Terrordåden i Paris
Dela kärlek, inte hat
I efterdyningarna av terrorattackerna i Paris i fredags känner många sorg. Men sorg slår lätt över i ilska, och ilska i hat. Därför behöver vi vara restriktiva med vad vi delar i sociala medier.
När något traumatiskt sker delar vi gärna med oss av artiklar vi läst, förfasas över siffror, statistik, ”fakta”. Och det är just därför det är så viktigt att vara skeptisk. Tänka en extra gång innan vi delar. Om det inte bidrar med något positivt – bör vi kanske hellre avstå?
Källkritik har aldrig varit mer relevant. Vi måste läsa mycket, men inte lita blint på det. Våga ha fel och be om ursäkt. Vara ödmjuka inför det faktum att det som var sant igår inte behöver vara det idag. Vara medvetna om att den oberoende journalistiken är ett svåruppnåeligt ideal. Medier har politiska agendor, journalister är mänskliga. Det finns ingen absolut sanning.
För det är så lätt att låta känslorna ta överhanden när den terror som är vardag för många människor i världen också drabbar ett närstående land. I tider av kris får vi lätt tunnelseende, vill se saker och ting svartvitt. Vi och dom. Gott och ont. För att förstå delar vi in, kategoriserar. Vi blir arga, och behöver någon att skylla på. Fördomarna sätter in.
Sociala medier inrymmer oändliga möjligheter till demokrati och gemenskap. Men samtidigt har hatet aldrig haft så stora möjligheter att få spridning. Terrorism sprider rädsla, och rädsla kan så lätt splittra. Och även om hat och rädsla är mänskligt får de aldrig styra.
Medmänskligheten måste vara den starkare drivkraften, om vi ska ha någon chans. Stå upp mot rasism, alltid. Säg ifrån, säg emot. Slå hål på myter, slå ut hatet. Bli arg, visst. Men ta fasta på det viktiga, det som leder till något positivt. Dela kärlek, inte hat.
Anmäl textfel
