Kom ut första gången 1945
Pippi Långstrump blir aldrig stor – nu fyller hon 70 år
Ett 9-årigt barn med övernaturliga krafter som bor ensam och har många mellannamn. I år fyller Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump 70 år. Tillkomsten av Pippi blir mer och mer en myt ju längre tiden går.
Det var den 21 maj 1945, andra världskriget hade precis tagit slut och 10-åriga Karin firade sin födelsedag hemma på Dalagatan i Stockholm. Av sin mamma Astrid Lindgren fick hon en speciell present – en egenhändigt tillverkad "bok" om sagofiguren Pippi Långstrump.
Karin kände väl till Pippi. Det var faktiskt hon som hade hittat på namnet några år tidigare, en gång då hon var hemma och var sjuk och tjatade på sin mamma att hon skulle berätta sagor.
Så här berättar Karin Nyman själv i ett färskt pressmaterial från Saltkråkan, bolaget som förvaltar alla rättigheter kring Astrid Lindgrens verk och författarskap: "En kväll när jag kanske hade tjatat ovanligt mycket sa hon till slut lite uppgivet "Vad ska jag berätta om då?" "Berätta om Pippi Långstrump", sa jag då. Jag bara högg till med det!"
När väl Pippi Långstrump fått sitt namn började hon leva sitt eget liv. Hon fick villa, häst och apa och kappsäck full av pengar – och mamma Astrid berättade vidare kväll efter kväll.
Lyssarskaran utvidgades så småningom. Även syskonbarnen ville höra sagan om Pippi när familjen Lindgren firade semestrar och högtider. I biografin "Denna dagen, ett liv" berättar några av dem om hur spännande sagostunderna var.
I hemlighet skrev Astrid Lindgren så småningom ner berättelserna om Pippi och gjorde i ordning det första manuskriptet, det som dottern alltså så småningom fick till på sin 10:onde födelsedag. Häftet med skrivmaskinskrivna ark var illustrerat av författaren själv.
"Jag identifierade mig nog mer med Tommy och Annika, de som fick uppleva Pippi som en underbar lekkamrat. Själva Pippi var nog alltför långt ifrån hurdan jag var som karaktär" säger den idag 80-åriga Karin Nyman.
Manuskriptet till den första Pippi-boken skickades även till förlag. Historien om hur Bonniers tackade nej medan det lilla (och konkursfärdiga) Rabén & Sjögren tackade ja är välkänd.
I november 1945 kom den första upplagan av "Boken om Pippi Långstrump" ut. Den blev en omedelbar succé och och alla små flickor ville klä ut sig till Pippi. Tongivande recenter öste beröm den nydanande barnboken. Pendeln slog tillbaka först några år senare när kulturskribenter och barnläkare gick ut och kritiserade Pippi.
Och så har det fortsatt. Ömsom beröm och ömsom kritik. På 1970-talet kallades Pippi för "kaptialist" på grund av sina guldpengar. Men hon har hittills inte fallit i glömska.
Astrid Lindgren själv analyserade inte Pippi sådär värst mycket utan skrev i en text till professorn och vännen Olle Holmberg:
”Om jag överhuvudtaget har haft någon särskild avsikt med Pippi-figuren, utöver att roa mina späda läsare så har det varit detta – att visa dem att man kan ha makt utan att missbruka den, ty av alla konststycken i livet är det tydligen det allra svåraste. Överallt missbrukas makt.”
Lagom till 70-årsjubiléet kommer "Boken om Pippi Långstrump" ut i nyutgåva med restaurerade bilder och en textändring där Pippis pappa kallas "söderhavskung" i stället för "negerkung".
Att byta ut ord i en orginaltext är omdebatterat men i det här fallet är både förlaget och Astrid Lindgrens dotter överens. Karin Nyman säger att hon är övertygad om att hennes mamma hade velat göra den här ändringen: "Pippi Långstrumpböckernas författare hade aldrig stått ut med att något hos Pippi kunde göra barn illa."
Anmäl textfel
