LitteraturMagazinets recension
av Händelser vid vatten, Kerstin Ekman
Om mänskliga relationer och onda handlingar
Kerstin Ekman har sedan debuten 1959 etablerat sig som en av våra mest namnkunniga författare. Hon är ledamot i Samfundet De Nio och tidigare ledamot i Svenska Akademin. Hennes breda författarskap sträcker sig från detektivromaner till operalibretto. "Händelser vid vatten" utkom för första gången 1993.
"Händelser vid vatten" har faktiskt stått i min bokhylla i många år utan att bli utläst. Jag var nog för ung när jag köpte den och sedan kom det andra böcker emellan, som det ofta gör. När jag nu läser den har jag dock svårt att slita mig. Kerstin Ekman har ett väldigt vackert språk, en avundsvärd fingertoppskänsla för att skildra obehagliga stämningar och en förmåga att göra det vardagliga högintressant.
Det centrala i romanen är ett ouppklarat dubbelmord djupt inne i en norrländsk skog och dess efterverkningar bland byborna i Svartvattnet – "en döende by bland många andra". Men "Händelser vid vatten" är långt ifrån en klassisk deckare eller mordgåta; det Ekman behandlar är mänskligt mörker och det gör hon med psykologisk skärpa. Perspektivet i texten växlar mellan tre personer: Annie, en ensamstående mamma och lärare, som flyr tillvaron i Stockholm till ett avsides beläget kollektiv, Birger, som är byns godmodige läkare och Johan; en enstöring som helst håller sig undan machomännen i sin familj. Det handlar egentligen inte så mycket om mordet, utan om personerna som har en anknytning till det.
Mycket av handlingen sker inom romangestalterna i form av minnen, tankar och reflektioner. Det som kommer upp till ytan är problematiska mellanmänskliga relationer; utanförskap inom familjen, kraschade äktenskap, längtan, starka känslor, besvikelser och maktlöshet. Ofta är människorna främmande för varandra, lider brist på förståelse och kommunikation och famlar i sin ensamhet efter tillhörighet, släktskap och något sorts ursprung. Läsaren följer vad som kan tyckas vara lösa händelser som dock säger mycket om personerna och omgivningen. Svartvattnet i sig är en ogästvänlig plats och Ekman gör osmickrande beskrivningar av byborna – här finns både ogina grannar, fördomsfullhet och machostrukturer.
När brottet inte klaras upp sprider sig både missförstånd och misstänksamhet. Man kan undra över vem det egentligen är som har motiv att begå handlingen, men desto mer intressant är Ekmans sätt att beskriva skräck, rädsla och elakhet. En händelse som gör starkt intryck på mig är när Annie och dottern Mia är på väg till kollektivet för första gången; de går vilse och det blir en lång och väldigt kuslig vandring genom skogen mitt i natten. En annan är när Johans bröder tvingar ner honom i en mörk, djup brunn.
Naturen har en stor roll i romanen, den framställs som både vacker och skrämmande och används av Ekman för att bygga upp stämningar. I romanen finns det en skärningspunkt mellan det moderna och det naturromantiska; stora skogsavverkningar kontrasteras av en nostalgisk längtan efter gamla levnadssätt och kulturer, en längtan tillbaka till eller önskan att bevara naturen. Samtidigt som det förflutna inte är så idylliskt som man kan tro och att försöka återskapa det blir en falsk konstruktion.
"Händelser vid vatten" kräver en del eftertanke och ger intryck av att det finns mycket mening att gräva fram under ytan. Själv fastnar jag för hur Ekman skildrar dynamiken människor emellan, de starka kvinnoporträtt hon tecknar, samt hur hon återger ondska; inte i form av en klassisk gärningsman utan som ett alltid närvarande väsen bland människor:
"Händelsen - tio, tjugo våldsamma hugg? - kom fram ur ingenting. Ur mörkret som följer oss."
Mottagen: 16 juli 2018
Kerstin Ekman är själv med och skriver manus
"Grand final i skojarbranschen" blir film
Läs mer ...
Munter satir prisas i Ivar Lo-Johanssons anda
"Grand final" får stort litterärt pris
Anmäl textfel
