LitteraturMagazinets recension
av Nyckeln, Mats Strandberg
Traditionellt och nyskapande på samma gång
Henrik Elstad försöker läsa "Nyckeln" som djävlulens advokat – med begränsad framgång.
När den tredje delen i Engelsforstrilogin, ”Nyckeln”, nu har släppts är det troligen många som kommer att gödsla med lovord och hyllningar. Det är svårt att hitta någon svensk motsvarighet till den succé som berättelsen om De utvalda har gjort. Därför kan det kanske vara intressant att läsa den som djävulens advokat?
Till att börja med kan man ha invändningar mot att den sista delen är över 800 sidor lång. Det är oundvikligt med onödiga sidospår och transportsträckor innan man kommer till upplösningen. De magiska förvecklingarna och konflikterna mellan karaktärerna blir också uttjatade. Återigen får man läsa om Rådets konspirationer, demonerna som kanske kommer, käbblet mellan Vanessa och Linnéa, Minoos dåliga självförtroende som häxa trots att hon är den starkaste med mera.
Nej, den invändningen håller tyvärr inte… Glöm det som står ovan, det skrevs under demonernas inflytande... För det tar kanske 30 sidor så är man helt uppslukad av denna smarta och spännande historia. Bergmark Elfgren och Strandberg är så skickliga att de lyckas föra kampen mot apokalypsen i mål på ett både spännande och nytt sätt.
Just kombinationen av att de verkar i en tradition men samtidigt förnyar genren gör att man som läsare har lika svårt att värja sig som när Anna-Karin utövar sin tankekraft i boken. Man hittar sköna referenser till andra verk, det är inte svårt att läsa in inspiration från till exempel ”Twin Peaks” och Stephen King.
Som medelålders man kan man vara skeptisk till att en bok om unga häxor i en svensk småstad ska fånga en. Men detta är verkligen en ungdomsroman som kan gripa tag i vem som helst och få läsaren att skratta, gråta och skaka av igenkänning och spänning.
I en fantasifull historia som denna kan balansen mellan det vardagliga och det magiska vara svår, men det är som en lek i författarnas händer. Tonåringarna i boken brottas med sin identitet, kämpar med skolan, funderar över kärlek och sex, samtidigt som de ska rädda världen. Och det funkar, man tror på det som sker.
De tre böckerna har lite olika karaktär och det är också en del i hemligheten till att man aldrig tröttnar. I ”Cirkeln” får man lära känna karaktärerna i takt med att de själva upptäcker sina förmågor och blir varse vad som står på spel. I ”Eld” förs det in ett element av samhällskritik och satir som känns oerhört aktuellt. I ”Nyckeln” är det återigen häxmagin och "Cirkelns" kamp för att hålla ihop och bekämpa demonerna som står i centrum för berättelsen.
Det är nog tur att ”Nyckeln” är 800 sidor så att den räcker ett tag. För när man har vänt på sista sidan är denna fantastiska saga slut.
Läs vidare: Jonna Lindbergs recension av "Nyckeln". "Jag är absolut fascinerad". Läs recensionen här.
Mottagen: 28 november 2013
Mats och Sara i nytt projekt
"Cirkeln" och "Eld" blir serie
Läs mer ...
Anmäl textfel
