LitteraturMagazinets recension
av Matens makt, Leif Mannerström, Britt-Marie Mattsson
Lättsamt bildspel över makthavare vid bordet och rätterna de äter
På hur många sätt går det egentligen att skriva en kokbok? Leif Mannerström och Britt-Marie Mattsson delar i "Matens makt" med sig av sina erfarenheter kring måltidens betydelse som maktspråk.
Berättelsen varvas med rikliga recept från Mannerströms penna som tolkar vad makthavare ätit tillsammans genom tiderna. Mannerström och Mattsson umgås båda i maktens korridorer, han som mästerkock och hon som stjärnjournalist med världspolitiken som arena. Båda hyser en uppenbar kärlek till god mat och är övertygade om vikten av måltiden i sociala, politiska och diplomatiska sammanhang. Båda har god blick för detaljer och känsla för en god historia.
Författarna utvecklar sina hågkomster i nio tematiska kapitel som börjar geografiskt eller kulturellt – Sverige, USA, England, Frankrike, Ryssland – för att tappa skärpan något när länderna klumpar ihop sig kring mer diffusa idéer mot slutet. Särskilt i USA-kapitlet lyser texten, kanske av Mattssons nära förtrogenhet efter att ha bevakat inte mindre än elva presidentval.
Berättelsen trippar lätt mellan anekdoter ur historien och egna möten med maktmänniskor, till exempel kungen, Obama eller Thatcher. Fria associationer bär vidare till nästa tankegång. Det blir en läsvärd odyssé genom kokkonstens historia, nya vinklar på berömdheter och många middagar och bjudningar. Vi läser dels författarnas gemensamma text och dels inlägg från var och en nästan i dialog med varandra. Upplägget blir lättläst och tilltalande när vi kommer nära deras egna upplevelser under långa och bitvis dramatiska karriärer.
I stort sett varannan sida pryds av vackra foton på mat, miljöer och personporträtt. De drygt femtio recepten skrivs utan krusiduller över en inspirerande bild av rätten. Här samsas klassiker som Sjötunga Walewska, traditionstyngd amerikansk pekanpaj och påkostad hummer med vaniljsmörkräm med enkla high-tea-tilltugg och Mannerströms recept på varmkorv med burkbönor – en blinkning till en middag mellan F. D. Roosevelt och brittiska kungaparet.
Jag inser efter mitt stickprov av en trerättersmeny att de rätta råvarorna kan vara svåra att få tag på – Mannerström duckar inte för marulk, färska murklor, levande hummer – men det går att hitta alternativ som passar både utbud och plånbok bättre vid behov. Tre generationers middagsgäster lovordade middagen. En välbalanserad Ägg Benedict blev kvällens höjdpunkt i konkurrens med Kummelfilé Mitterand (skulle varit marulk) och hjortronbavaroise. Recepten låter dig imponera som kock och utmanar dig att förbättra din förmåga i köket.
"Matens makt" flirtar inte med några hälsoströmningar – det är mycket smör och grädde som lyfter fram smakerna – men det är knappast någon slump att sådant bjuds när män och kvinnor som styr världens öden möts: det är förtvivlat gott!
Urvalet är alltså överlag brett, med en dragning åt det exklusiva. Mannerström förenklar inte i onödan men håller sig på en hanterlig nivå för hemmakocken. Stavmixer och digital kökstermometer är bra att ha. Det är viktigt att läsa de sparsmakade instruktionerna noggrant så inget glöms bort och försenar serveringen av läckerheterna. Urvalet är skralare i de asiatiska kapitlen där jag gärna sett fler rätter, till exempel de omskrivna jakdumplingarna. Sallad lyonnaise bland den tibetanska maten och fläsklägg med rotmos i det spretiga nionde kapitlet verkar dessutom båda felplacerade av redaktören.
Så kan det finnas rum för ännu en kokbok på en marknad mättad av matlagningsprogram i TV och en uppsjö trendiga dieter? På hur många sätt går det att skriva en kokbok? Mitt svar blir: på minst ett sätt till – det här!
Mottagen: 18 maj 2016
Anmäl textfel
