var som var annorlunda med den där släktingen, som det fanns något mystiskt och outtalat kring.

Själv har jag ingen relation till Ryssland. Min bild av landet är nog lik många andras: en regim som tar för sig och som det kan vara riskabelt att kritisera. Vilket bland annat visade sig i det uppmärksammade fängslandet av tre av medlemmarna i den regimkritiska punkgruppen Pussy Riot 2012, efter deras performance i Kristus Frälsarens katedral i Moskva. Men inte minst tänker jag på den kritiska journalisten Anna Politkovskaja, vars röst brutalt tystades genom hennes mord 2006. 

Tystade röster var det, ja. Lebedev berättar att en offentlig ursäkt aldrig har tilldelats Gulagoffren, ursäkten skedde i stället i tysthet. Stalins lägervakter behövde inte ta ansvar för sina förbrytelser, de förblev ostraffade och de upplöstes i samhället och levde ett gott liv som pensionärer, långt ifrån den sibiriska tundran. Dokumenten som rörde information om lägervakterna hemligstämplades. Lebedevs andre morfar kunde leva ett bekvämt medelklassliv. 

Med boken "Vid glömskans rand" som Lebedev kallar "the book for Russia" vill han återupprätta tron på Ryssland och han vill skriva för dem vars röster inte kan höras. Mottagandet av hans debutroman i Ryssland var småskaligt men nu, sex år efter att boken släpptes i Ryssland, har boken fått ett nytt liv genom ett internationellt erkännande. Vi får hoppas att den kan bli en del av en process av ett lands behov av att göra upp med sitt förflutna. 

Anmäl textfel