Recension
av Smittad, Johanna Strömqvist
Kärleksberättelse som inte slavar under normer
Det här med att passa in. Kan verkligen någon av ni som läser det här säga att ni känner att ni passar in? Till hundra procent? Det är dels det som den här boken handlar om. Desperationen efter att passa in i den givna mallen.
Bokens huvudperson Marie har aldrig gjort det. Inte heller Emmy. Emmy som Marie träffar på en fest och faller pladask för. Helt plötsligt är hon mitt uppe i ett förhållande som aldrig står still. Emmy känner alla, festar ungefär hela tiden och växlar mellan olika humör i varje blinkning. Marie är trollbunden av hela Emmys existens, och går med på alla hennes nycker. Hon blir dock oroad när Emmy försvinner på kvällarna, inte går att nå och sedan låtsas som att ingenting har hänt. När hon får veta önskar hon istället att hon fortfarande vore lyckligt ovetande.
Tack och lov, säger jag bara, för en bok som inte har superstereotypa könsroller. Huvudpersonen blir kär i en tjej som beter sig som en kille. Det är spännande vad det gör med de förutfattade meningarna. Jag tycker nämligen att Emmy är superirriterande och vill ibland ge henne en smäll på käften. Stundvis var frustrationen så stark att jag ville sluta läsa – vilket jag såklart inte kunde, eftersom berättelsen i sig faktiskt var så pass bra. Om Emmy hade varit en kille är jag osäker på vad jag tyckt om henne (honom). Jag hade nog inte irriterat mig så mycket. Risken finns till och med att jag hade tyckt att killversionen av Emmy hade varit charmig.
Dock gillar jag att boken inte är så himla sliskigt romantisk. Istället är den ganska rå. Förhållandet är långt ifrån Twilight-perfektion och kärleken är inte helt gränslös. Emmy utmålas aldrig som någon fantastisk ängel – utan snarare tvärtom.
Så var det ju lite vampyrer också. Enligt mina kinkiga mått är det här faktiskt riktiga vampyrer. Inga töntiga vegetarianer här inte!
En annan fin grej är att hela berättelsen utspelar sig i staden jag kan bättre än alla andra städer – Stockholm. Det är alltid roligt att känna igen sig på platserna som nämns.
När fortsättningen kommer finns det i alla fall ingen tvekan – jag tänker absolut läsa den.
Mottagen: 6 juni 2012
Anmäl textfel
