ALMA-priset 2014
Hurra för Barbro Lindgren och alla hennes böcker!
2014 ser ut att bli Barbro Lindgrens år. När en så älskad författare får en så stort pris som ALMA kan det inte bli annat än ett eskalerande uppmärksamhetscrescendo.
Vem älskar inte Barbro Lindgren? Eller hatar? Hennes böcker väcker starka känslor och hon har skrivit så otroligt många, över 100 titlar.
Var ska man börja i minnesbanken? Min mamma läste "Lilla Sparvel" högt när jag var liten. Jag tyckte att den var obehaglig. Jag blev rädd för alla konstiga tanter och farbröder. Mina döttrar verkade inte heller gilla när jag läste samma bok högt för dem. Men som vuxen blev jag desto mer fascinerad. Vilket egensinnigt upplägg, vilken märklig värld.
De av Barbro Lindgrens böcker som betytt mest för mig personligen är självbiografiska dagboksböckerna "Jättehemligt" och "Världshemligt" och "Bladen brinner" som jag sträckläste i årskurs fyra. Jag minns det där febriga sökandet på biblioteket; skulle nästa del i serien finnas inne? Ja! Det gjorde den! Och så nästan sprang man hem.
Många, många Maxböcker har jag som vuxen läst högt under åren, precis som de flesta småbarnsföräldrar i Sverige. Vi känner också den Vilda bebin utan och innan, Stora syster och Lille bror och alla de andra.
Men böckerna om Benny får jag absolut inte ta fram ur bokhyllan! Min femåring anser nämligen att de är läskiga... Synd, för jag gillar orden, de faller i perfekt ordning. Man behöver inte bli sådär trött i munnen och känna hur tungan vrickas ur led.
"Dollans dagis" godkänns däremot av sonen. Intrigen är, i all sin enkelhet, ett av alla exempel på hur totalt Barbro Lindgren struntar i att vara korrekt ur ett vuxenperspektiv. Barnen slåss lite, gråter en skvätt och tröstar sedan varandra. Och sen blir det kalas!
"Loranga, Mazarin och Dartanjang" är ett kapitel för sig. De tokiga typerna väckte absolut inte min förtjusning som liten. Jag blev snarare lite förskräckt över gränslösheten... Tyckte pappan skulle skärpa sig. Tyckte synd om sonen. Desto mer gillar jag berättelsen som vuxen och mina barn har skrattat högt. (Jag vill även slå ett slag för den tecknade filmen från 2006. Gösta Ekman som den knarriga Dartanjang är oslagbar! Gilla, gilla när han sjunger "Rosen" på slutet!)
När jag pratade med Mats Kempe i ALMA-prisjuryn tidigare idag sa ha att juryn inte har några färdiga mallar att gå efter när utser vinnaren. De arbetar "förutsättningslöst". Jaha? Magkänsla kallas det.
Alldeles oavsett har de gjort ett bra val. Hurra för Barbro Lindgren och alla hennes böcker! Må de nu spridas över världen i ännu större skala än de redan gjort och nå ännu fler läsare! Det är de verkligan värda!
Anmäl textfel
