LitteraturMagazinets recension av Stora stunder : Etikett för fest och högtid, Magdalena Ribbing
En god sufflör för högtidshyfs
Etikett är ett känsligt ämne. Och då är det inte i första hand de sociala rättesnörena i sig som rör upp känslorna, utan deras blotta existens. Det ena lägret läser hungrigt Magdalena Ribbings frågespalt, den andra kommenterar ilsket "östermalmsfasonerna".
Tillhör man falangen som vill undvika klavertramp och som periodvis gärna trakasserar sin omgivning med kjollängder och den rätta tidpunkten för bruna skor, men som aldrig lyckas komma ihåg om man tar av cellofanet på blommor innan man överräcker dem (som jag själv), är Magdalena Ribbings senaste bok "Stora stunder" en god sufflör på begravning, bröllop och dop. Inte bara de i Sverige traditionella dito utan även buddhistiska, judiska, katolska, muslimska, hinduistiska och borgerliga. Ingen fara att skämma ut sig om man skulle råka hamna på en hinduistisk vigsel; här får man lära sig att inte klä sig i rött eller svart, och att inte vända fotsulorna mot präster och gudabilder.
Frågan är ju hur ofta man gör det. Hamnar mitt i någon annan kulturs högtidsfirande, alltså. Och om man inte, skulle man ändå befinna sig där, blivit inbjuden av någon nära bekant som kunde hjälpa en att manövrera förbi de värsta blundrarna.
Det är mer en intressant tjuvtitt genom det religiösa nyckelhålet än någon verklig hjälp på etikettfronten.
Annars kan man gotta sig i klädkoder (det är inte längre nödvändigt för kvinnor att bära hatt på begravningar), och ordet tacks etymologi (samma grund som "tänka"). När det kommer till "halvstång" bjuds det dock på visst bryderi: på ett ställe i boken står det att flaggan (blå färg 4055-R95B, gul färg 0580-Y10R) ska hissas i topp för att därefter halas till en tredjedel, på ett annat ställe att den halas till två tredjedelar.
Så jag gör som så många andra före mig – går ut på nätet och letar upp svaret. Där hittar man för övrigt också det mesta som tas upp i denna bok.
Mottagen: 9 december 2013
Anmäl textfel