LitteraturMagazinets recension
av Zenobia och rövaren, Lilian Edvall
Den inte helt perfekta förälderns historia
Zenobia är sjuk och pappa ska berätta en saga. Han börjar på den gamla vanliga om en prinsessa men Zenobia protesterar. Då börjar pappa istället berätta om när Järnmormor träffar en rövare på ett berg och blir bestulen på sin cykel. Järnmormor är den enda som inte är rädd för rövaren, istället bjuder hon honom på kaffe och snart förlovar de sig. När pappa berättat klart avslöjar han att sagan handlar om honom, att han varit en rövare som stulit och slagits och till och med suttit i fängelse.
Sara Grimbergssons illustrationer visar respekt för läsarens ålder och det svåra och kanske läskiga ämnet. Bilderna är inte skrämmande utan visar istället karaktärernas känslor – trots enkla bilder är ansiktsuttryck och kroppsspråk tydligt och talande.
Jag hade stora förhoppningar på den här boken. Jag skulle få läsa en berättelse som sällan kommer fram; den inte helt perfekta förälderns historia. Hur skriver man om en förälder som haft eller kanske har ett annat liv än det vi föreställer oss, och hur berättar hen om detta för sina barn?
Tyvärr spretar berättelsen och det är stora hopp mellan saga och verklighet och i tid och rum. Målet har kanske varit att inte skriva ut allting utan försöka gestalta istället men det blir mest förvirrande. Man tvingas fylla i extrameningar och förklara, till exempel att Zenobia ser racerbilar i taket för att hon har feber, för övrigt en inledning som känns som början på en helt annan berättelse.
När Zenobias storebror kommer gående med pappa men "går långsamt, liksom släpar benen efter sig", tror jag som läsare att det hänt något, att han inte tycker om sin pappa längre eller blivit retad i skolan. Nervöst vänder jag blad, men då har berättelsen hoppat till nästa dag och storebror ligger i sängen och är förkyld. Jag får dra slutsatsen att han gick långsamt för att han blivit smittad av Zenobia, vars feber och sjukdom tar obegripligt stor plats i den här berättelsen. Och varför är Zenobias mamma en järnmormor i sagan? Och varför stjäl rövaren stenar för att han inte kan låta bli att stjäla – vad betyder det att Zenobbias pappa gör i verkligheten? Bara ett par frågor jag fått som jag inte funnit svar på.
Hade den röda tråden varit tydligare så hade detta kunnat vara en väldigt fin och viktig berättelse. Jag önskar att man hade vågat mer när det gäller ämnesvalet men varit mer återhållsam språkligt och dramaturgiskt. Det här var riktigt synd på en så bra idé. Jag hoppas att någon plockar upp den och gör ett nytt försök.
Erika Wallman
Mottagen: 28 maj 2013
Anmäl textfel
