LitteraturMagazinets recension
av Jag var barn i Gulag, Julian Better
Om fasorna i Stalins fångläger ut ett litet barns perspektiv
Det här är berättelsen om en stulen barndom. Fem år gammal skiljs Julian från sin fängslade mor i Gulag. Han kommer inte att träffa henne under ett helt år.
Transporten sker till ett barnhem långt bort. Hans byxor tas ifrån honom och ersätts med paltor fulla med hål. Det är inte konstigt att han kissar ner sänghalmen varje natt. Halmen byts inte och snart krälar maskar i den fuktiga, ruttnande halmen. Barnen är hungriga, smutsiga och fryser.
Lågmält berättas historien från ett litet barns perspektiv och av fragmentariska minnen. Hur det är att födas i fångenskap i Gulag och inte reflektera över det. Han vet ju inte om någon annan värld.
Stalins paranoia och utrensningar förskräcker oss ännu i dag. Miljontals människor fängslades och deporterades till arbetsläger eller avrättades för påhittade brott. De var kriminella, politiska motståndare, inbillade motståndare och intellektuella.
Mitt hjärta blöder, kanske för att författaren inte försöker slå in umbärandena i mitt medvetande. De framgår så tydligt ändå, många gånger mellan raderna. Berättelsen är inte pessimistisk, snarare tvärtom. Julian och hans mor överlever och blir fria. Många barn förlorade för alltid kontakten med sina föräldrar och släktingar. Och många överlevde inte.
Än i dag föds barn i flyktingläger under svåra förhållanden. Människor flyr från förföljelser i sitt eget land och ingen vill ta emot dem. Här i Sverige läser vi om barn vars medvetande flyr till ett apatiskt tillstånd när en oändlig väntan på uppehållstillstånd blir till en oändlig väntan på utvisning. Hur försvarar vi det vi gör mot barnen? Är det enbart politikernas beslut och ansvar?
Samtidigt som de svåra åren i fångenskap skildras så är berättelsen även en kärleksfull skildring av författarens mor. Hon som till sist lyckades få sitt barn hämtat från det förfärliga barnhemmet och placerat hos en fattig familj i sin närhet.
”Jag var barn i Gulag” är en till formatet liten bok där Julian Betters berättelse upptar 187 sidor. Jag önskar verkligen att den får många läsare.
Mottagen: 17 maj 2013
Anmäl textfel
