LitteraturMagazinets recension
av Nyckeln, Mats Strandberg
"Jag är absolut fascinerad"
När "Cirkeln" kom för över två år sedan hade vi ingen aning om hur stort det skulle bli, eller vilket läsäventyr vi skulle tas med på. Efter att ha läst sista delen, "Nyckeln", känner jag hur alla pusselbitar fallit på plats. "Nyckeln" är en värdig avslutning på en storslagen trilogi.
En era lider mot sitt slut. Den där känslan av att vänta på någonting är över. Vänta på upplösningen, fortsättningen, svaren.
Efter allt som hände i Engelsfors gymnasiums gympasal behöver De utvalda tid att ta sig samman. Tid som inte finns, eftersom apokalypsen hotar runt hörnet. De måste hålla ihop nu om de ska kunna rädda världen. Det finns fler frågor än någonsin, och äntligen börjar de få svar. Men vem går att lita på? Kan de ens lita på varandra?
Inför läsningen av "Nyckeln" hade jag höga förväntningar. De många pusselbitar som planterats under berättelsens gång behövde få en helhet. Allt behövde knytas ihop. Nu kan jag konstatera att författarna verkligen släppt på den där bromsningen och gett allt. Vi får inte bara svar om apokalypsen – "Nyckeln" blir en final både för hela världen, men också för De utvalda personligen.
Efter både "Cirkeln" och "Eld" blev jag knockad av persongalleriet. "Nyckeln" är inget undantag. Hur det kan få plats så många karaktärer som jag får lära känna så väl, utan att de någonsin blir stereotypa? Vi får hela tiden se nya lager, ännu en dimension. Just som jag tänker att jag klurat ut en karaktär överraskar hen mig. Det är också det som gör att De utvalda inte känns som karaktärer, utan som människor.
Något annat som är fantastiskt är hur magin blir som en personlig utveckling hos De utvalda. Om jag till exempel jämför med böckerna om Harry Potter beskrivs magin på ett helt annat sätt i Engelsfors-trilogin. I Harry Potter lär sig karaktärerna magin mer som en kunskap, medan den här magin är mer invävd i De utvaldas olika personligheter.
Jag är absolut fascinerad av kraften i sig, men framför allt hur den fungerar i kombination med de olika personligheterna. Kraften blir en del av dem, och på så vis lär jag mig mer om karaktärerna och hur långt de har kommit sen "Cirkeln". Kraften både sätter dem på prov och för dem närmare varandra. Det vävs ihop på ett otroligt snyggt sätt och når sin kulmen i "Nyckeln" .
Det som alltid gjort att jag fastnat för Engelsfors-trilogin är hur realistiskt mycket är, trots att det är fantasy. Seanser och demoner varvas med skol- och småstadsmiljö. Hierarkierna, idén av att alla känner alla fast det mesta bygger på fördomar. Jag tycker mig också se samhällskritik sippra fram här och var – både av rättsväsendet, media och könsstereotyper.
Att De utvalda nästan uteslutande är starka tjejer är inget konstigt, inte heller att tjejer blir kära i tjejer eller killar i killar. För första gången läser jag ungdomsböcker där olika form av kärlek finns med utan att det kommenteras. Det är ingen stor grej, och jag älskar det. Det är precis som det ska vara.
Med sina 868 sidor trodde jag att upplevelsen av "Nyckeln" skulle vara lite längre, men när besattheten kickar in går det ändå alldeles för fort. Tre böcker är inte tillräckligt när något är såhär bra. Trots det är jag nöjd här. Trilogin kunde inte ha knutits ihop på ett bättre sätt, och läsupplevelsen kommer jag bära med mig länge.
Läs vidare: Henrik Elstad försöker recensera "Nyckeln" som djävulens advokat. Läs recensionen här.
Mottagen: 27 november 2013
Mats och Sara i nytt projekt
"Cirkeln" och "Eld" blir serie
Läs mer ...
Anmäl textfel
