LitteraturMagazinets recension
av Drottningkronan, Ingrid Kampås
Spänning, romantik och hårda livsvillkor i 1100-talets Sverige
Romanen ”Drottningkronan” ingår i serien ”Släkten” där Historiska Media inbjudit ett antal författare att skriva en roman, förankrad i vår historia, om samma släkt från vikingatiden fram till nutid.
Den historiska inramningen är äkta, men romangestalterna får fritt leva sitt liv för att på bästa sätt berätta det historiska skeendet. Författarna har fått var sin bit av historien att skildra och Ingrid Kampås ”Drottningkronan” är den femte boken i serien. Den sammanhållande tråden är en ring som ärvs från generation till generation.
Flera av romangestalterna finns i vår historia, kung Knut Eriksson, Birger Brosa och troligtvis även den heliga Helena.
Roman utspelar sig på 1100-talet. Många människor är ofria. De är trälar. De har antingen köpts eller rövats bort i strider. Det är inte bara de fromma männen som sprider budskapet om Kristus. Här finns lycksökare som i religionens namn både mördar och plundrar de människor de kallar hedningar. De tvångsdöper även människor till den nya tron. Kvinnoperspektivet är framträdande i berättelsen.
Huvudkaraktären Ester är föräldralös. Hon är ung och drömmer om att få förenas med grannpojken Thore så snart hon blir giftasvuxen. Hon växer upp hos sin morbror Lars och det är han som sist och slutligen bestämmer hennes framtid. Hon vet att han kommer att lyssna på vad hon vill, och känner sig trygg. Hon har fått lära sig latin och att läsa och skriva. Vid den här tiden är arrangerade äktenskap vanliga. På en begravning annonserar Lars andäktigt att Ester har fötts till ett högre kall, hon ska leva sitt liv i Gudhems kloster. Hon ska gå i sin mormors fotspår. Hennes mormor är den heliga Helena (Elin) av Skövde, Lars egen mor.
Livet på klostret är inrutat och även när Ester varit i där i ett år längtar hon fortfarande hem. Thore finns dagligen i hennes tankar och hon saknar sin häst, Snöflinga. Några besökande rider in till klostret och de har ont i sinnet. Det är Ester som är måltavlan och hon blir bortrövad av den skenhelige prästen Berthel, en riktig skitstövel med ett fagert utseende, som Ester träffat tidigare i hemmet. Berthel är en präst som på påvens uppdrag skall omvända hedningar. Han har siktet inställt på en kardinalplats i Rom. Bandet drar österut för att omvända så många otrogna som möjligt och de slår sig ner i Nousis (Nousiainen), Finlands första biskopssäte. Ester hålls fången, förnedras och våldtas. Nousis är fattigt och skildringen av det hårda livet är gripande.
Kung Knut Eriksson kommer till makten genom att döda Karl Sverkersson och senare dennes halvbröder. För att föra in kungahistorien i berättelsen låter författaren kungen besöka Nousis. Där faller hans ögon på den fattiga Ester och hennes liv tar en ny vändning. Knut Eriksson vill helgonförklara sin far Erik och ett släktskap med den heliga Helena är inte fy skam.
Livet på kungsgården under den här perioden är så långt ifrån glitter och glamour man kan komma. Kung Knut Erikssons långa regeringstid är en bedrift under denna oroliga tid, mycket tillskrivs i romanen hustrun. Den autentiska historien kan inte berätta vem som var Knut Erikssons maka. Författaren ger oss ett stycke stark kvinnohistoria gestaltad genom Ester och hennes öden.
Boken är spännande, välskriven och innehåller tragik, glädje och romantik. Den målar upp tidsepoken så att jag verkligen lever mig in i den. Här är både fattigdom och välstånd, både hos de kristna och de så kallade hedningarna. Romanen följer hela Esters liv och avslutas när hon lämnar ringen vidare till sin dotterdotter.
Och så lämnas stafettpinnen vidare till nästa författare i raden, författaren Elisabet Nemert, och den spännande släkthistorien fortsätter.
Mottagen: 1 oktober 2013
Anmäl textfel
