LitteraturMagazinets recension
av Mina smala axlars längtan, Maria Frensborg
Ömsint och roligt om livet som tonåring
Kommer ni ihåg när man var sjutton och så kär att hjärtat ville hoppa ut ur kroppen och man var överspänd i största allmänhet? Gör man det inte blir man påmind när man läser Maria Frensborg ”Mina smala axlars längtan”.
Bokens titel är ett citat från Edith Södergrans dikt "Dagen svalnar", vilket är passar handlingen. Boken handlar om Magda som är otroligt kär i Jens. Jens som är 197 centimeter ren ljuvlighet, med snyggaste rumpan och halvlångt hår som är slarvcharmigt hopsamlat i nacken. Jens som är djurvän och chefredaktör för skoltidningen och som skickar lappar i tändsticksaskar som han slänger till henne.
Jens är inte den enda som kommunicerar på ett excentriskt sätt. En dag får Magda en lapp från Kvinnliga Gymnasieföreningen, en fruktansvärt hemlig, anrik förening som ägnar sig åt konst, litteratur och andra hemskt hemliga aktiviteter. För att bli accepterad i föreningen måste Magda göra olika intagningsprov som att recitera poesistycken utklädd till tomte (i maj). Därhemma finns mamma vars depression ligger som en dimma över hemmet. Livet är spännande, men vad känner Jens inför Magda? Vad vill han ha av henne?
”Mina smala axlars längtan” är en välskriven utvecklingsroman om att försöka hitta sin identitet. Ibland är det väl förutsägbart och personskildringarna är endimensionella. Men det är en ömsint skildring av tonårslivet och förälskelse och har en stor portion humor.
Mottagen: 21 augusti 2017
Anmäl textfel
