LitteraturMagazinets recension
av Monstret i natten, Mats Strandberg
Ett gosigt monster att ta till sitt hjärta
Mats Strandberg har gjort succé med Engelsfors-trilogin och senast med skräckromanen "Färjan". Nu kommer första delen i en ny barnboksserie,"Monstret i natten".
När jag var liten hände det ibland att jag fick en hel påse bomullstussar för mig själv. Mest tyckte jag om de som kom i rosa, ljusblått och gult. Det kändes härligt och mjukt att krama hela påsen, men att plocka fram tussarna och känna dem i händerna var det bästa som fanns.
Precis den känslan får jag av "Monstret i natten".
Hela boken är fantastisk. Den är vackert formgiven och illustrationerna av Sofia Falkenhem är både gulliga och suggestiva i en vad som borde vara orimlig kombination. Och att Mats Strandberg kan skriva även för barn råder det inga tvivel om.
Boken handlar om Frank Steen, en liten kille som är livrädd för monster. Han har inga kompisar i skolan men i huset bredvid bor tant Alice med sin vita, ulliga hund Uffe och där brukar Frank hälsa på och äta paj. Han brukar läsa också. Jättemycket. Frank känner sig ganska ensam och ynklig.
Efter att Uffe råkat riva honom under en lek förändras Frank. Han förvandlas och blir det han är mest rädd för; ett monster. På nätterna springer det lilla Frankmonstret omkring i samhället på jakt efter någon att leka med eller bli klappad av. Människorna blir så rädda! De blir så där samla ihop sina högafflar-rädda. Men när det är som allra mest förtvivlat möter Frank några andra som också skrämmer människor och äntligen behöver han inte vara ensam mer.
Historien om den lilla ensamma pojken som ingen förstår sig på är min bomullstusspåse. Jag tar den bokälskande Frank till mitt hjärta med hull och klor. Bomullstussarna, då? Ja, herregud vilka bomullstussar! Den första jag hittar är Franks namn. Frank Steen, alltså Frankenstein. Därefter börjar jag leta och jag hittar rosa och ljusblå och gula och allihop tar jag i mina händer. Badsjön som heter Kristallsjön där det lilla spöket med hockeyhjälmen bor och stadens namn baklänges blir en plats där clowner brukar skrämmas. Jag läser om och letar mer och fortfarande vet jag inte om jag har hittat alla.
I film talar man om easter eggs, små presenter som bara trogna fans upptäcker. De här bomullstussarna är Mats Strandbergs presenter till oss som liksom han, alltid älskat skräck. Och Twin Peaks. För som tant Alice så klokt säger; ugglorna är inte alltid vad de verkar.
Man måste naturligtvis inte vara skräcknörd för att älska den här boken. Det räcker med att tycka om att läsa.
Den är ganska så läskig, för människorna vill ju göra Frank illa och spökbarnen ser faktiskt otäcka ut även om Frank mest är gullig, så ganska modig måste läsaren vara. Jag tror att en sisådär sex-sju års ihopsamlat mod kan vara bra.
En sista present: det kommer två böcker till om Frank!
Mottagen: 25 april 2016
Mats och Sara i nytt projekt
"Cirkeln" och "Eld" blir serie
Läs mer ...
Anmäl textfel
