LitteraturMagazinets recension
av Däruppe är det tyst, Gerbrand Bakker
Finstämt familjedrama
"Däruppe är det tyst" är den nederländska författaren Gerbrand Bakkers prisbelönta debutroman, i nyöversättning till svenska av Per Holmer. Historien återberättas naket och skarpt, med mycket känsla.
På en bondgård i Nederländerna bor den 55-årige Helmer med sin far. Helmer är ensam, hans tillvaro är enahanda och består av att sköta om djuren och sin ålderstigna far. Egentligen var det inte så här hans liv skulle bli; det var Henk, Helmers tvillingbror, som var bäst lämpad för och ämnad att ta över gården. Helmer själv, känsligare och eftertänksammare än sin andra halva, studerade litteratur på universitetet. Men allt ställdes på ända en dag då tvillingarna var 19 år.
Gerbrand Bakker skildrar finstämt Helmers saknad och motvillighet när de två porträttlika unga bröderna sakta växer isär, i samband med att Henk träffar sin första flickvän, Riet. Tomheten och saknaden blir till ett djupt ärr i Helmer när Henk plötsligt rycks bort och dör i en bilolycka. Det var Riet som körde bilen och hon förvisas från hemmet av tvillingarnas far, lika bestämt som han avgör Helmers öde - Helmer tvingas ge upp studierna och bli bonde.
Historien återberättas naket och skarpt, men med mycket känsla. När vi får möta Helmer är han redan medelålders och har levt många år i ensamhet på gården. En dag känner han för en förändring, han flyttar upp sin far på övervåningen och börjar göra om hemma efter eget tycke och smak. Strax därefter får han ett handskrivet brev från Riet, tvillingbroderns flickvän innan dödsolyckan. Hon vill komma och träffa Helmer och hon har väntat länge med att kontakta honom. Men på ett villkor - hon vill bara komma så vida Helmers far är avliden. Detta blir upptakten till en rad förändringar för Helmer och det är intressant att läsa om hans utveckling och de få nära relationer som betyder något för honom och som långsamt ger oss en bild av vem han är. Bilden är mångtydig och sidorna skälver emellanåt av homoerotiska laddningar i Helmers sökande efter sin avbild.
Att Gerbrand Bakker belönades med International IMPAC Dublin Literary Award 2010 för den engelska översättningen förstår jag gott och väl, och boken är nu förträffligt nyöversatt av Per Holmer till svenska. Stämningen är lika vemodig som språket är rent och avskalat, vilket gör att jag ser handlingen spelas upp för mig, som en film. Helmers sorg, saknad och ensamhet går inte att värja sig mot och inte heller de vackra bilderna av djuren och gården som förmedlas. Författaren ställer plikt mot drömmar och får mig att undra: i en tid när det gäller att bejaka sig själv, vad betyder det att uppoffra sig själv? Är Helmer ett offer eller är han beundransvärd? Den typen av frågor ställer jag mig när jag läser "Däruppe är det tyst". Dessutom lyckas författaren förmedla en fin känsla av att det aldrig är för sent.
Mottagen: 21 december 2015
Anmäl textfel
