LitteraturMagazinets recension
av Gutenberggalaxens nova, Nina Burton
Målande porträtt av en lärdomsgigant mitt i Europas renässans
Erasmus av Rotterdam strävar efter oberoende i en tid där stridande sidor båda stöder sig mot hans texter. Eller hatar honom för dem. Men alla som kunde läser honom. Nina Burton skildrar det tidiga femtonhundratalets mediala gigant med finess och bravur. Erasmus är den i särklass klarast lysande stjärnan på den nytryckta litterära himlen – en nova där andra ännu bara blinkar i rymden.
Kringflackande på jakt efter egen frihet och europeisk fred sticker Erasmus ut i en tid som präglas av brytningar, krig och revolter. Burton menar att han närmast ofrivilligt blir ett slagträ i reformationens dispyter samtidigt som han inte kan hålla sig från satir och drift med samtiden.
Boken kallas essäberättelse, där Erasmus liv och verk binder samman arton kapitel med var sitt övergripande tema: om börjans betydelse, konsten att nå ut med konst, viljans frihet och revolter, och så vidare. Erasmus speglas genom möten med tidens stora män – väldigt få kvinnor, tyvärr – som More, Luther, Dürer, Holbein, kejsare, påvar och kungar. Tryckarna, förläggarna och renässanssamhällets hela bokbransch passerar också revy i essäerna.
Burton kastar läsaren rätt in i ett sammanhang där hon tar fasta på att historien varken börjar eller slutar med framställningen. I stället korsas många trådar, vägar löper samman och olika teman får belysa varandra. Skildringen vinner aktualitet genom Erasmus modernitet och dåtidens paralleller till dagens tendenser och förvecklingar. Nya medier förändrar förutsättningarna för informationsspridning i en tid av våldsamma ideologiska och förment religiösa motsättningar.
Diplomati, dialog, humanism och att se saken från flera håll är ledord för den flitige skribenten. Jag upplever Erasmus som storögt nyfiken på omvärlden och en vidsynt världsmedborgare. En lärdomsauktoritet och besserwisser när andan faller på, flyhänt stilist men kverulant inför fysiska utmaningar med smått hypokondriska drag. Burton förmedlar Erasmus tankar i ledig samtalston, som om han själv otvunget lade ut texten.
Som av bara farten berör Burton flera framväxande vetenskaper och deras förgrundsgestalter: den kontroversielle Paracelsus, en stridslysten Luther, den månglärde Gesner och essämästaren Montaigne, till exempel. Kopplingarna mellan Erasmus, Basel och den engelska reformationen under Henrik VIII bjuder på djupa insikter i de historiska sambanden.
Essästilen lånar sig väl till den biografiska uppgiften utan att tyngas av krav på fullständighet eller saklighet. Burton kan förhålla sig fritt till vad hennes hjältar tänker, tycker och känner. Hon bjuder på en angenäm vandring jämte en utmärkt ciceron. Men ibland önskar jag komma Erasmus egen text närmare. I essäerna måste jag lita på Burtons urval och återberättande. Erasmus egna verk, som han själv menade bättre beskriver honom, kan jag i stället hitta med hjälp av den fullmatade litteraturförteckningen.
Till slut lämnar jag boken med en fullödigt sprakande bild av Europa i boktryckarkonstens barndom för mitt inre öga. Och jag hoppas att Erasmus drömmar om förnuftet, gränslös samverkan och en bättre värld kan få bäring även i dag.
Mottagen: 19 september 2016
Anmäl textfel
