Margot Frank 88 år
Barnen som bestals på sin framtid – om ett inställt födelsedagskalas
Tänk om Margot och Anne Frank hade kommit till Sverige som ensamkommande flyktingbarn.
Anne Franks storasyster Margot kunde ha fyllt 88 år igår den16 februari 2014. Men kalaset är inställt. Hon har varit död i 69 år. Tänk om hon hade fått levt ett långt liv och firat sin födelsedag med sin lillasyster och barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Tänk om hon hade kunnat göra det i Sverige. Tänk om hon och hennes familj hade erbjudits skydd här när Nazityskland ockuperade Nederländerna 1940.
I juli 1942 blev Margot inkallad att infinna sig för att transporteras till "arbetsläger". Nazisterna kallade koncentrationslägrerna och dödslägrerna så. Men hennes familj bestämde sig istället för att gå under jorden, de gömde sig, och lyckades hålla sig gömda under flera år. Men tillslut greps familjen och Margot och Anne dog en kort tid innan krigslutet i koncentrationslägret Bergen-Belsen 1945.
De båda systrarna hade kanske några år tidigare istället kunnat dyka upp i Sverige som "ensamkommande flyktingbarn". Skulle någon kommun i Sverige ha tagit emot dem då? Skulle svenska myndigheter ha gjort efterforskningar efter deras föräldrar och erbjudit även dem en fristad? Eller skulle vi ha mumlat något om att "hjälpa våra egna", skulle vi ha pratat om att det blir för dyrt att erbjuda dem tandvård, skulle vi ha sagt att vi måste i första hand ta hand om dem i vårt eget land som har det svårt?
I verkligheten var det värre än så. Gränsen var stängd. De fick aldrig en chans. Margot och Anne fick klara sig bäst de kunde medan vi tog hand om våra egna.
Enstaka judiska flyktingbarn kom igenom nålsögat. I den skönlitterära berättelsen "En ö i havet" skildrar Annika Thor de två systrarna Steffi och Nelli, jämnåriga med Margot och Anne. 1939 anländer de med tåg till Göteborgs Central. De tas emot av en hjälporgansiation som ordnar två fosterfamiljer åt dem i Göteborgs skärgård där de lever under krigsåren. I förtvivlan kämpar Steffi med att få svenska myndigheters hjälp att låta deras förföljda föräldrar komma efter. Det kunde ha varit Margot – Margot och hennes lillasyster Anne Frank.
Jag läser just nu Imre Kertész "Mannen utan öde". Romanens huvudperson György är även han jämnårig med Margot. Halvägs in i berättelsen har György precis kommit fram till sitt "arbetsläger" och går tillsammans med sina vänner nyfiket mot duschrummen. Lägret heter Auschwitz-Birkenau.
I drömmen hade det hade kunnat sett annorlunda ut. Margot, Anne, Steffi, Nelli och György kunde ha setts allihop igår, samlade till Margots födelsedag. De skulle ha skrattat tillsammans när Anne Franks barnbarnsbarn satt i hennes knä och för första gången sa momma till Anne. De skulle ha fått skydd i Sverige när de för länge sedan kom som ensamkommande flyktingbarn från krigets fasor. Flera svenska kommuner skulle ha erbjudit dem hem, skolgång, sjukvård och tandvård. Men det är länge sedan nu. Nu tänker vi inte på det utan skålar för Margot! Grattis på födelsedagen!
Anmäl textfel
