Johan Unenge efterlyser mer engagemang i barns läsning
Lästräning lika viktigt som idrottsträning
För en sådär hundra år sedan kom folkrörelserna igång. Man skulle sluta dricka, börja läsa och ut och idrotta. Så här ett sekel senare, känns det som idrottsrörelsen har lyckats bäst. Alla rör på sig. Och de som inte rör på sig, går med en gnagande känsla av att de borde. Kanske hänger det lite ihop med vårt ungdomsideal. Orka hur länge som helst. Pension vid 75.
Jag läste om ett antal storchefer i Sverige. De hade en sak gemensamt. De sprang maraton och åkte vasaloppet. Ingen trött golf här inte. I artikeln drogs paralleller till karaktär och uthållighet på alla områden, typ. Och korpidrotten lever på sena kvällar och tidiga morgnar. Flera av mina kompisar pratar om sin PT. Någon som tar hand om deras kropp på ett personligt och vetenskapligt plan.
När jag växte upp kostade en piggelin 50 öre och ville man spela fotboll så blev det på gården. Nu organiseras fyraåringar. Att börja på hockey och vara åtta år kan man glömma. "Han ligger efter med skridskoåkningen" blir svaret. Och de allra flesta föräldrar accepterar spelreglerna.
Idag är det självklart att man skjutsar sina barn till träningen. En del med drömmen om att det sitter en blivande världsmästare i baksätet. En del säjer det till och med rätt ut. Och uteblir man från träningen kanske man inte får spela matchen på helgen. Det har många barn fått erfara. Disciplin och karaktär.
Och en sak tycks alla vara övertygade om: Träning ger färdighet. Det där tragglandet. Om det så är hundratals varv runt på en hästrygg eller zickzackande mellan ett oändligt antal koner. Till och med skoltrötta skejtare gör sina invecklade flippar tills de sitter. En tränare vet vad som krävs. Även när övningarna inte självklart går att koppla till slutmålet – att vinna.
Men hur gör vi med läsning? När barnen är små är det självklart att läsa sagor. Jag började innan de kunde prata.
Plötsligt börjar barnen skriva bokstäver, sitt namn, läsa på skyltar. Högläsningen är inte längre samma sak. Barnet kan ju själv. Och skolan tar ju hand om svenskundervisningen. Och äntligen kan man se på ett helt teveprogram.
Där händer något. Den där kopplingen mellan övning och färdighet verkar helt bortblåst.
För det är också i den vevan som det börjar dra iväg. De som övar, och öva betyder egentligen bara att fortsätta läsa böcker på egen hand, drygar sakta ut sitt försprång. De andra, och det är de som är problemet, blir bara fler och fler. Har man fyra timmar svenska i veckan räcker inte det för att hålla jämna steg med de som lästränar. Och träna när det gäller läsning är nöjesläsning. Att välja mellan tusentals spännande roliga , läskiga berättelser i ett bibliotek som lånar ut böcker gratis. What´s stopping you?
Idag är de flesta forskare överens om att det finns en tydlig koppling mellan läsförståelse och resultat i de allra flesta skolämnen. Det är helt enkelt så att många barn sitter och kliar sig i huvudet inte fattar vad de läser när Pär och Pål ska bygga ett staket runt ett hus som är fyra gånger fem meter. Det är inte matten som är problemet utan svenskan. Men det är ju inte så konstigt om man aldrig läser.
Språk är makt. Den som kan uttrycka sig får inflytande. Om samma engagemang som man kan finna runt idrottsarenor fanns i barns läsning skulle läslusten inte halverats på fem år som medierådet redogjorde för nyligen. Vi kan inte lita på att skolan ska göra jobbet. Det är dags för alla föräldrar att stretcha och gå in och röra runt i barnens bokhyllor.
De flesta barn blir ju inte fotbollsproffs och nöjer sig efterhand med att bli åskådare. Jag tror det finns mer att göra för att våra barn inte ska hamna på läktarplats i livet.
Johan Unenge Läsambassadör
Anmäl textfel
Läs mer ...
