Recension
av Tunisian girl, Lina Ben Mhenni
Onödigt ordkargt om den arabiska våren
Letar man efter en provkarta över sociala mediers positiva tillämpningsområden lämpar sig "Tunisian Girl" bra.
Lina Ben Mhenni, nominerad till Nobels Fredspris 2011 enligt bokomslaget, var aktiv bloggare och nätaktivist under den tunisiska revolutionen. Hon beskriver i den omotiverat tunna boken det tunisiska folkets väg till frihet från diktator Ben Ali.
I korta snabba bilder berättar hon om censuren, det ofattbara förtrycket, om hur många små uppror sakta växer till ett enda.
Berättelser och människor skymtar förbi – men tyvärr dränks de i lovsången till sociala medier. Hennes mod och vad hon uträttat är otroligt, men hon skriver slarvigt. Facebook, twitter & co blir till karaktärer i handlingen, jämnstarka med människorna. Ben Mhenni har så bråttom att berätta att hon inte hinner just det.
Hade revolutionen kunnat ske utan sociala medier? Jag saknar ett mer distanserat perspektiv, då hade "Tunisian Girl" lyft från bloggosfären. När man är så insatt i händelsernas utveckling som Ben Mhenni är det oförklarligt varför hon väljer att inte dra in en djupare analys, eller utveckla historierna mer.
Utan Tunisien ingen arabisk vår, så varför inte passa på att bredda bilden lite? Nu blir "Tunisian Girl" en spännande och imponerande redogörelse för en ung tjejs deltagande i den tunisiska revolutionen, men en besvikelse om man velat få en djupare förståelse för mekanismerna bakom.
Mottagen: 9 april 2012
Anmäl textfel
