Recension
av Attila, Klas Östergren
Pretentiöst, men o så relaterbart
Jag hade aldrig läst Klas Östergren förrän jag en dag, då nattduksbordet låg tomt, och jag behövde en ny bok. Jag fick tipset om Östergren från en vän som sa att Östergren är en av hans absolut favoriter. Han nämnde Gangster som favorit, men att Attila absolut är värt att börja med, för även se den sidan av Östergren.
Jag blev positivt överraskad, jag kunde direkt relatera till huvudpersonens situation (antagligen för att jag själv då befann mig nära i ålder och även i viss mån livssituation), och blev snabbt fast. Det nästan löjligt beskrivande formuleringarna, och de pretentiösa liknelserna kan störa en del, men med tanken på att Östergren vid tiden han skrev boken endast var 18 år förundras jag hur han faktiskt lyckas med sina omskrivningar och något långsökta metaforer. Jag finner mig med att precis ha förstått vad han menat långt innan det faktiskt framgått på enkel abc-svenska.
Kort och gått, så länge man har visst överseende med Östergrens vilja att som ung författare visa sin spänst i formuleringarna tycker jag det är en helt fantastiskt bok!
Mottagen: 10 januari 2012
Anmäl textfel
