Hon skriver sig in i världar som inte finns
Kerstin Ekman: "Mitt arbete är bara mitt"
Kerstin Ekman skriver för att det faller sig naturligt:
– Som att simma faller sig naturligt för en groda.
Hösten 2011 var hon aktuell med "Grand final i skojarbranschen".
Här svarar hon exklusivt för Litteraturmagazinets på fem frågor om böcker och skrivande.
Vilken är den viktigaste anledningen till att du skriver?
– Det har jag faktiskt aldrig tänkt på. Det faller sig naturligt för mig. Som att simma faller sig naturligt för en groda.
Vad är du mest nöjd med i ditt författarskap?
– Jag är mest nöjd med att jag har fått hålla på. Det får jag tacka mina läsare för; man måste ju ha något att leva på också. Mitt arbete är bara mitt, ingen talar om för mig vad jag ska göra. Jag lever i ett land där ingen sätter upp förbud för mitt skrivande. Jag har inte ens behövt hålla mig till verkligheten utan skrivit mig in i världar som jag inte visste att de fanns.
Vilken av dina egna böcker betyder mest för dig?
– Det är den jag håller på med. Det är alltid så. Den vållar mig bekymmer. Som alltid. Och glädje. Det som jag har skrivit förut verkar inte så viktigt när jag har något nytt att fundera fram och skriva ut.
Vilken annan författare har betytt mest för dig?
– Jag får jag väl döma efter vilka jag ständigt går tillbaka till bokhyllan efter. Det tycks vara Thomas Mann, Johann Wolfgang Goethe, Hjalmar Söderberg, Hjalmar Bergman… Ja, de äro legio ty de äro många som det står i en väldigt bra och väldigt tjock bok. Där står det också att de är som himmelens stjärnor och att det inte är någon ände på det myckna bokskrivandet.
Om du bara fick rädda tre böcker från världslitteraturen vilka skulle du rädda då?
– Jag behöver inte rädda böcker ur världslitteraturen. De finns på Project Gutenberg. Tre som jag för närvarande har laddat ner på min läsplatta därifrån är Rudyard Kiplings "The Jungle Book", Herman Bangs "Tine", Heinrich Heines "Deutschland. Ein Wintermärchen". Nästa vecka är det kanske tre andra.
Anmäl textfel
